För var dag som går nu så kommer det fler och fler ord ur min lilla grabbhalvas mun. Han börjar sätta ihop sina första små meningar. Mamma titta, var nog den första meningen han sa. Sedan kom varianter på den: mamma peppe, mamma titta buuu, pappa uaaa och så vidare. (Det kanske skall förklaras att peppe är äpple, buuu är muuu, som är lika med ko eller kossan, och uaaa är att duscha.)
Det är fantastiskt att se hur hans första meningar växer fram. Men det här ger givetvis en hel del frustration också. För han kan ofta inte förklara vad det är han vill – trots att han börjar ha ha ganska precisa önskemål. Då han inte lärt sig att förklara att han till exempel vill ha mer leverpastej på mackan, blir det lätt så att han pekar i riktning mot leverpastejen och skriker rakt ut. Det blir onekligen tålamodsprövande för oss, då vi får leka gissningsleken ackompanjerade av hans tinitus-skrik.
Ett bra ord han har lärt sig nu är »nej«. Det låter kanske bakvänt att nej är någonting bra. Men att jag kan fråga honom »vill du duscha?«, och han numer har en valmöjlighet är ju strålande. Ett glatt »uaaaa, uaaaa«, betyder ja, jag vill duscha. Medan ett småleende utdraget »neeeej«, betyder just nej.
Det är ju fantastiskt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vi fick en jobbig period på dagis precis innan vår lille lärt sig prata tillräckligt för att berätta vad han ville.
Han blev så frustrerad att han började bita och slå sina kompisar istället :-(
Superorolig som man var för att man skulle få ett "sådant" barn, som bråkar och bits så var det en lättnad när pratet "lossnade" och slå- och bita-perioden gick över.
Skicka en kommentar