Folkhemsprommenad

Vi gick en promenad idag. Jag, grabben och frugan. Hon hade hela dagen ledigt från rep så jag fick sällskap i mina upptäcksfärder i denna nya lilla gamla stad. Vi gick längs vattnet och pratade om hur fint det är med städer som ligger vid vattnet. För även om Stockholm ligger mitt i plurret, så att säga, så infinner sig aldrig den där känslan av att havet är närvarandes. Havet börjar ju faktiskt redan vid Skeppsbron, men känslan av hav infinner sig inte för än utanför Utö eller så. Nu är kanske inte skärgårdsmiljö så illa det heller. Men den där speciella känslan som infinner sig när man tittar ut över ett vatten och ser horisonten infinnner sig inte i Stockholm, och det kan jag sakna.
Hur som haver, vi gick där på en gångväg längs vattnet och småfilosoferade och blev glada och förundrade över hur fint det är här i Sverige. Men plötsligt så tog den idylliska gångvägen längs vattnet slut, pang-bom, i ett stort industriområde. Vi undrade länge om vi var tvugna att vända, men alla väg- och påbudsskyltar tydde på att det var helt okej att gå där genom, så vi gjorde det.
Jag blev förundrad ingen. Industrierna ligger så väldigt nära vardagslivet här. Det är inte mer än fem minuters gångväg från centrala staden, till industriernas territorium.
Där gick vi iallafall i ett väldigt märkligt område med en väldigt märklig känsla. Det var flera gigantiska traktorer med lika gigantiska skopor som körde någonslags stenaktig last. Hon gissade på kol, och jag höll nog med.
Ena sekunden kändes allt så Per Albin Hansson-folkhemsaktikgt att man nästan såg sig omkring efter en ström av folk på cykel med unikaboxar på pakethållaren, och jag gick där smånynnandes på Springsteens "Factory"
Early in the morning factory whistle blow
man rises from bed and puts on his clothes..
...andra sekunden blev jag livrädd att de där gigantiska maskinerna skulle göra illa min fru och mitt barn. Dessutom passerade vi en skylt där det stod "Varning för stoftutsläpp" -- och vi kände oss plötsligt väldigt rädda för att socialen skulle komma och befria vår son från oss, de sämsta föräldrarna i världen. Men stoftutsläpp? Hur kan man skriva det på en skylt bara sådär helt apropå ingenting.
--Här går gång- och cykelvägen ner till strandidyllen, varsågod, och du förresten; varning för stoftutsläpp!

Det är mycket nytt för mina stockholmsögon nu. Efter idag begriper jag bättre hur illa det verkligen kan vara när storindustrier lägger ner sin verksamhet i bruksorter. Det är så förknippat med staden på något sätt. Som om hela orten är upphängd på fabrikens axlar.