Sängliggande sedan en vecka tillbaka. Eller nej, inte sängliggande - jag måste sitta upp annars kan jag inte sova för allt hostande. Inte heller kan jag sova för allt sittande. Moment 22, onekligen.
Det började så glatt förra fredagen då 150 personer i DN-skrapan (jag jobbar där) hade en gemensam vara hemma med vinterkräksjukan-dag. Trevligt. Det har startats utredningar av både Smittskyddsinstitutet och AntiCimex för att fastställa orsaken. Det verkar vara något med maten från restaurangen som ligger i själva huset. Men det är väl inte helt fastställt än. Trevligt.
Samtidigt i fredags låg Hon hemma med en streptkockinfektion from hell. Vinterkräkeriet fick mitt imunförsvar att gå ned och pang bom i tisdags så hade jag också såriga blåsor i hela halsen. Penicillin, Strepsils och stora mängder Vicks-produkter hela veckan lång.
Men igår kom alltså hostan. Hostan som aldrig verkar vilja sluta. Hostan som känns torr och meningslös. Hostan som håller mig vaken hela natten. Hostan som river upp den stackars halsen som just blivit fri från sin söndriga blåsbelägring.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar