Ett brev till en gammal vän

Jag fick ett långt brev av en gammal vän. Jag svarade med en lång uppdatering av mina egna förehavanden sedan vi senast hördes av. När jag sedan läste igenom vad jag skrivit tyckte jag att ett stycke väldigt bra summerade läget just nu. Så jag sätter en kopia här på bloggen.

[...] Vad har jag gjort annars? Tja, jag jobbar kvar på XXXXXX. Skriver en hel del här nu för tiden, vid sidan om formgivningen. Det trivs jag såklart med. Grabbhalvan går på dagis sedan i våras, så nu funkar det rätt bra att jobba igen. Jag var pappaledig fem månader förra hösten. Det var både helt fantastiskt och darrigt läskigt. Fantastiskt att vara med sonen, men också läbbigt att få så mycket tid för sig själv. Många saker snurrade tydligen i bakgrunden som jag har fått kämpa med att nysta upp. Det kanske är först nu efter sommaren som jag känner att jag helt är på rätt köl igen. Det är inte alltid så enkelt att få barn. Man ställs inför känslor som man inte känt sedan man själv var liten och minnen väcks från allt möjligt och allt är ju inte en dans på rosor och levande hjortar.
Men det tar sig, som sagt. Stadigt nu börjar jag känna mig som en bättre, mognare men också annorlunda person. Och det känns skönt. Samtidigt får man ju passa sig för att inte städa bort allt. Även om man är mentalt äldre och mognare nu än någonsin, vill man ju inte att ens flamsiga och tramsiga gamla hjärna skall försvinna helt. (Men det är kanske inte någon större risk för det egentligen?) Äh, vad vet man?
Stanna världen jag vill hoppa stav, som Hasse-å-Tage hade sagt. [...]