Som som bubblande vatten, som kolsyra under huden
ligger hela hösten och väntar; pockandes illavarslande.
Som oktobervinden trycker havet
viner även tankarna på mina minnens ocean.
Latent sökandes efter borttappade djuphavsgravar
ger mig höstrusket ingen ro.
Jag drar ner novemberhatten över ögonen
och håller andan till Lucia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar