november 30, 2005

Julglögg


Jag gjorde klart julglöggen igår. Hoppas att den smakar när det är dags. Jag gjorde ett eget recept och jag hoppas innerligt att det blev bra.

Tanken var att göra en glögg som inte är så där vansinnigt söt, men ändå smakrik. Inte så vinglöggsfjunig men ändå avvägd så att man kan dricka stora muggar utan att börja svaja påtagligt.
Jag tror jag lyckades ganska bra, även om jag nu bara avsmakat hur den är idag. Flaskorna är igenkorkade och får ligga till jul, då kan vi ge det riktiga betyget.

Vinter och radhuslängtan

Äntligen kom snön. Det här jäkla novemberrusket som har varit, och som är vartenda år, gör mig bara deprimerad. Snön gör dagarna så mycket ljusare. Snön gör nätterna så mycket vackrare. Kvällarna så mycket klarare och kaffet så mycket godare.
Idag skall vi gå en långpromenad grabben, frugan och jag. Hon börjar inte jobba förrän klockan 13:00 idag, så vi har hela förmiddagen på oss att umgås.

Det börjar närma sig så smått nu. Det är mindre än en månad kvar. Den tjugonde drar vi. Då är det goodbye stan, här kommer förorten! Det kommer att kännas konstigt att bo så långt från stan, onekligen. Det är säkert 20 minuter med tunnelbanan in till närmaste tull.
Men vi längtar till vårat fina radhus. Den underbart charmiga och svenssonsexiga planlösningen, de många praktiska små prången och undanstuvningsmöjligheterna, öppna spisen och gräsmattan utanför altandörren.

november 28, 2005

Två grisar


Det var äntligen dags för snöpremiär för grabben. (Även om det snöade förra året var han inte riktigt i ålder att uppskattaa det då, nyfödd som han var.) Vi pälsade på oss och gick ut. Grabben i vinteroverall och beredd på premiärturen i sin födelsedagspulka. Pappan i sin nya, supervarma, vinterjacka.

Efter cirka halva promendaden (vi gick en och en halv timme) sov grabben som en liten gris i pulkan...och pappan svettades som en något större dito i vinterjackan.

november 26, 2005

Jisses

Jag är helt slut. Vi hade inte en aning om att ett barnklas kan vara så här jobbigt. Det var jättelyckat och trevligt hur som haver. Men nu är vi ju så slut att chips i soffan känns som det enda alternativet.
Återkommer med några vettigare skriverier imorgon. Fast då skall vi iväg på årlig första-advents-glögg.
Så det kanske blir först på måndag.

Pust.

november 25, 2005

Tårta och kanelbullar

Igår fyllde ju den lilla pajsaren ett år. Men det är imorgon som kalaset skall stånda. Vi riggar och planerar för vårat barns första födelsedagskalas. Balonger och serpentiner. Flaggor och trumpeter. Tårta och kanelbullar.

Hej och hå och en flaska med rom.

november 24, 2005

Ja må han leva...

Jäklar vad tiden går fort. Grabbhalvan fyller ett år idag.
Jisses.

GRATTIS, GRATTIS, GRATTIS till min älskade lilla grabb!

november 22, 2005

Barnledig

Jag fick några timmars barnledighet. Jag har verkligen ingen aning hur jag skall spendera dem.
Det känns konstigt.

Jag borde ha en plan -- men det har jag inte. Jag drar väl in till city och ser om jag kommer på något.
Förvirrande.

november 21, 2005

Mammigheten

Min lilla grabb är extremt mammig av sig. Speciellt nu när hon jobbar mycket och är borta på kvällar och nätter. Så länge hon är borta funkar det i regel bra. Han är ett extremt glatt barn, min son. Det är när hon kommer hem som det börjar.
Han blir jätteglad när hon kommer och är som ett plåster på henne de första tio minuterarna. Hon får således kånka honom så fort hon kommer hem, och det går naturligtvis bra – hon har ju saknat honom också.
Efter ett tag går han med på att bli nersläppt på golvet. Då kan han knalla runt lite som han vill, men han håller örnkoll på henne precis hela tiden. Om hon inte finns där hon fanns när han senast kollade blir det krokodiltårarna direkt. Om hon ens bara går ut i köket för ett glas vatten blir han ledsen. För att inte tala om hon skulle få för sig att gå på toaletten, eller ännu värre; duscha.

