Pappaledighetsfunderingar

Jag funderar vidare på det här med föräldraledighet. På ett jobbmöte idag efter lunchen drogs riktinjerna inför hösten upp. Onekligen ligger det många tunga poster på mitt bord inför oktober–december. Mycket känns träigt och ointressant, men vissa saker känns faktiskt ganska stimulerande. Visserligen inte så stimulerande att jag på något vis ens funderar på att tänka om, vad gäller föräldraledighet. Men tillräckligt skräddarsytt för just mig, för att inse att det kommer bli svårt att dels övertala mina kolleger om att någon annan kan göra jobbet i mitt ställe. Dels hitta någon som är tillräckligt flexibel och kompetent att han eller hon utan problem kan kliva rätt in i hetluften och ta de beslut som erfordras.
Inte för att jag tror att jag är oumbärlig. Men vi pratar om att lägga upp riktlinjerna för en tvåårsplan. Det kan vara svårt att styra upp en sådan sak det första man gör på ett nytt ställe. Men det får helt enkelt ge sig. Jag skall vara ledig september–december och ta hand om min lilla grabb. Punkt.

Jag ser väldigt mycket fram mot det. Att spendera mer tid med grabben. För det är svårt som det är nu: jag kommer hem från jobbet runt 18:00 och han dunar in runt 20:00. Jag har bara två intensiva timmar per vardag, som jag får försöka krama musten ur. Tyvärr måste dessa två timmar även innehålla andra vardagliga göromål så som att laga mat, diska, tvätta, damsuga och så vidare. Plus eventuella fritidssysselsättningar så som att spela i band och att titta på en och annan fotbollsmatch. Samt att umgås lite lagom sporadiskt spontant med vänner över en kopp kaffe eller en öl eller så.
Det är inte helt lätt att få tiden att räcka till som småbarnsförälder. Men det är ju ingen nyhet direkt.
Frågan är om man överhuvudtaget kommer ha tid att skaffa sig fler barn. (Men det skall man ju...) Och frågan är hur de barnen överhuvudtaget skall komma till, då man knappt har tid att tillverka dem. (Men det brukar ju ge sig...)

Säkert är iallafall att jag efter 10 års konstant arbetande verkligen förtjänar att ta en paus. Kliva ur ekorrhjulet och ställa mig vid sidan av och iakta. Reflektera över arbetslivet i stort och min egen arbetssituation mer konkret. Kanske ta mig tid att skriva något igen. Kanske ta mig tid att börja måla igen. Absolut göra roliga, lärorika och spännande saker med min son.
Sen kan man ju tort konstatera att det troligen mest kommer innebära blöjbyten, vällingvärmning och tårtorkning.
Men man måste ju få drömma lite.