Mellan våra vita lakan ligger gårdagens tankegångar kvar som gammal disk framför altarskåpet
Ingenting annat än fertila sälar är vi
Hela vår frys och vi är fyllda av kött och liv
men också av mortalitet på något sätt
I synnerhet frysen
Alltmedan mina tänder och dina händer värker
alltmedan jag målar i pastell och kulörer som jag hade glömt existerade
sitter det en mindre människa bakom och väntar på sin tur
Sparkar och skriker ljudlöst att jag skall ta mitt ansvar och stå för all rättvisa i världen
Att jag skall vårda ömt och döda alla som kommer för nära
Stomförtjust men också livrädd står jag här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar