Behovet att skriva ligger latent. Ibland som ett borttynande myggbett, småkliandes. Ibland som en huggtand hos vilken varg som helst, envetet gnagandes.
Vår-sommmar-höst var något i hästväg, men det visste vi ju om. Vintern har hittills ägnats åt att stressa av och hamna i balans.
Det börjar nu reda sig och lugnet lägger sig sakta över hus och hem. Då börjar skrivklådans gnagande plötsligt kännas som fenrisulvens.
Måste göra något åt det där...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Aha!
/spionen som lurar på alla nedlagda, döende bloggar
Vad glad jag blir att just du lurar på just denna blogg.
Det skall inte vara förgäves.
Skicka en kommentar