Hipp hipp hurra!

Det är lite märkligt nu för tiden eftersom min fru är ett par månader äldre än jag, men född samma år. Förr i tiden, när jag fyllde tjugofem exempelvis, blev det ett stort steg och jag kände mig faktiskt äldre den där dagen. 25 oj vad ofantligt gammal jag är – tänkte jag då.
Men nu hinner min fru på något sätt värma upp siffran och avdramatisera den. Det känns med andra ord som att jag redan var 31 innan i lördags. 32 däremot hade känts sådär everestaktigt som 25 en gång kändes. Men 32 det blir jag inte för än om ett år – och då har ju hon hunnit avdramatisera även denna siffra. Strålande tider, onekligen!

Helgen firades alltså med att fira min 31-årsdag.
I lördags morse blev det presenter på sängen av lilla familjen. Ja må han leva och grabbhalvan hade till och med signerat sitt paket. (Givetvis på ett sedan länge bortglömt språk, men dock.) Sedan spenderades dagen med lite städning och stök då mina systrar skulle komma på middag på kvällen.
Systrarna, minus en, plus en sambo och min kanske närmaste vän dök upp vid sextiden. Jag hade gjort en bouillabaisse som blev fantastiskt god, om jag får säga det själv. Till efterrätt bjöds crème brulé, då jag bland annat fått en gasbrännare i födelsedagspresent.
Sedan blev det vin och snack till ganska sent. En alltigenom trevlig kväll.

Igår hade vi onekligen en hel del disk att ta tag i. När det var uppröjt och klart begav jag mig in till stan för att se Djurgårn ta sin första seger på Stadion på flera månader. Det var trevligt.
Sedan begav jag mig hem och röjde upp det sista och det tvättades en hel del och sedan blev det pizza och en dålig svensk långfilm på hyr-dvd.
Sedan somnade vi som små grisar alla tre.