april 28, 2008

Den där ön igen...

Jag var på den där ön igen. Den där sköna. Vackra. Underbara. Lugnet la sig som en varm filt omkring mig och oss.
Just nu förstår jag inte hur jag tänkte när jag bestämde att vi nog, trots allt, måste åka hem igen.

april 24, 2008

En båt med crossdressers där uppe

Jag skall sluta skriva om min sons ordäventyr innan jag klassas som en dålig Mark Levengood-kopia. Men.

Igår pratade vi om Gotlandsfärjan som vi skall åka snart. Hans faster (min syster alltså) var på besök och han ville ivrigt förklara för henne hur färjan ser ut.

– Där nere på båten är det MASSOR med bilar. Och där uppe sitter alla mänfittor.

april 21, 2008

Tjurar och skinkor

Grabbhalvan är inne i en fas nu de senaste månaderna där han kryllar av frågor. Varför är ett av hans vanligaste ord nu för tiden. Han till och med pratade i sömnen här om natten och utbrast ett endaste kort men bestämt: varför!

Frukostbordet är en bra plats att berarbeta saker som dykt upp i hans lilla huvud under natten. Här för några dagar sedan frågade han:
Pappa, varför har inte grodor skinkor?

Tja...

I morse lät det såhär (helt apropå ingenting):
Pappa, är tjurar ännu större än André på dagis?

André är sex år.

april 11, 2008

Till frukost: ordförvirring och skratt

Vid frukostbordet pratade min fru med min son om en låt de sjungit igår.

Fru: Skall du inte berätta för pappa om den där nya låten vi sjöng igår.
Son: ...nej, du kan berätta. Vad hette den.
Fru: Ja, vad handlade den om för djur? Kommer du ihåg?
Son: ...mamma kan du viska?
Hon viskar i sonens öra....
Jag: vad handlade den om då?
Son: En vulva!
Fru med ett kvävt asgarv: en mulvad menar du.
Son: Ja...vulva!

april 10, 2008

Tillbaka på jobbet möts jag av några hundra mail – endel rätt roliga



Det här är rekalm för Pågen Krisprolls som den ser ut Frankrike. Alltså helt vanliga svenska skorpor.

Snacka om att spela på stereotyper. Men i och för sig – så här ser nästan alla våra frukostar ut hemma.

Förutom att jag har mörkt hår. Och skägg. Och att min fina fru vanligtvis inte är naken till frukost. Inte jag heller i och för sig. Och grabbhalvan brukar ha sin pojken-och-kaninen-pyjamas. Men annars är det rätt likt. Eller nja, vi har inte inrett a'la timmerstuga. Och vi äter kanske inte just jordgubbssylt till skorporna. Eller kanske inte just skorpor. Och det ligger inte riktigt sådär fint med snö i fönsterkarmarna. Och vi står ju oftast inte och äter.

Men annars är det precis på pricken för vi har verkligen nästan precis en sådan där femtiotalsfåtölj ett par–tre meter från köksbordet. Och så brukar vi ju dricka kaffe.

april 02, 2008

Framåt

Som legoklossar fogar sig mina dagar till varandra just nu. En bit, blir en till blir en enhet som blir en hunger som blir en större eller mindre spruta. Allt är sig likt förutom de där sprutorna. Men det går fort, ett stick i magen och sedan har jag mitt gamla vanliga liv tillbaka igen i sex timmar eller så. Det är egentligen inte någon större sak heller -- det går fort att vänja sig. Den stora saken är egentligen att jag måste ta de där sprutorna för resten av livet, vad det verkar. Det är det som är den stora saken. Sedan själva grejen att ta dem, det är ingen stor sak. Det är bara det att det måste göras.

Jag går promenader och tänker. Spelar gitarr och plåtar analogt. Egentligen känner jag mig inte alls sjuk -- det är bara det att jag är obotligt sjuk. Men förutom det mår jag faktiskt fina fisken och funderar på varför jag inte är på jobbet. Jag förstår dock att det är bra att ta de här dagarna nu och komma rejält in i rutinera. Så jag inte störs av detta sedan när hela jobbkarusellen darar igång igen.