Jag har varit så kallad gräsänkling den här veckan. För första gången i mitt liv. Fru och barn tog sitt pick och pack och drog en vecka till Gotland. Tanken var inte att jag skulle sitta och jobba (nåja) idag. Tanken var att jag skulle sitta på färjan som gick nu strax efter tio. Så skulle vi mötas upp hela familjen sådär lagom till lunch i Visby. Men det gick i stöpet på grund av min icke existerande planering. När jag väl fick ändan ur vagnen och skulle boka biljetter hem, till på söndag, ja då fanns det inga hembiljetter kvar. Alla båtar och alla flyg var fulla. Alternativet var lördag morgon, men då skulle jag inte ens ha spenderat ett dygn på ön. Så kan det gå. Så jag fick snällt avboka min ditresa och omboka mina helgplaner.
Det finns ungefär tusen saker som jag skulle kunna ha gjort i veckan. Och säkert ett tjugotal personer som jag skulle ha passat på att umgås med. Men jag har prioriterat sömnen. Jag har inte sovit en enda natt utan att bli väckt av grabben sedan han föddes i november förra året.
Det är en ganska märklig känsla kan jag lova att vakna när väckarklockan ringer och inse att jag faktiskt har sovit hela natten utan ett endaste avbrott.
Men sedan skall jag inte sticka under stolen med att jag saknar dom. Det är vansinnigt ensamt att vara helt själv för första gången på över åtta månader. Men det är skönt också. Jag är en sådan person som behöver få vara lite själv ibland.
Dagarna har mest bestått av jobbande och långpromenader. Med vissa avbrott för fotboll (en tråkig historia igår) och bokläsning om märkliga människor.
Vad är det för fel på samhället vi lever i när den enda hobby en vilsen tonåring tror sig finna kompisanda, beundran och adrenalintoppar i är våld.
Plocka upp en gura och börja lira i stället. För i helvete!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar