Bar karl fast i ett badkar

Det var en kväll för några år sedan. Jag var trött efter mycket jobbande och bestämde mig för att ta ett varmt och ångande bad. Jag tappade upp ett varmt bad, hällde upp en brottarwhiskey och kröp ner.
Efter en skön stunds avkoppling och med en kroppstemperatur började närma sig 800 grader tyckte jag att det fick vara nog, och drog ur proppen.
Jag tycker det är lite trevligt att ligga kvar i badet när vattnet rinner ut. Dels för att det äntligen kommer lite kall luft på min överhettade lekamen, dels för att det är lite lustigt hur tung man blir när vattnets bärkraft försvinner undan för undan.
När allt vatten hade runnit ut låg jag kvar i badkaret en lång stund och lät den tilltagande kylan från emaljen svalka mig. Det varma badet hade gjort mig dåsig och svalkan gjorde mig avkopplad…jag somnade. Det var inget vatten kvar i badkaret, så drunkningsfaktorn var lika med noll och jag lät mig småvaggas in i drömriket – något som jag en kvart senare bittert skulle ångra.

Ungefär femton minuter – så länge låg jag och slumrade där i badkaret. Sedan vaknade jag till lite och tänkte att här kan jag ju inte ligga och sova. Speciellt med tanke på att badkaret jag hade i den lägenheten jag bodde i då inte var ett badkar, snarare en tvålkopp. Samt att en naken 182-centimerters jag, i ett tvålkoppsstort badkar, inte kan vara en speciellt vacker upplevelse.
Således tog jag tag i badkarskanten för att resa mig upp. Men det gick inte. Jag försökte igen – lönlöst. Jag satt fast som i ett skruvstäd. Mitt nyvakna huvud hade lite problem att förstå vad som egentligen hände. Men efter ett par sekunders ryckande och slitande insåg jag att när vattnet hade runnit ut ur badkaret bildades det på något märkligt sätt ett vakuum mellan min rygg och badkarsbotten. Hur otroligt det än må låta så satt jag ohjälpligt fast. Jag provade att försöka klämma in en hand under ryggen för att få en glipa där luft kunde sippra in och på så sätt upphäva vakuumet. Men ingenting funderade.
Jag blev smått panikslagen av situationen tillslut så ett sista drastiskt försök var att helt sonika rycka fort – som man gör med plåster, du vet. Jag vilade några sekunder och samlade krafterna, sen tog jag i för kung och fosterland och satt mig upp med ett kraftigt ryck. Jag kom loss men det gjorde så ont att jag på fullaste allvar förväntade mig att hitta en stor bit avsliten rygghud kvar i badkaret. Det gjorde jag inte.
När jag äntligen kommit upp ur badkaret började jag fundera på vad som skulle ha hänt om jag verkligen inte kommit loss. Grannarna hade fått rycka in. Men hjälp av låssmed hade de kommit in i min lägenhet och funnit mig hjälplöst fastnaglad, naken i ett tomt pyttelitet badkar. Jag skrattade så jag grät. Jag ringde min syster och försökte förklara men jag kunde knappt prata för jag skrattade så jag kiknade. Jag skrattade och skrattade.

Två dagar senare, i duschen på gymmet
Efter ett slitigt pass gick jag i sällskap med en vän in i duschen.
Vad i helvete har du gjort! nästan skrek min vän när han såg min rygg. Jag hade inte tänkt på det men efter en titt i spegeln förstod jag vad han menade. Hela min rygg var ett enda stort blåmärke. Det såg rent ut sagt förjävligt ut. Tyvärr hörde hela omklädningsrummet skriket och alla spetsade öronen. Jag blev tvingad att berätta vad jag råkat ut för. Att jag först vägrade fick förväntningarna att trappas upp. Vad hade hänt? Hade jag blivit misshandlad av skurkar när jag var i färd att hjältemodigt avstyra ett bankrån. Hade jag träffat en ny fröken och haft sex utan dess like hela helgen? Och så vidare.
När jag sedan tillslut berättade hur oglamouröst det hade hänt, tjöt hela omklädningsrummet av skratt – för alla hade lyssnat.
Och där stod jag med mitt jätteblåmärke.