Merde – men det var kanske lika bra

Någon gladlynt och penningstinn person hittade inte bara till auktionen på Tradera utan fattade även tycke för 60-talshyllan jag planerade att köpa. Nåja, efter en kort men intensiv bjudning ansåg jag mig nått mitt tak och gav upp. Tråkigt för mig – men det var kanske lika bra. Och antagligen till stor glädje för säljaren eftersom denne då får ut en hyfsad peng för sin gamla hylla.
God jul!

Lite perspektiv på tillvaron

Jag läste en artikel i DN som gav mig lite välbehövligt perspektiv på tillvaron. De sammanfattade att:

De tio procent som är fattigast i världen står för 0,8 procent av världsinkomsterna och har en årsinkomst på max 2.600 kronor.
De tio procent som är rikast i världen står för 50,8 procent av världsinkomsterna och tjänar minst 163.000 kronor om året.
163.000 kronor om året! Det gav iallafall mig lite svindlande perspektiv.

DN länkar till sajten Global rich list som är en slags valutaomräknare där du skriver in din lön (i Euro, den står i 9,43). Då får du snabbt och smidigt upp ett diagram och en siffra på var du befinner dig i en rad, om man ställer hela jordens befolkning i ordning efter hur mycket de tjänar. Gud i London var det skrämmande nyttigt!

Global rich lists hemsida.
Artikeln hittar du här.

Hur bra gick det då?

På grund av resonemanget här om dagen kände jag mig full av insikt.
Med fina miljövinster i sikte besökte jag så Tradera.se för att se lite hur det fungerar, skapa mig ett konto och så vidare. Det hade inte gått mer än tio minuter innan jag själv hade börjat buda på prylar. Det var ju inte så det var tänkt!
Tanken var ju att jag skulle sälja mina gamla prylar, i stället för att slänga dem. Så sitter jag här då kanske med en visserligen cool, men onekligen lite sliten sextiotalshylla. Jag får se det fina i att jag hälper någon att bli av med sitt junk i stället.

Tyvärr finns den i Västerås, så miljövinsten är antagligen nära noll, eftersom jag måste frakta hit den. Nåja, jag skall vinna budgivningen till att börja med.

Jag har kommit till insikt och skall skärpa mig

Jag insåg efter en diskussion med min chef att det verkligen inte är någon bra idé att fortsätta med de grovsopskaravaner vi då och då sysselsätter oss med. Han har en vän som har börjat sälja allt. Inte för vinning. Eller snarare för vinning, men inte för någon större ekonomisk vinning. Utan en ekologiskt dito. Allt som han inte behöver längre – det säljer han på Tradera. Det inbringar inte några stora pengar för honom. En gammal Ikea-säng 200 kronor. En flyttlåda gamla leksaker 125 kronor. En gammal toalett 50 kronor. Ett överblivet hyllplan till en Billy-hylla 10 kronor.

Det är onekligen helt idiotiskt att slänga gamla fungerande saker bara för att man inte behöver dem längre. Man bör iallafall göra ett seriöst försök att hitta någon som vill en gammal högtalare, bordsfälkt eller fläktkåpa.

Jag har verkligen uppskattat – nästan hyllat – dessa turer ut till soptippen. Men jag skall se det i ett annat ljus nu. Soptippen är visserligen mer av återbruk nu och allt sorteras och tas till vara så gått det går. Men från och med nu skall jag spela grovsopskortet först när alla andra försök har gått bet.

För hur jobbigt är det egentligen att plåta något och lägga upp bilderna på nätet? Jag har tidigare inte brytt mig på grund av den skrala ekonomiska vinningen. Jag skall nu se till den digra ekologiska vinningen i stället.
Jag har kommit till insikt och skall skärpa mig.

I-landsproblem

Jag brottas med en tilltagande pryllängtan. Mitt samvete säger att jag klarar mig bra på det jag redan har. Spara pengarna till något viktigare. Dessutom kommer det slag i slag nu hela våren tunga kostnader för vårt hus. Så det vore klokt att tända sparlågan.

Men – jag är relativt sugen på en ny iPod, även om min gamla fungerar utmärkt. Jag är relativt sugen på en ny mikrofon – en stormembranare som går bättre att spela in sång och akustiska instrument med. Jag är relativt jöttesugen på en ny dator hem. Även om den gamla fungerar hjälpligt.

