Läste ut Onåd igår. Den var inte riktigt vad jag förväntade mig. Man kan knappast hålla det mot en författare men ett Nobelpris anstryker ändå namnet med en förespeglig av viss typ av litteratur. Boken var inte alls dålig, den berörde mig. Men den var kanske inte vad jag väntade mig av någon nobelprisbelönad.
Som jag ofta gör kastade jag mig rätt i famnen på en annan bok, då jag läst sista sidan på Onåd. Jag vet inte varför jag gör så – egentligen borde man väl avvakta och låta smälta boken. Men jag vill nästan alltid kasta mig på nästa bok. Måste iallafall läsa tio sidor in i nästa historia.
Efer en stunds funderande framför bokhyllan fastnade jag för Röda rummet. Jag gjorde ett misslyckat försök i januari 2001 och tänkte att det var dags att försöka igen. Då låg jag på en strand i fjärran land. Mycket kan man säga om Strindberg men strandlitteratur är han inte. Det gick bara inte. Nu i denna slaskande januari är det kanske ett bättre tillfälle? Jag hoppas det.
Jag tyckte inledningen var lika seg som förra gången. Dock smålog jag lika mycket som förra gången då jag läste om tjänstemännens utprovande av pennknivar och Lessebopapper.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag gör likadant, från en bok till en annan - direkt så där. Bearbeta det jag läser gör jag medan jag läser.
Men Röda rummet... vete fanken. Plågade mig igenom historien i gymnasiet, försökte läsa den för några år sedan men vi vill inte, vill inte gilla varandra. Alls.
/s
Skicka en kommentar