Härligt kaos

Igår fick jag besök av den enda av mina vänner som har barn. Han har två dessutom: en grabb i samma ålder som min grabb, plus en liten brutta på ett halvt år. Min fru försvann till jobbet samtidigt som de rullade in på vår gata, så det var jag och min polare plus tre vilda knoddar för resten av dagen.
Det är märkligt hur det kan bli. Jag har de senaste åren umgåtts med honom mest över ett par gitarrer och en pava rötjut. Vi snackar nästan alltid musik när vi träffas. Det är vår stora gemensamma nämnare. Visserligen jobbar han också med grafisk form, så en del jobbsnack blir det ju också. Men alltid musik, så har det varit jämt.

Men nu satt vi här i mitt radhus med två vilda tvååringar och en krypkravlande halvåring. Leksaker, skratt, makaroner, sång, vatten, bajsblöjor, köttbullar, ballonger, glass skrik och tårar om vartannat. Märkligt hur det kan bli. Visserligen han vi prata lite, lite om musik. Och vi drog väl åtminstone ett par ackord var på några av mina gitarrer. Men i centrum och fokus för allt var ungarna.

Det känns jätteroligt och härligt vuxet att kunna umgås såhär. Och extra kul att hans son och min son verkar komma så bra överens.
...om det inte gäller den lilla polisbilen förstås.