Dessutom är jag i behov av ett par vinterskor.

Plus att julen kommer närmare för var dag som går och jag vill verkligen köpa snajdiga julklappar till de mina.

Vojne, vojne...tja, det kunde varit värre.

Badrummet: det är över nu

Det känns som att så mycket har hänt sedan jag skrev förra gången. (Eller nja, förrförra – jag skrev ju faktiskt lite igår.) Men på mångt och mycket har det inte hänt någonting. Jag har jobbat, spelat med bandet, umgåtts med familjen – ja det är väl det.

Grabbhalvan är sjuk igen. Jobbigt det där både för honom och för oss. Tre veckor sedan sist – men nu är det feber i soffan som gäller igen. Tack och lov att det finns DVD-filmer att underhålla sig med.

Vi planerar ett stormöte med banken. Vi måste få ordning på lånen inför den stundande fjärrvärmeinstallationen och den också stundande badrumsrenoveringen. Sedan skall det även överläggas angående pensionsspar och övrigt sparande och ditten och datten. Vi har en hel del att prata om helt enkelt. Så denna gång måste vi nog fysiskt närvara – något vi med glädje slapp förra gången.
Men det är lika bra att få det överstökat. Det skall bli vansinnigt trevligt med ett fräscht badrum. Vårat nu gammelrosa badrum med furuinredning och schablonmålade ljusblå fåglar är inte bara helt 80-talsfult utan även helt 80-talsslut. Det har cirka 25 år på nacken. Det är över nu, som Gessle sjöng.

Genomarbetad plan

Jag behöver en genomarbetad plan. Jag är så trött nu. Allt känns liksom lite halvt och hyfsat sådär. Bara att ringa några enkla samtal och styra upp lite vad gäller den stundande fjärrvärmeinstallationen känns smått everestlikt. Men räknar man myrsteg så börjar dimman lättna på jobbet. Vi har bara sänkt huvudena och kört på sedan i somras. Två originalare är hur som haver anställda för avlastning – en är redan här och nummer två kommer nästa vecka. Vi ser något som skulle kunna tolkas som ljuset i slutet på tunneln nu. Härligt!

Nu gäller det bara att ta till vara på tillfälligheterna som eventuellt yppar sig vad gäller lite mer tid av klartänkande i huvudet. Som det har varit nu har jag varit zobietrött när jag kommit hem från jobbet. Och det säger ju sig självt att man inte gör någon fantastisk plan för badrumsrenoveringen eller världsfreden när allt man vill är att sitta och inte tänka en enda kreativ tanke till.

Torftigt

Det har varit torftigt med skriverier. Men det har å andra sidan varit rikt med annat. Mycket jobb. Mycket kärlek. Mycket sjukdom. Resor. Och annat trevligt och mindre trevligt.

Det finns så mycket lagrat som jag vill skriva. Som jag har behov av att uttrycka, formulera. Jag skall bara göra mig tid.
Råna en uraffär eller så.

Manlig morot

Vi plockade in lite morötter från trädgården igår. Den här stack ut.

Tunga dagar nu

Jobbar mycket nu. Hinner inte med att leva riktigt. Lördag eftermiddag och söndag var första stunden på länge som vi kunde umgås, hela lilla familjen. Och det ser ut som att det dröjer länge till nästa gång. Vi skall ha ett genomgångsmöte här på jobbet om några timmar – efter det lär jag väl ha en bättre bild av hur veckan kommer arta sig. Men redan nu kan jag konstatera att det blir tuffa bananer denna vecka också.
Och det är ju inte bara jobbigt för mig, nuförtiden. Förr kunde jag jobba som ett as ibland, men det var bara mig det bekom. Nu innebär varje övertidstimme att min fru blir ensam med knodd och hela huset den timmen. Och när det blir många timmar är det inte roligt. Det skall lagas mat och det skall tvättas och städas och hjälpa grabbhalvan på toaletten och lekas och bråkas och nattas och skakas vällingflaskor och ditten och datten. Så det får jag numera bära på axlarna när jag jobbar över. Eller hon får bära det på axlarna, snarare. Jag får dras med det dåliga samvetet.
Som om inte det var nog så konorrar de i mitt band betydligt då jag inte är med...vilket jag inte varit på ett tag och inte kommer kunna vara på ett tag.

Allt är topp således!