Jag insåg just att jag under alla år har hört fel på texten till Bob Hunds "100 år".
Jag har alltid glatt sjungit med Hon är ingenting för mig.... Det slog mig just nu när jag läste titeln i min playlist, samtidigt som de sjöng just det, att det inte är just det de sjunger. De sjunger givetvis 100 år är ingenting för mig....
Hur jag kan ha missat detta, är med tanke på vad låten heter, helt obegripligt.
februari 12, 2009
januari 22, 2009
Lite fokuskalibrering tack!
Är det inte lite märkligt att Obamahysterin fått sådant genomslag även på den här sidan Atlanten. Jag har absolut inget emot honom. Han verkar som en betydligt bättre ledare än Bush, baserat på vad jag uppfattat. Med bättre menar jag att jag tror att han för en politik som ligger närmare mina ideal än den Republikanerna representerar.
Det jag ifrågasätter är den massmediala hysterin. Det har varit betydligt mer massmedial fokus vid Obamas delval, helval och regeringstillträde än det varit vid något svenskt maktövertagande. Och det är givetvis helt absurt.
Motiveringen jag hör när den här frågan dryftas är att världens mäktigaste lands president, måste vara världens mäktigaste person. Världens mäktigaste person måste få den uppmärksamhet han förtjänar. Även bevakas på det sätt världen förtjänar; att syna under lupp och lampa, så att allt går rätt och riktigt till.
Min poäng är att Obama visst är världens just nu viktigaste person. Men det beror helt på hur man räknar. Viktigast i välden, eller viktigast för oss i våra svenska liv. Visserligen kommer beslut som tas i det där ovala rummet ge eko även i Sverige. Men de står platt mot Reinfeldt och Co. I Sverige heter världens mäktigaste man just nu Fredrik Reinfeldt. Inget annat. Ingen annan persons beslut kommer ge sådant brutalt jätte-eko i ditt liv som de beslut som tas på Helgeandsholmen. Och jag tycker, med rätta, att det massmediala fokusets starkaste lampa borde lysa klart starkast på denna ö i Stockholms ström.
Det är där de viktigaste besluten fattas för dig och mig, just nu.
Lite fokuskalibrering tack!
Det jag ifrågasätter är den massmediala hysterin. Det har varit betydligt mer massmedial fokus vid Obamas delval, helval och regeringstillträde än det varit vid något svenskt maktövertagande. Och det är givetvis helt absurt.
Motiveringen jag hör när den här frågan dryftas är att världens mäktigaste lands president, måste vara världens mäktigaste person. Världens mäktigaste person måste få den uppmärksamhet han förtjänar. Även bevakas på det sätt världen förtjänar; att syna under lupp och lampa, så att allt går rätt och riktigt till.
Min poäng är att Obama visst är världens just nu viktigaste person. Men det beror helt på hur man räknar. Viktigast i välden, eller viktigast för oss i våra svenska liv. Visserligen kommer beslut som tas i det där ovala rummet ge eko även i Sverige. Men de står platt mot Reinfeldt och Co. I Sverige heter världens mäktigaste man just nu Fredrik Reinfeldt. Inget annat. Ingen annan persons beslut kommer ge sådant brutalt jätte-eko i ditt liv som de beslut som tas på Helgeandsholmen. Och jag tycker, med rätta, att det massmediala fokusets starkaste lampa borde lysa klart starkast på denna ö i Stockholms ström.
Det är där de viktigaste besluten fattas för dig och mig, just nu.
Lite fokuskalibrering tack!
januari 21, 2009
Kaffevals
Jag promenerar på lunchen. Först en mikrad version av gårdagens middag, sedan drar jag på mig ytterkläderna och går ett var runt Söder. Eller för all del ner i Gamla Stan, som igår. Jag besöker inte alltid, men ofta, någon av alla de otaliga hål-i-väggen-fik, espressobarer, som stan numer är så beströsslad med. Mycket nymodigheter i stan känns aningens flamsigt och krystat trendigt. Men de här espressofiken had me at hello.
Det finns så många och det slog mig att jag kanske skulle skriva lite om dem. Vilka som är bra, och varför.
För det är skillnad – det vill jag lova.
Ett av de bättre ställena jag besökt var när vi var i Toscana 2004. Inne i Pisa stad gled jag ifrån de andra som fastnat vid någon lädermakare för att köpa en väska. Jag hade någon kväll tidigare, utanför Milano, misslyckats totalt med att beställa en dubbel espresso efter maten. På min hemmasnickarade italienska bad jag om en "espresso dupio". "Si", svarade servitrisen och kom sedan tillbaka med två enkla. Det fungerade visserligen, men var inte riktigt vad jag tänkte mig.