Det är givetvis skönt och mysigt att vara saknad, men inte in absurdum. Det är inte direkt njutbart för min fru. Hon går runt med dåligt samvete precis hela tiden, även om hon vet att hon inte behöver det.
Magkatarren kom, inte helt otippat, som ett brev på posten.

november 19, 2005

I alla hast

Jag har kaos här hemma. Vi stressar för att hinna bli klara till 12.30 för då blir vi hämtade för avfärd till Norrköping.
Min mormor och min morfar flyller båda 80 bast nu i höstvinter och det firar de alltså idag med ett ståhej. Det gäller att hinna till Norrköping innan klockan två, det tror jag inte att vi hinner.

Till råga på allt är grabbhalvan terrorist idag. Det är helt obegripligt vad en liten parvel hinner ställa till med i tidningskorgen, leksakslådan och sina klädlåder under tiden pappa skryker en (1) skjorta och tror han har full koll på läget.
Jag har röjt upp hela lägenheten tre gånger på två timmar nu.
Kaos!

november 17, 2005

Klappat och klart

Jag hade ett möte med mäklaren nu klockan tio. Mäklaren och den person som skall köpa vår lägenhet. Vi gick igenom hela proceduren, hur det kommer att gå till, vem som gör vad och så vidare. Sedan skrev vi på. Det mest väsentliga för mig var givetvis att hon skrev på – och det gjorde hon. Så nu är lägenheten såld och vi har finansieringen av radhuset mer eller mindre på det torra. Det känns helt underbart!

Som tur var fick vi ut så pass bra med pengar för lägenheten att vi kommer ha någon krona över. Givetvis kommer vi behöva låna för att köpa radhuset, vi är ju inga miljonärer direkt. Men när vi lånar så kommer vi slippa topplån, som det ser ut. Och vi kommer ändå ha någon krona kvar att till exempel skaffa oss varsitt körkort för. Det är ju fantastiskt!

Jag var ändå noga med att påpeka att vi har stormtrivts i lägenheten och att jag innerligt hoppas att hon kommer göra detsamma.

Ikväll blir det skumpa, Bollinger.
Mumma!

november 16, 2005

Baby I'm a rich man...

Nu är budgivningen avslutad. Det blev riktigt, riktigt bra kan man säga. Man kan också säga att man inte skall ropa hej innan man knallat över plurret.
Vi skriver köpekontrakt imorgon klockan 10:00.
Sen jäklar skall jag ropa hej!

Här har jag varit i hela mitt liv...


...om man nu bara räknar med Sverige alltså.

Det ser onekligen pinsamt tomt ut i Norrland. Även Skåne är överraskande tomt. För att inte tala om i stort sett hela Småland. Det finns en hel del av Sverige kvar för min del. Jag jobbar på det.

Kriterierna för mina prickar är att jag skall ha spenderat minst en natt på orten, eller varit där så många gånger att jag känner mig väl hemma på orten.
Exempelvis har jag aldrig sovit i Luleå, men varit där över 20 gånger. Därför har Lule en prick.
Malmö har jag varit i två gånger, men bara som hastigast och på genomresa. Ingen prick till Malmö således.


Idén snodde jag från Lotten Bergman.

Jag som South Parkare


Jag hittade en South Park-generator. Den var lite underhållande. Ungefär såhär skulle jag se ut om jag var med i ett South Park-avsnitt.
Grattis.

Prova själv!

november 15, 2005

Pust...

Nu är (förhoppningsvis) sista visningen avklarad. Mäklaren var väldigt nöjd och det verkar ju strålande!
Budgivningen förväntar ta fart imorgon, även om den tuffat igång så sakta redan idag.
Nu återstår bara att hålla tummarna.

Visning, dag 2

Ikväll är det alltså dags för den andra visningen.
Jag är tillbaka med dammsugare och skurtrasa således. Men det är inte så mycket att göra nu. Lägenheten var ju tip-top i söndags förmiddag och den har inte hunnit förfalla speciellt...även om grabbhalvan givetvis gjort sitt bästa med brödsmulor, intorkad gröt, leksaker över allt, otaliga blöjbyten och så vidare.
Men det är ju inget att göra något åt. Förutom att svabba på.

