Bland blodiglar och sirener

Det är inte många dagar kvar till semester nu. På torsdag kväll när jag går från jobbet måste allt vara klart. På fredag går jag på semester, och magasinet jag jobbar med just nu går till tryckeriet. Allt måste vara klart. Det hinner jag nog. Tror jag. Utan problem, alltså. Ingen eld i baken alls. Om man jämför med någon gammal beckbyxa eller så.

Grabbhalvan har blivit förkyld igen och idkade blodigelsövningar på mig i natt. Om jag så flyttade mig en milimeter från hans febersvettiga lekamen vaknade han på stört och drog igång sirenen.
Och jag som måste vara alert på jobbet. Och frugan som måste vara alert på sina slutrepetitioner. Vojne, vojne...men det är väl smällar man får ta, som småbarnsförälder. Det kunde varit värre! Det är ju snart semester.

Jag satt mig ner en stund igår kväll och försökte bli sams med min nya bärbara dator. Det känns lite sådär. Sleeping with the enemy på något sätt. Men det är ju bara en dator och det är ju inte dens fel att det strulat så mycket. Vi skall nog komma bra överens i sommar, det är jag övertygad om.
Men det hindrar mig inte från att hata den lite i smyg.

Nej nu skall jag jobba – och lyssna på Ed Harcout.