Den här gången lyssnade jag noga på hur personen före mig beställde. Det var en gammal italiensk herre och han harklade bara ur sig ett barskt "café!". Så jag gjorde det samma, och fick precis vad jag ville ha. Om det var den slitna men charmiga kaffebaren, min lyckade beställning, tillfället som sådant eller det att kaffet var fantastiskt låter jag vara osagt. Men det var absolut ett av mina bästa kafébesök någonsin. Det var över på kanske sju minuter och det är lite det som är charmen:
In och hej, en kaffe, dra den på tre klunkar och stående fot, sedan tack och hej.
Är espresson bra, har man sedan kaffesmak i munnen i minst en halvtimme.
Det är något med det där.
Jag återkommer nog i ämnet.
Det finns så många och det slog mig att jag kanske skulle skriva lite om dem. Vilka som är bra, och varför.
För det är skillnad – det vill jag lova.
Ett av de bättre ställena jag besökt var när vi var i Toscana 2004. Inne i Pisa stad gled jag ifrån de andra som fastnat vid någon lädermakare för att köpa en väska. Jag hade någon kväll tidigare, utanför Milano, misslyckats totalt med att beställa en dubbel espresso efter maten. På min hemmasnickarade italienska bad jag om en "espresso dupio". "Si", svarade servitrisen och kom sedan tillbaka med två enkla. Det fungerade visserligen, men var inte riktigt vad jag tänkte mig.
Den här gången lyssnade jag noga på hur personen före mig beställde. Det var en gammal italiensk herre och han harklade bara ur sig ett barskt "café!". Så jag gjorde det samma, och fick precis vad jag ville ha. Om det var den slitna men charmiga kaffebaren, min lyckade beställning, tillfället som sådant eller det att kaffet var fantastiskt låter jag vara osagt. Men det var absolut ett av mina bästa kafébesök någonsin. Det var över på kanske sju minuter och det är lite det som är charmen:
In och hej, en kaffe, dra den på tre klunkar och stående fot, sedan tack och hej.
Är espresson bra, har man sedan kaffesmak i munnen i minst en halvtimme.
Det är något med det där.
Jag återkommer nog i ämnet.
januari 19, 2009
Nu jävlar laddar vi!
Vi skjuter inte från höften – vi tar i från tårna. And then some. Det är stora saker i görningen. Man kan tro att man vet, men ni vet ingenting. 2009 kommer vara ett år helt i paritet med 2004 i fler än en bemärkelse. Vi kommer leverera hinkvis. Eller gå under.
Men eftersom undergåendet egentligen inte är ett alternativ – är det bara att hugga in och inse att vi knyter skorna inför ett maratonlopp Kebebekaise-style.
Huka er, nu kör vi.
Men eftersom undergåendet egentligen inte är ett alternativ – är det bara att hugga in och inse att vi knyter skorna inför ett maratonlopp Kebebekaise-style.
Huka er, nu kör vi.
december 03, 2008
Stiltje
Stiltje på jobbet.
Det är något märkligt över arbetsplatser där man inte får låtsas om att det inte finns något att göra. Alla vet att det är tunt nu, ändå sitter vi här och leker kontor.
Vore jag chef skulle jag beordra till någon kreativ aktivitet. Men alla sådana förslag möts av förvånade miner och en ursäkt om att en inkorg pockar på uppmärksamhet.
Att inkorgarna just nu är tomma, verkar bara jag ha tagit ad notam.
Det är något märkligt över arbetsplatser där man inte får låtsas om att det inte finns något att göra. Alla vet att det är tunt nu, ändå sitter vi här och leker kontor.
Vore jag chef skulle jag beordra till någon kreativ aktivitet. Men alla sådana förslag möts av förvånade miner och en ursäkt om att en inkorg pockar på uppmärksamhet.
Att inkorgarna just nu är tomma, verkar bara jag ha tagit ad notam.
november 18, 2008
Man blir förundrad
Det här är väl helt självklart. Helt absurt att det måste till en studie vid Lantbruksuniversitetet för att klargöra det.
Läs artikel här.
Det skulle min lilla fyraåring till son kunna räknat ut.
Läs artikel här.
Det skulle min lilla fyraåring till son kunna räknat ut.
november 10, 2008
Trögflytande och honung
Mina dagar flyter så sakta. Som förtjocknade fjällbäckar. Som kåda.
Det känns på många sätt som om hela staden har gått i baklås sedan sommaren. Inget är vad det var för ljuset faller annorlunda och den saktfärdiga stillheten får storstadspulsen att stanna upp i en frustande murket anstruken andedräkt.
Mina, en gång själsanerande trottoarer blir till spikraka mörkermattor med förutsägbart utsiktlösa mål.