Budgivningen tickade igång igår kväll, och går ganska sakta än så länge. De flesta vill ju se lägenheten två gånger innan de börjar bjuda på den. Det är förståeligt.
Hoppas att de som köper den kommer att trivas lika bra som vi har gjort.

För den nyfikne är visningen på Pastellvägen 11, 4tr. Klockan 18:30—19:00.
Läs mer här.

november 14, 2005

Regnet och fotbollsgalan

Det är bara grabben och jag här nu. Frugan är på jobb över natten och kommer hem lagom till frukost imorgon, eller så.

Vi gick en lång promenad i regnet, grabbhalvan och jag. Eller jag gick, han låg i vagnen med regnskydd och varma kläder. Endast näsan stack ut ur regnskyddet. Han somnade nästan direkt.
Jag fick tillfälle att inviga mina gummistövlar ordentligt. De fungerar ju riktigt bra.

Jag blev tillfrågad om jag ville ha en fribiljett till fotbollsgalan, jag har en vän som fått tag på ett par stycken. Men jag måste ju vara hemma med grabben, så det gick inte.
Men det är inte hela världen, för även om jag gillar fotboll så har jag aldrig förstått mig på Fotbollsgalan. Vad är poängen, egentligen?
Fotboll är 22 personer som jagar en boll på en gräsplan. En gala är smoking och långklänning, champagne, artistuppträdanden och stela skämt från programledarna. Hur är det ens tänkt att det skall höra ihop, hur är det tänkt att det skall passa?

Visst är det en trevlig tradition med priser som Guldbollen och Diamantbollen etcetera, men behöver man verkligen en gala för att dela ut priset?
En intern middag på Svenska Fotbollförbundets kansli i Solna vore väl lagom? Det skulle säkert vara roligare för alla inblandade.

Men man kan ju stänga av teven...så man kan ju undra varför jag tittar ändå.
Märkligt.

november 13, 2005

Visning, dag 1

Jag och frugan spenderade gårdagen med att städa, plocka och pula. Kvällen avslutades med hämtmat och en flaska Coto de Imaz. Till efterrätt varsin rejäl skvätt Hennesy XO. Sen somnade vi som små grisar. Och sov som två också, då vi dagen till ära hade lämnat bort grabbhalvan till en av mina systrar.
I morse sov vi till klockan 08.30(!) och satt sedan igång med att putsa upp det sista samt att vädra ordentligt.
Sedan gick vi till Globen City för att avnjuta en god frukost på något utav fiken. Men på söndagar öppnar de först klockan elva, så det mesta var tyvärr stängt. Så det fick bli en halvslabbig McDonald’s-frukost. (Deras Sausage-n’-Eggs McMuffin var inte så dum faktiskt.)
Sedan spenderade vi någon timme i shoppingcentret, som öppnade så sakta. Vi provade vinterjackor på Stadium och tittade på collegetröjor till grabben och lallade runt där utan att ha något annat för oss än att försöka få tiden att gå och att distrahera den uppsmygande nervositeten för lägenhetsvisningen.
När klockan började närma sig tolv drog vi oss tillbaka hem. Vi gjorde en sista koll av lägenheten. Sedan kom mäklaren. Vi stämde av lite saker med henne, sedan gav vi oss iväg…och lämnade mäklaren och lägenheten åt deras öden.

Vi känner oss nöjda med hur vi har röjt upp. Vi har inte homestagat eller så, men vi har städat riktigt, riktigt noga. Vi har plockat undan grabbhalvans leksaker och fällt ihop hans matstol, etcetera. Vi är iallafall nöjda med resultatet, lägenheten känns lite extra trivsam nu, tycker vi.
Sen bryr sig ju inte alla om hur det ser ut. När vi köpte lägenheten 2002 var den ganska sunkig. Det var hiskeliga strukturtapeter i hallen och sovrummet. Köket var extremt trist a´la vit ikealaminat och bänkskivor i fejkad marmor. Dessutom luktade det rök i hela lägenheten, eftersom förra ägaren hade rökt inne. Men vi köpte den ändå, för att det var så himla charmig. Och vi fick buda ganska friskt för att få den.
Jag tror inte man skall lägga allt för stor vikt vid att göra fint inför visningen, trots allt. Även om de säger så på teve.

