Ribbträff

Det börjar gå upp för mig nu att jag övergivit min stad. Utan att hymla så måste jag säga att det är ganska stor skillnad. Vi kom hit i fredags eftermiddag och käkade lunch nästan direkt. Sedan blev det uppackning, middag och en kort liten promenad. På lördagen såg jag fram mot en heldag på stan. Jag gillar verkligen städer, stora som små, och jag var verkligen jättesugen på att få se hur det är här i staden jag skall spendera hela juli. Döm av min förvåning när allting helt plötsligt stängde klockan 14:00. Vad är det som händer? Jag som hade intalat mig själv att det inte skulle vara så stor skillnad mot Stockholm. Det skulle ju bara vara lite färre affärer och kanske inte någon Biblioteksgata. Men här gör tydligen småstaden precis tvärt om på en gång.
Fast det var kanske lika bra. Affärerna har öppet måndag-fredag 10.00-18.00. Lördagar 10.00-14.00. That's it. Om jag skall vara ärlig så är det kanske nyttigt för mig att man inte kan smita iväg lite då och då och gömma sig själv och sina tankar bland skivor, kläder och annan shopping. Nu får jag ta itu med mig själv och grabben, varje dag. Det är inte lite det.

Jag gick en långpromenad igår när Hon hade dragit och repat. Inte alls långt från oss ligger det ett lika folktomt som gigantiskt gräsfält. Jag räknade till 12 fotbollsplander (i varierande storlek). Jag blev givetvis vansinnigt sugen på att kicka lite boll, det är något magiskt med övergivna gräsplaner. Sagt och gjort, i eftermiddags besökte jag Stadium (jag hann precis innan klockan 18:00) och införskaffade ett stycke fotboll.
Min tanke var att grabben skulle somna i vagen, ligga där och nanna så gott på gräsfältet och jag skulle lubba runt och latja med bollen, testa dassiga överstegsfinter och skjuta lite lagom i ribban sådär...
Det varit hur roligt som helst för mig att jazza loss lite där på bollplanen, men efter första ribbträffen vaknade han till och blev jätteledsen. Så jag fick snällt plocka upp min nyinförskaffade boll och rulla hem med vagnen och bollen och allt. Så kan det gå när pappa vill leka.

Jag insåg när jag väl var hemma att jag fortfarande inte lärt mig att vi inte har hiss. Ett stycke grinig grabbhalva, sex stycken en-och-en-halv-litersflaskor kolsyrat vatten, ett stycke nyinförskaffad fotboll och en liter jordgubbar. Det är ingen vidare kombination att släpa upp för fyra trappor.
Men det gick ganska bra trots allt. Om man bortser från några mosade jordgubbar och någon svordom eller så.