Den enda stund vi har ensamma numer bjuder du mig insidan på ett tunnelbanetåg.
Och med ihåligt håglösa känslor bjuder jag emot. Emot, inte tillbaka.
Jag hittar mig inte i den här staden längre.
Men det är inte bara elände; det bjuds även socker: hemmavid kokar det, kanske inte. Men det småbubblar iallafall. Sjuder. Det är härligt!
Det känns på många sätt som om hela staden har gått i baklås sedan sommaren. Inget är vad det var för ljuset faller annorlunda och den saktfärdiga stillheten får storstadspulsen att stanna upp i en frustande murket anstruken andedräkt.
Mina, en gång själsanerande trottoarer blir till spikraka mörkermattor med förutsägbart utsiktlösa mål.
Den enda stund vi har ensamma numer bjuder du mig insidan på ett tunnelbanetåg.
Och med ihåligt håglösa känslor bjuder jag emot. Emot, inte tillbaka.
Jag hittar mig inte i den här staden längre.
Men det är inte bara elände; det bjuds även socker: hemmavid kokar det, kanske inte. Men det småbubblar iallafall. Sjuder. Det är härligt!
september 17, 2008
Allt
Många saker som hänger över mig nu. Det är struligt på jobbet. Vi tjänar inte riktigt de pengar vi borde och ledningen manar på oss. Jag hade på fullt allvar ett möte här om dagen där jag ombads att kompromissa med kvalitén på det vi levererar till förmån för tempo. Meningen om vi alltid levererar top-noch kommer kunderna att bli bortskämda yppades faktiskt.
That's the way to underhålla en bra kundrelation, sa jag då. Ordstävet att skjuta sig själv i foten har sällan varit så passande.
Levererar vi inte de vill ha, så kommer de inse att vi inte kan spela i det här tempot. Iallafall inte för de här pengarna. Fick jag till svar.
Men sanningen är väl att om vi inte levererar vad de vill ha, så kommer de leta upp en annan byrå som gör det.
Problemet står som vanligt till pengar. Men det är, tack och lov, inte mitt bord. Kvalitetsnivån på vad vi levererar, däremot, är i synnerhet mitt bord. Och det vill jag inte kompromissa med.
Ovan stulighet, i kombination med två frilansjobb som jag tagit på mig, tynger mig mer än man skulle kunna tro. Jag hinner inte med allt och repandet med bandet har blivit lidande. Jag har inte varit i replokalen sedan i juni. Däremot har jag, lite surt, givetvis fått betala för de månader utrustningen stått och samlat damm, lite som en svindyr lagerlokal.
Men det finns ljusglimtar. Badrummet är i det närmaste klart och vilken dag som helst kommer vi kunna duscha hemma igen. Det skall bli vansinnigt skönt. Vilken lyx med dusch hemma. Och vilken lyx med ett helt nytt badrum.
En annan ljusglimt heter Gotland och väntar på oss där borta bortom kröken. Oj, vad jag längtar!
That's the way to underhålla en bra kundrelation, sa jag då. Ordstävet att skjuta sig själv i foten har sällan varit så passande.
Levererar vi inte de vill ha, så kommer de inse att vi inte kan spela i det här tempot. Iallafall inte för de här pengarna. Fick jag till svar.
Men sanningen är väl att om vi inte levererar vad de vill ha, så kommer de leta upp en annan byrå som gör det.
Problemet står som vanligt till pengar. Men det är, tack och lov, inte mitt bord. Kvalitetsnivån på vad vi levererar, däremot, är i synnerhet mitt bord. Och det vill jag inte kompromissa med.
Ovan stulighet, i kombination med två frilansjobb som jag tagit på mig, tynger mig mer än man skulle kunna tro. Jag hinner inte med allt och repandet med bandet har blivit lidande. Jag har inte varit i replokalen sedan i juni. Däremot har jag, lite surt, givetvis fått betala för de månader utrustningen stått och samlat damm, lite som en svindyr lagerlokal.
Men det finns ljusglimtar. Badrummet är i det närmaste klart och vilken dag som helst kommer vi kunna duscha hemma igen. Det skall bli vansinnigt skönt. Vilken lyx med dusch hemma. Och vilken lyx med ett helt nytt badrum.
En annan ljusglimt heter Gotland och väntar på oss där borta bortom kröken. Oj, vad jag längtar!
september 10, 2008
Regn regn regn
Nu har det regnat sedan jag kom hem från Lidköping. På en och en halv månad har Stockholm haft kanske sju regnfria dagar. Varav kanske fem har varit soliga.
