Det börjar slå mig nu att det bara är en och en halv arbetsdag kvar. Sedan är det semester. Eller det är det egentligen inte alls. Jag skall vara pappaledig. Men efter som det är på sommaren och jag inte skall vara hemma, så känns det som semester.
Det där med inte vara hemma är helt nytt för mig. Visserligen åker jag nästan alltid bort någon sväng eller så på min semester. Men nu skall var vara borta från dag ett till dag slut. Semestern börjar 09:00 på fredag. Samma tid går bilen från våran lägenhet i stan. Sedan är det en månad i hyrd lägenhet i småstad som gäller. Hon skall ha föreställningar hela juli. Jag och grabben åker med och håller ställningarna, eller något.
Sen åker vi hem på kvällen den 31 juli. Klockan 09:00 den 1 augusti är jag tillbaka på jobbet igen. Snacka om fullbokad semester.
Fast å andra sidan är det verkligen inte det som är sanningen. Sanningen är att jag är lite nervös över att jag inte har någonting att göra under hela månaden. Självklart löser det sig och jag hittar väl på något att ta mig för. Men jag har ingenting planerat på en hel månad. Hur ofta hamnar man i en sådan situation?
Men i och för sig kommer det ganska många och hälsar på. Vi har nog ett besök i veckan inplanerat – minst. Så det är nog en tolkningsfråga det där med all oinplanerad tid om jag tänker efter.
Hur som haver kommer det att bli jäkligt spännande. Hur kommer jag att klara att vara pappa på heltid. Hur kommer jag att hantera rastlösheten som bor i min stockholmssjäl när jag sitter instängd i en lägenhet i en småstad tillsammans med en monsterskrikande grabbhalva och det spöregnar utanför.
Kommer jag hinna skriva så mycket som jag hoppats?
Vi får se, vi får se.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar