Matthatt

Det är som om någon tryckt en matt hatt på mitt huvud. Det är antagligen effekten av det myckna byggslitandet den senaste tiden. Femtonspelet till lägenhet hjälper inte direkt till. Inte novembervädret heller. Visserligen har vi inte snökaos och minusgrader här, och i söndags såg vi flera blommande blommor i Botaniska trädgården. Men ändå.
Längtar och sliter mot julledigheten.
Gneta på, gneta på.

Blött turkök och trött byggstök

Det verkar som om att den där vattenskadan som vi fick i köket, inte riktigt hann bli någon vattenskada. Med lite tur så torkar det upp av sig själv. Peppar, peppar och ta i trä och allt skrock man kan komma på.

Vår trea som blev en fyra håller så sakta på att färdigställas. Grabbhalvans nya rum är helt klart så när som på en försenad tapetrulle som är försenad.

Sedan är det dags för lillbruttans rum. Som ska spacklas, slipas, tapetseras och målas. Först efter det står vårt rum på tur.
Just nu sover vi i ett syrenlila rum med en 2,5x3,5 meters rymdfondtapet. Jorå.

Det journalistiska raserandet av dn.se

Visserligen är det inget nytt, det har varit på gång länge. Men det är beklämmande att se hur Dagens Nyheter behandlar sin snart 150-åriga tidnings 14-åriga webbplats.

Dagens Nyheter har varit en tidning med bra, intressanta artiklar. De har speglat läget i Stockholm, Sverige och världen med en sund ifrågasättande och undersökande nyfikenhet.

Men de senaste åren har aftonbladetfieringen av dn.se blivit mer och mer markant. I papperstidningen är det inte lika markant men bottennappen har duggat tätt på webben de senaste åren. Idag, den 2 november 2010 är det helt normalt för dn.se att skriva om ett Fyllefilter för Facebook som en av huvudnyheterna på startsidan. Strax nedanför artikeln om det amerikanska valet till representanthuset.
Som för att kröna idiotin är Facebook-artikeln ackompanjerad av en undersökning: Har du gjort bort dig på Facebook när du var onykter? Man kan välja på "Ja, alldeles för ofta" eller "Nej, det skulle jag aldrig göra".

DET ÄR DÄR SKON KLÄMMER
Sättet att ogenerat prångla ut skitartiklar. Sättet att så uppenbart skriva reklamartiklar snarare än att göra ett journalistiskt arbete. Sättet att så märkligt snedvrida hur folk är. Om frågan ovan var ärligt ställd skulle tvivelstutan 95% av alla läsare klickat på något mellanalternativ. Men mellanalternativet finns inte längre. Världen är svart eller vit för grånyanser ger inga klickvänliga rubriker.

dn.se vill bli aftonbladet.se. Men DN:s läsare vill inte ha Aftonbladet, och Aftonbladets läsare vill inte ha DN.

Jag förstår att det är någonslags panikåtgärd för att DN går dåligt. Man sparkar riktiga journalister och ersätter dem med hired guns som skriver det som betalar bäst.

Och folk klickar bäst på fylla och snusk. Så om alla bara skriver om fylla och snusk så kommer alla bli jätterika. För om det är mycket trafik till en sida, så kan man sälja bra med annonser.

FRÅGAN DN BÖR STÄLLA SIG
Tror ni att era annonsörer uppskattar skiftet från seriös journalistik till snask, trams och blaj? Är det en hållbar lösning eller köper ni bara tid?

Dripp-dropp

Klockan är nyss slagna 22.00 och vi sitter och gäspar framför någon film på söndagskvällen. Plöstsligt ringer det på dörren, det visar sig vara grannen från lägenheten under.
–Hej, ursäkta att jag stör lite sent, men det droppar vatten från mitt innertak.

Efter någon halvtimmes sökande och något upprivet köksskåpsgolv så visade sig vårt avlopp vara boven.

Det här kan sannerligen bli en thriller. Precis vad man önskar när resten av lägenheten är kaos på grund av ombyggnaden.

November kan bli spännande.

Dripp-dropp, dripp-dropp.

Sanningen

Bygget är klart och barnen har ett rum var. Vår jättetrea har transformerats till en mer normal fyra. Lillbruttan sover hela natten i sin egen säng, i sitt eget rum och vi vuxna har ett sovrum igen.
Allt är jättebra och underbart skönt.

