Avbön

Jag har inte varit speciellt intresserad av vad jag kreerar på jobbet på säkert ett halvår. Det brukar gå i vågor i och för sig. Men denna undertow är betydligt större än tidigare. Visserligen gör jag väl fina saker – tror jag. Men lusten att skapa är borta och jag tror att det på något sätt påverkar vad jag presterar. Eller det är ju helt självklart att det gör det. Det är ju så det fungerar.
Egentligen är det inte lusten att skapa som är borta, det är bara det att alla möten och allt ointresse från inblandade parter jag möter mest hela dagarna gör att jag tillslut ger upp. I stället för att prestera det bästa jag kan, kopplar jag bara på autopiloten – trots att jag egentligen inte vill. Det värsta är kanske att ingen annan än jag verkar märka någon skillnad. Och är det bara jag som bryr mig här i reklamlådan, är väl inte risken direkt överhängande att kunderna bryr sig heller.
Då faller mina argument. Jag ligger ensam kvar, besegrad av min egen autopilot. Så kan det bara inte vara, för så får det inte vara. Jag vägrar att tro att det stämmer. Jag vägrar att tro att estetiken är värdelös.

Således borde jag vara karl för min hatt och stå för min sak. Ordning i ledet och de rakaste av ryggar. Men när allting skall vara a´la quick & dirty och alla bara tänker röda och svarta siffror självdör kampen om den vackra formen.

Vad är det med folk?