Märkligt hur det fungerar. Jag satt på tunnelbanan i morse och helt plötsligt så bara föll en massa stödord till boken ner över mig. Jag har inte skrivit på den på över ett år. Inte ens tänkt på den på ett halvår. Men så plötsligt ville jag inte att tunnelbaneresan skulle ta slut. Måste skriva ner, måste skriva mer.
Tänk om det verkligen blir något tillslut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ah! Flödets ironi! Go with the flow :)
:) så blir det ibland.
/s
Praktiska tipshörnan
Ha anteckningsbok i ett nyckelsnöre om halsen.
(Sedan kan ju förstameningen i boken lyda: Han antecknade som ett stilla yrväder en januariafton och hade ett kladdblock i en nyckelrem om halsen.)
Alltså, du vet inte hur rätt du har, Lotten. Jag har faktiskt funderat på att inleda boken med en från Strindberg snodd mening. Men det skulle i så fall vara "I tamburen, invid telefonen, satt ett halvt ark papper fastnubbat...".
Dessutom har jag alltid ett anteckningsblock plus penna med mig i ryggan.
Klart att du ska sno från Strindberg!
Ur minnet (förlåt om det blir fel, jag har bråttom) -->
Där hänger i boklådefönstret en tunnklädd liten bok -- ett urtaget hjärta som dinglar på sin krok.
Skicka en kommentar