Genrep a´la Homer

Jag fick ett välbehövligt avbrott i ekorrhjulsspringandet. Hon behövde ett par dagar att koncentrera sig helt på jobbet. Det så börjar så sakta närma sig sommaren och premiären. Så de har intensifierat repetitionerna. Och det är ganska bra för mig också tycker jag. Då hon repar sångerna och det teatrala, repar jag för att klara mig på egen hand som pappa och livlina för grabben. För i sommar är det jag som har huvudansvaret. Hon kommer att ha föreställningar mest hela juli. Och jag kommer att vara heltidspappaledig.

Man inser tämligen direkt att man saknar det där vassaste kortet i leken. Jag har inget tutt-kort att trumfa över med, när grabben är sur och grinig. Eller visst kan även jag langa fram tuttarna, men det ger liksom inte så mycket. Onekligen.
Så det blir till att vara uppfinningsrik istället. Just nu funkar det att dansa omkring och sjunga fula osammanhängande låtsnuttar. Det kan belöna även den grinigaste tillställning med ett litet leende. Men det är inte säkert att det funkar imorgon. Omväxling förnöjer heter det ju, och det har verkligen våran lilla pajsare tagit ad notam. Ett annat trick som jag har improviserat fram är den runthoppande apan. (Hoppa runt i rummet och låt som en apa. Jo, jag vet att det inte ser klokt ut, men vad gör man inte?) Det får honom nästan alltid på bra humör.
Men det känns lite krystat för mig nuförtiden, då jag såg ett avsnitt av The Simpsons på Trean. Avsnittet handlade om att Homer inte ställe upp bra nog som farsa åt Lisa. Och det var flera scener där han fatalt misslyckades med alla de mest fundamentala fadersfigursuppgifterna. Men efter alla misslyckanden så avslutades avsnittet i Lisas rum. Dit hon gått för att få vara ifred från sin korkade farsa. Homer kommer in i rummet och säger att han kanske inte är så bra på att vara en normal far. Han är inte lika smart som henne och så vidare. Men sedan avslutar han med: But I'm pretty good at monkeying around. Och så hoppar han runt på alla fyra och låter som en apa...till Lisas stora glädje. The End.
Men det är ju precis som jag brukar göra! Och det tar emot att köra den runthoppande apan numera, då jag blir påmind om att jag kör uppfostringstaktiker a´la Homer Simpson.

Men å andra sidan; så länge grabben skriker av skratt, kanske det inte spelar så stor roll?