Man lockas onekligen att dras ned i fördärvet när man tänker på att höstrusket ligger runt septemberknuten och det blir inte ljus förän snöflingorna kommer en bit in i december. Om de nu kommer.
Men i stället för att deppas ihop av tanken på solbrist, lyssnar jag på Jimi Hendrix.
Rainy day, rain all day
Ain't no use in gettin' uptight
Just let it groove its own way
Let it drain your worries away, yeah
Lay back and groove on a rainy day, hey
Tänk att viss poplyrik kan vara så genombanal men ändå helt mitt i prick.
Man lockas onekligen att dras ned i fördärvet när man tänker på att höstrusket ligger runt septemberknuten och det blir inte ljus förän snöflingorna kommer en bit in i december. Om de nu kommer.
Men i stället för att deppas ihop av tanken på solbrist, lyssnar jag på Jimi Hendrix.
Rainy day, rain all day
Ain't no use in gettin' uptight
Just let it groove its own way
Let it drain your worries away, yeah
Lay back and groove on a rainy day, hey
Tänk att viss poplyrik kan vara så genombanal men ändå helt mitt i prick.
september 01, 2008
Kräftpaj och ryggfiske -- eller tvärt om
Vi spenderade helgen med årets första landet-besök. Det var i augusti förra året som jag och grabbhalvan var där ute förra gången. Tanken var ju att vi skulle åkt ut en sväng i påskas, men det blev ju som bekant akuten på KS i stället.
Nu var vi iallafall äntligen ute. Jag, frugan, grabbhalvan och min storasyster. Mycket trevligt och mycket lugnt. Planen för helgen var kräftfiske, och vi lyckades verkligen. Vi körde med sexton burar och vittjade dem två gånger. En på kvällskvisten och en på morgonen.
Vi fick ungefär 150 kräftor, varav cirka 40 fick hoppa tillbaka i plurret igen, då de inte höll måttet riktigt. De resterande, exakt 105 stycken, fick ta sitt sista dopp ner i grytorna bland dill och porter. Mycket smarrigt skall det bli att inmundiga dem här nu när det blir.
Enda debaklet med helgen var att min rygg pajade. Den gör det ibland. Juli 2005 var förra gången, så det är inte sådär jätteofta. Det kan varit kräftfisket i kombination med den urkassa sängen vi har på landet som gjorde det. Idag är jag sängliggandes med Treo. Det känns muppigt då jag egentligen inte är sjuk, och helt klar i knoppen. Men att sitta framför datorn i åtta timmar idag är bara inte att tänka på. Nu ligger jag i vår Tempursäng och skriver det här. Tusen tack och lov för vår Tempursäng säger jag!
En annan galet härlig sak är att de äntligen har blivit dags för badrumsrenovering. Byggarn är här as we speak, och spacklar. Eller han var här nyss, nu är han på lunch. Allt är rivet, och väggar är byggda och värmeslingor är lagda och golvet är flytspacklat. Det tar sig. Nästa vecka beräknas det vara klart. Och det är bara att hålla tummarna att det blir så. För det är onekligen lite meckigt att inte ha någon dusch hemma.
Nu var vi iallafall äntligen ute. Jag, frugan, grabbhalvan och min storasyster. Mycket trevligt och mycket lugnt. Planen för helgen var kräftfiske, och vi lyckades verkligen. Vi körde med sexton burar och vittjade dem två gånger. En på kvällskvisten och en på morgonen.
Vi fick ungefär 150 kräftor, varav cirka 40 fick hoppa tillbaka i plurret igen, då de inte höll måttet riktigt. De resterande, exakt 105 stycken, fick ta sitt sista dopp ner i grytorna bland dill och porter. Mycket smarrigt skall det bli att inmundiga dem här nu när det blir.
Enda debaklet med helgen var att min rygg pajade. Den gör det ibland. Juli 2005 var förra gången, så det är inte sådär jätteofta. Det kan varit kräftfisket i kombination med den urkassa sängen vi har på landet som gjorde det. Idag är jag sängliggandes med Treo. Det känns muppigt då jag egentligen inte är sjuk, och helt klar i knoppen. Men att sitta framför datorn i åtta timmar idag är bara inte att tänka på. Nu ligger jag i vår Tempursäng och skriver det här. Tusen tack och lov för vår Tempursäng säger jag!
En annan galet härlig sak är att de äntligen har blivit dags för badrumsrenovering. Byggarn är här as we speak, och spacklar. Eller han var här nyss, nu är han på lunch. Allt är rivet, och väggar är byggda och värmeslingor är lagda och golvet är flytspacklat. Det tar sig. Nästa vecka beräknas det vara klart. Och det är bara att hålla tummarna att det blir så. För det är onekligen lite meckigt att inte ha någon dusch hemma.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)