Dock skall erkännas att när jag vaknar till någon gång vid femrycket så saknar jag att ha den där lilla tussan snusandes brevid örat. Det går över och vägs med lätthet upp av att ha återerövrat vårt sovrum. Men just då, när man vaknar till klockan fem, ja då saknas hon. Det är sanningen.

Ruskhöst

Hösten blåser in löv och bjuder upp till kallras rätt in i själen. Men vi bygger, möblerar, målar och renoverar i stället för att ta den ad notam.

Rätt vad det är har hösten blivit till lucia och årsklockan snart gått varvet runt. Sedan är det raksträcka till våren.

Preludium

Det är dagen före avfärd. Dagen före ankomst. Dagen före dagen före vidarefärd.

Dagen före byggstart. Dagen före det är försent att ändra sig.

Dagen före alla är friska. (Elller eventuellt dagen före alla blir sjukare igen.)

Dagen före deadline. Alltid dagen före deadline.

Pappaledighetssummering

Det är sista dagen idag. Sista dagen jag är pappledig hemma med min lilla lillbrutta. Antagligen sista dagen jag är pappaledig hemma någonsin. Man skall aldrig säga aldrig, men magkänslan säger att det är precis lagom för oss med två barn. Så det här kan mycket väl vara sista pappaledighetsdagen, forever.
Med det sagt skulle denna dag kunna kännas en smula ödesmättad, men så är inte fallet. Den ter sig precis som en vanlig sensommardag på denna vackra ö vi bor. Blå himmel och ljumma vindar brisar från havet. Hon somnade för en halvtimme sedan, så jag har hunnit röja upp det sista från i morse, tömma diskmaskinen och sätta på en tvättdito.
Sommaren har varit lång, och hon har blivit så stor. Vad som i juni var en kravelkrypandes litet paket är idag stora lillbruttan som knallar omkring som om hon aldrig hade gjort något annat. Storebror har börjat skolan och har dragit med sig någon skolbacill hem så lillbruttan har varit småfebrig och storsnorig ett par dagar. Lite varm, grinig och bacilluktandes sådär som småknoddar kan vara. Men det är lite mysigt det med.

Imorgon börjar jobbet igen. Det känns egentligen bara bra. Men lite vemidigt på något sätt måste jag medge. Jag är sugen på att jobba, men inte så sugen på att inte vara hemma med henne. Nu har ju storebror börjat skolan så nu har jag bara en knodd hemma igen. Det är ganska stor skillnad mot två, som för två veckor sedan. Då var det tungt. Fem års åldersskillnad dem emellan gör ju också att de inte riktigt blir tillfredsställda av samma saker. Han vill ut och lira fotboll, det tycker hon är dötråkigt. Hon vill att man skall ge henne små plastdjur, så hon kan säga "tack, tack", det tycker han är dötråkigt. Men det gäller att fokusera på rätt saker. Det är inte alltid någon av dem är uttråkad, men det är nästan alltid en av dem som är glad.
Nej nu skall jag gå och hänga tvätten, maskinen klickade just "klick det är klart".

Valtankar

Det är märkligt och helt uppenbart att årets riksdagsval inte handlar om vem som skall få förtroendet att leda landet. Det enda det fokuseras på är att vinna valet. Fyra år med chefshatten för vårt land och vad ett sådant förtroende för med sig i möjligheter och förpliktelser är inte längre viktigt. Det enda som gäller är att vara som populärast den 19 september. Vad som händer sen är inte så noga. Det är som om de vore idrottsstjärnor som formtoppar sig till VM-finalen.

Fixeringen vid galjonsfigurerna för respektive alliansblock får en nästan att tro att de glömt att Sverige inte har någon president. Det är ett partival vi skall göra i september, inget annat.

Det gäller således att försöka se igenom dessa vilseledande rökridåer och inte rösta på de som har bäst dagsform den 19 september, utan rösta på de som ser ut att kirra biffen i fyra år framåt.
Det är inte nödvändigtvis samma sak.

Företal

Denna blogg är tänkt som en konstens vederkvickande källa att dricka ur, med måtta och sans, när man vill koppla av från vad fan det kan tänkas vara man kopplar av från.

Texten ovan är givetvis stulen, men från vem? Den sitter hur som haver som en smäck på denna, min blogg. Iallafall om jag nu händelsevis lyckades skriva mer än någon fjösrad i månaden.