Vad sa mäklaren då?
Jo, det hade gått bra sa hon. Det har inte varit riktigt lika stor rusning de senaste helgerna som det var i mitten på september. Och hon hade kanske hoppats på att det skulle ha kommit ännu fler spekulanter än de som kom. Men hon tyckte å andra sidan att de som kom verkade mer fokuserade och mer köpsugna än de som gick på visningar för någon månad sedan.
—Folk verkar inse att det drar ihop sig mot jul och att det är dags att handla nu, om man skall flytta innan den 24:e, sa hon. Jag hoppas att hon har rätt.
Det hade iallafall varit ganska många som ville bli uppringda när budgivningen drar igång nu i morgon eller övermorgon. Det låter ju hoppfullt!

Men först har vi alltså kvällsvisningen. Den är på tisdag klockan 18:30—19:00.
Välkommen!

november 11, 2005

Konsten att inte vara hemma

Nu när vi har sådär fint och välstädat och undanplockat och allt vad det nu kan vara inför visningen på söndag klockan halv ett, vill man ju inte var hemma och stöka ner.
Det får bli långa barnvagnspromenader i stället. Skönt att det så påpassligt är bra väder för första gången på säkert tre veckor.
Igår spenderade vi dagen på Wayne's på Götgatan. Eller någon timma där iallafall och sedan en stor söderpromenad.
Idag blir det nog en sväng till någon lekpark i Gamla Enskede eller så.
Bara vi inte är hemma och stökar till det.

november 10, 2005

Chorizofalu

Det finns i handeln falukorv som skall vara chorizokryddad. Köp inte den. Den smakar inte chorizo alls -- den smakar helt vanlig falukorv.
Varken mer eller mindre.

Heja Sverige

Det var ju så himla viktigt. De skall resa bort i helgen förstår ni, och kan alls inte komma på visningen på söndag. De tiggde till sig en morgonvisning, special-special bara för dem.
...de glömde bara att komma hit. De gjorde en struts och stänge av telefonerna och försvann, lite käckt sådär.
Inte en tanke på vare sig mig, min fru, grabben eller mäklaren. Vi som alla har lagt ner mer eller mindre mycket tid på det här -- bara för dem, special-special.

Hur står det till med en människa om man gör så? Som om vi inte hade något bättre för oss klockan 08.30 på morgonen. Var tog respekten vägen?
Heja Sverige.

november 09, 2005

Stånk och stön

Efter en extremt tung dag kan jag iallafall konstatera att det börjar närma sig.
Lägenheten är i det närmaste klar för visning. Frugan lägger grabben medan jag skriver det här. Sen skall vi käka en sen middag och fixa det sista. Sen är det faktiskt klart.
Vi är väl inte hundra nöjda med allting, men det känns ändå helt okej.
Hoppas de som köper lägenheten kommer att trivas lika bra som vi gjort här.

Überweiss

En snabb reflektion så här mitt i städhetsen: varför är alla rengöringsmedel så starkt parfymerade? Det luktar inte lite-lätt-av-vårvindar i mitt badrum nu, det luktar Ä-P-P-L-E så att hela huset troligen känner det.
Varför finns det inte parfymfria rengöringsmedel?
Det känns faktiskt fräschare när man tänker efter – att det inte är någon überparfym som döljer eventuell smutslukt.
När det är helt rent så skall det ju rimligen inte lukta någonting alls.

november 07, 2005

Morgonvisning

Mäklaren ringde och frågade om hon kunde komma med några hugade spekulanter redan på torsdag. För de kunde inte komma på visningen i helgen.
-Jo det går väl bra sa jag.
-Kanon sa hon, vi kommer klockan 08:30.
-...paus...men HELVETE det fattar du väl att du inte kan komma så okristligt tidigt...sa jag inte. Men jag tänkte.

Vår lägenhet som var så fin och så städad i fredags när den plåtades, ser inte riktigt ut som på bilderna längre.
Det är märkligt vad en liten ettåring kan ställa till med på bara ett par dagar, trots att vi håller efter hela-hela tiden.

