Jag är i hopplöst behov av vila nu.
Allting har tuffat på framåt, vidare, nedförsbacke, nedförsbacke.
Men nu finns det en punkt när energidepån är uttömd.
Jag känner mig redo för slutförvaring. Skjut mig nu. Skjut mig i sängen. Jag stannar kvar.
Mina tankar är liksom dimhöljda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar