Jag bad om det

I morse låg vi alla tre inne på grabbhalvans lekmadrass och myste. Jag retades lite med min fru för att hon för någon dag sedan hade gått rak in i en bokhylla och därigenom fått ett läskigt blåmärke vid tinningstrakten. Hon påpekade att hon aldrig hade kunnat avstyra det, då det vid tillfället var kolmörkt i rummet. Jag svarade att det hade hon visst; om hon bara hade haft samma typ av spindelmannen-radar som jag har, som varnar för annalkande faror.

Två sekunder senare traffades jag rätt i ansiktet av Bu och Bä får besök, som grabbhalvan hade slängt från andra sidan rummet.
Somliga straffar gud med detsamma, onekligen.