Äntligen kom snön. Det här jäkla novemberrusket som har varit, och som är vartenda år, gör mig bara deprimerad. Snön gör dagarna så mycket ljusare. Snön gör nätterna så mycket vackrare. Kvällarna så mycket klarare och kaffet så mycket godare.
Idag skall vi gå en långpromenad grabben, frugan och jag. Hon börjar inte jobba förrän klockan 13:00 idag, så vi har hela förmiddagen på oss att umgås.
Det börjar närma sig så smått nu. Det är mindre än en månad kvar. Den tjugonde drar vi. Då är det goodbye stan, här kommer förorten! Det kommer att kännas konstigt att bo så långt från stan, onekligen. Det är säkert 20 minuter med tunnelbanan in till närmaste tull.
Men vi längtar till vårat fina radhus. Den underbart charmiga och svenssonsexiga planlösningen, de många praktiska små prången och undanstuvningsmöjligheterna, öppna spisen och gräsmattan utanför altandörren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
lite avundsjuk faktiskt - öppna brasan .. trevligt! Fast stan har sin charm oxå .. vita hustak och julgranar på torgen och folk folk ..
...det blir toppen det där...
/s
Skicka en kommentar