Ett liksom hattande

Det är lite märkligt det här med bloggvärlden. Vissa dagar är det som om alla har sina egna fantastiska berättelser att dela med sig av. Vissa roliga och underfundiga – andra tänkvärda. En del sorgsna. Men alla fantastiska.
Andra dagar är det som att det enda som finns att blogga om är någon gammal lista och vad tycker du om Zlatan: bu eller bä.
Men ibland blir det temadagar, och det är dessa dagar som bloggvärlden känns så liten. Som en tätt sammanhållen grupp. Idag är det temadag. Temat är huvudbonader i allmänhet, och baskrar i synnerhet.

Men då jag sällan bär hatt, eftersom jag snarare ser ut som Brasse Brännström, än Humphrey Bogart i hatt, har jag inte mycket att komma med i frågan.

Jag har visserligen ett par huvudbonader: tre–fyra vintermössor som jag inte gillar. En panamaaktig hatt som hade passat Hemingway. Och en keps. Kepsen är ingen vanlig keps utan en Propper-keps som jag köpte på Gulan för ett par år sedan. Den har ganska kort skärm och är egentligen den enda keps som fungerar hyfsat på min huvudknopp. Men jag använder den ganska sällan.

Se där det blev lite huvudbonadsbloggande idag, trots allt.