En knapp vecka i spenaten

Jag har spenderat de senaste dagarna på landet. Vi har byggt och vi har badat. Vi har lagat god mat och vi har slappat. Vi har åkt en massa bil och vi har byggt lite till.

Bygget på landet är en segdragen historia. Första gången jag skrev om det på den här bloggen var den 13 april 2004, och det är onekligen ett tag sedan. Vad har hänt då? Jo, the story so far är att vi har ett ganska stor och välbyggt förrådshus på vår tomt. Huset är kanske 25 kvadratmeter stort och består av två rum. Ett större på cirka 15 kvm och ett mindre på 10. Båda rummen har varsin dörr ut mot tomten. Det mindre rummet är sedan länge isolerat och inrett som gäststuga. Kåken är cirka hundra år gammal.
För några år sedan började behovet av fler sängplatser på landet bli uppenbart. Det naturliga var då givetvis att isolera och inreda även det andra rummet i förrådshuset som gäststuga. Men sedan fick vi lite vildare planer.
Vi bestämde oss för att bygga till en köksdel som satt i vinkel mitt på huset, framför de två ytterdörrarna. Så att dörrarna från förrådshuset ledde in i det tillbyggda köket. Det var en strålande idé tyckte alla. Att hönshuset (som det kallas) fick ett eget liv och att man kunde bo och laga mat där oberoende av det stora huset som också ligger på tomten.
Så vi började med att lägga grunden hösten 2003. Sedan tömde vi det gamla förrådet på saker och började på allvar med tillbyggnaden. Sommaren 2004 var vi hyfsat klara på utsidan av tillbyggnaden. Sommaren 2005 gick åt till att ordna med insidan på tillbyggnaden. Och denna sommar ägnar vi åt att komma ikapp med den där förrådsdelen om 15 kvm som också ingår i bygget. Det vill säga köket har kommit så långt att det egentligen bara är att spika på innerväggar och innertak och sedan är det dags för inredning. Medan det andra förrådsrummet, som skall bli vardagsrum, fram till förra veckan bestod av 100 år gamla och oisolerade plankväggar och lika gammal spindelväv.
Men nu blev det alltså andra bullar. Jag, min fru och min ena syster spenderade fem dagar med att få ordning på gammelrummet. Och när vi åkte hem igår kväll var det reglar och isolering på väggarna och uppkapade luftfickor med reglar och asfaboard i taket och ordning och reda och hej kom och ta mig.


Gammelrummet med täckpapp på väggarna och reglar som börjar smällas upp. Klicka på bilden för en förstoring och skåda det kombinerade skötbord-verktygsbordet. Så praktiskt.

Jag har tidigare berättat att vi hittat ett finfint oslipat trägolv under den hiskeliga plastmattan vi har i köket, matrummet och musikrummet. Förra veckan innan vi åkte till landet började jag och min fru riva lite mer i den. Vi hade bara tänkt att riva lite mer i någon hörna för att vara säkra på vad för golv det faktiskt låg under mattan. Vi hade i ärlighetens namn bara pillat lite i ett hörn vid trappan i matrummet och dragit slutsatsen att det borde vara trägolv under mattan på hela det våningsplanet. Men säkra var vi inte.
Vi bestämde oss för att riva lite i ett hörn i köket och i ett annat hörn i musikrummet för att dubbelkolla. I köket fann vi samma oslipade plankgolv som i matrummet. Men i musikrummet var det både slipat och lackat. När det gick upp för oss utbytte jag och min fru bara en hastig blick – sedan var det en självklarhet att vi skulle riva mattan nu med det samma.
Det tog oss cirka två timmar att riva ut mattan och plywooden som låg under. Sedan hade vi ett jättefint lackat trägolv i stället för plastmatta i musikrummet.


Titta så fint. Man kan ju undra hur de diskuterade när de valde att lägga in den där brun-orangea plastmattan i stället för det här finfina lackade trägolvet. Men det var väl så man gjorde på den tiden.


Ikväll när jag höll på att laga middag till min son, fick jag plötsligt se hur han dök upp bredvid mig i en oanad höjd. Visserligen växer han fort, men han når inte upp till diskbänken än. Han slamrade och grejade i säkert en kvart i kastrullskåpet, innan nedan uppfinning var uppfunnen. Bara för att kunna stå och se på när jag lagade mat till honom.


Kastrullpallen – snart i ett hem nära dig. (Här ser du också den überfula plastmattan som täckte det där genomtjusiga trägolvet vi numer har i musikrummet.)