Planen var att få lägenheten i toppskick igen till söndag klockan 12.30. Men nu måste allt vara klart redan torsdag 08:30.
Merde!

Hastiga vuxenpoäng

Det går åter igen så där fort i mitt liv. Höstens pappaledighet har onekligen lindat in mig i något slags lugn. Det har varit jag och grabben mest varenda dag. Och dagarna har trillat på i en lite lagom fast ström sådär.
Men plötsligt försvann två veckor på dryga 48 timmar. Vad var det som hände egentligen? Vi skulle gå och titta på ett radhus förrförra söndagen. Ett hus i helt fel del av stan. Vi skulle titta bara för att det såg så charmigt ut. En sådan annorlunda och spännande planlösning. Ett radhus i fyra etage, det är inte det vanligaste. Men vi skulle bara titta på det på kul. Inget annat.
Två veckor senare står jag på Ikea och köper flyttkartonger och undrar vad det var som hände egentligen. Allt gick så fort.

Men det är inte ovanligt när det gäller oss. Vi är ganska noga med att det skall vara magkänsla på saker och ting. Känns det inte rätt i magen så blir det sällan något. Men om det som i detta fall, känns helt rätt. Ja, då kan det gå i princip hur fort som helst.

För lite drygt två år sedan var vi två pajsare som bodde ihop och levde ett glatt liv med mycket kvällar ute på krogen. Nu i november 2005 är vi gifta, föräldrar och radhusägare.
Kanske tur att vi inte har skaffat körkort än. Det skulle lätt kunna bli lite för mycket Svensson-Svensson på en gång.

november 06, 2005

Fixa och dona

Det blev plötsligt så bråttom allting, och jag hinner inte skriva riktigt så mycket som jag planerat just nu. Men det kommer, det kommer.
Idag skall körkortslösa jag och min lika körkortslösa fru åka med min körkortsuppbackade lillasyster till Ikea.
Vi skall införskaffa lite extra lampor till visningen tänkte vi. För det är ju en väldigt ljus och fin lägenhet vi har. Men novemberrusket får vilken lägenhets som helst att kännas aningen fördunklad.
Vi köper lampor således.

Och lampor lär vi behöva till radhuset, hursomhaver. För det är mer än en fördubbling på kvadratmeter och rum mot hur vi har det nu.
Mot Ikea!

november 03, 2005

Livet går i hundrafemtio

Igår var mäklaren här och fotograferade vår lägenhet. Den går ut till försäljning nu, det är visning söndag den 13 november.

Vi hade planerat att göra om en massa saker i lägenheten innan visningen. Plocka undan grejer. Kanske måla om något. Byta ut lite möbler och så vidare i sann home staging-anda.
Men vi hann inte med det. Vi får visa lägenheten som den ser ut när vi bor i den helt enkelt.
Hoppas det finns många intresserade ändå. Vi har trivts vansinnigt bra i lägenheten och i området. Men den passar inte oss nu, med växande barn och allt.

Tjuvkika på lägenheten - och kom gärna på visningen!

november 01, 2005

Nu går det undan

Kontraktsskrivning ikväll.
Slutbesiktning med en byggnisse senare i veckan.
Fotografering av vår lägenhet imorgon.
En hel del pappersarbete.
Städa, städa, städa.
Visning och försäljning av vår underbara, men i nuläget förtrånga, lägenhet.
Packning och flyttstädning.
Flyttning och hej och hå.
Sedan är allt klart. Innan jul skall vi sova på andra sidan stan.
Fram till dess är det vansinnestempo.

Men sedan blir det konjak framför vår nya öppna spis:
Lägger du på mer ved på elden, älskling?

Snabba kast och levande hjortar

Alltså det är helt sjukt. De som vann budgivningen på det där radhuset blev inte godkända av säljaren. De var tydligen extremt struliga och gav inget seriöst intryck.
Tvåa på listan var ju vi.
Mäklaren ringde och frågade om vi fortfarande var intresserade.
Och det var vi ju.
Så vi skriver på kontraktet ikväll.
Shit. Vi har köpt ett radhus.
I helt fel del av stan.
Haha, helt jäkla galet.
Och underbart!
Phew...
Åh!
?