september 29, 2006

Väderlekskrigsförklaring

Visst är det lätt att förstå principen. Alla undrar väl vad det blir för väder imorgon? På SVT:s och TV4:s morgonprogram visas det väder med långa och korta prognoser varje halvtimme. Hur mycket kan vädret i rimlighetens namn komma att ändras under den tiden?
Visserligen förstår jag att det inte är tanken att man skall sitta som en hösäck och titta på alla de där sex vädersändningarna. Utan tanken är väl snarare att man tittar på morgon-tv i runda slängar en halvtimme för att sedan hasta till jobbet. Och vad vore väl värre att hasta till jobbet där på morgonen utan att vara säker på vad det kommer att bli för väder. För säkerhets skull kör de, iallafall på SVT, en lite längre vädersändning varannan halvtimme, så att man verkligen, verkligen inte missar vad det är för väder att vänta.
Som grädde på moset finner vi även meteorologiska tabeller i våra dagstidningar, gratistidningar (som Metro) samt på alla tidningars och i stort sett alla tv-kanalers hemsidor.
Och om budskapet, nu mot förmodan, inte bankats in har de även väderinslag på i stort sett alla radiokanaler.

Sedan när vi kommer hem går de i de långa nyhetssändningarna igenom dagens väder, för de som råkar ha glömt vad det var för väder tidigare den dagen. För att sedan övergå till en längre femdagarsprognos med – högst osäkra – prognoser för de kommande fem dagarna.

Varför översköljs vi av dessa väderprognoser? Vem tittar på tv på morgonen för att fastställa om det behövs paraply eller inte? Det gör man väl genom att titta ut och se hur vädret verkar. Jättestora gråa moln, okej det verkar bli regn. Inte ett moln så långt ögat kan nå och Tomas Ledin på stereon – ja då blir det soligt; ta fram sandaler av plast!

Kan inte tidningar, tv, radio med mera hitta på något mer väsentligt att rapportera om än vad det kanske kommer att bli för väder?

Visst förstår jag att SMHI har ett existensberättigande. Sjörapporten är ju viktig för de som skall ut till sjöss. Luftfartsverket är säkert väldigt väderintresserade. Högst troligt också en eller annan statlig institution samt en privatperson som planerar ett utomhusbröllop eller så. Men det skulle kunna lösas med att de helt sonika tittar in på smhi.se och själva aktivit söker upp informationen. Alternativt ringer ett väderjournummer.

Sedan kan tv, tidningar och radio fokusera på något vettigare än de högst osäkra väderprognoser som tar upp medialt utrymme.

En uppmaning till TV4 och SVT: använd de där väderminuterna till att till exempel låta de musiker och skådespelare ni trots allt har med i programmet få möjligheten att göra ett framträdande till.
Det skulle göra betydligt mer för folks morgonhumör än att behöva höra: från öster kommer, troligen, den hrmm..kallfront in, som vi trodde, kanske, skulle kunna komma redan förra veckan – tre gånger per morgon.

Jag är inte helt okänslig mot meteorologer om ni nu tror det. Min morfar var meteorolog till yrket. När jag var liten och undrade över vad det skulle bli för väder på fotbollslägret så ringde jag honom. Aldrig, aldrig att jag konsulterade tv:n.

september 28, 2006

Huston, we have no problem


Äntligen införskaffades den där sånganläggningen igår. Jag och den andra gitarristen i bandet drog till Jam på Surbrunnsgatan och införskaffade ett set från Alto med ett åttakanaligt slutsteg samt två 12"-högtalarlådor med bra klös.
Väl tillbaka i lokalen, när allt var uppriggat och klart, kunde vi konstatera att det inte bara lät bra utan riktigt strålande bra.
Strålande tider!

september 26, 2006

Födelsedagsmiddag och storhandling

Jag fyller år snart. På lördag närmare bestämt. Men födelsedagarna är inte riktigt vad de var. Jag hade funderat lite på någon stor fest. Eller inte stor kanske, men fest iallafall. Det är inte varje gång man fyller år på en lördag.
Men sedan rann tiden iväg och plötsligt var det försent med inbjudningar och planering och ditten och datten. Så det får bli en liten familjeföreställning. Jag bjuder in systrarna på syskonmiddag. Det blir nog trevligt!

Vi var och storhandlade igår. Vi besökte det nyöppnade Coop Forum Vinsta. Det var ett ganska trevligt storköp tycker jag. Stort men inte sådär extremt jättestort som till exempel City Gross är. Dessutom hade de en ganska välsorterad järnaffärsavdelning (i brist på bättre ord). Och det föll såklart oss på läppen. Vi spontanköpte ett eklaminatgolv. Det är inte varje dag man gör det. Visserligen var det till inre hallen och vi behövde inte många kvadratmeter, men ändå!
Så nu har vi lite mer att göra på huset. Och det är ju bra eftersom det blev regnväder precis när vi började projektet med att skrapa, olja och måla våra fönster. Så nu kan vi lägga golv under tiden det regnar. Eller något.

september 23, 2006

Vuxenbalansen

Något jag funderar på ibland är hur man som förälder skall tackla det här med balansen mellan egentid och föräldratid. Alltså hur man drar linjerna mellan när och vem det är som är i fokus.
Det som föranleder just dessa skriverier är det faktum att jag och en bandkamrat planerade att åka till en musikaffär i stan och införskaffa en ny sånganläggning. Min fru jobbar till 15.00 idag och det ställer alltså mig med alternativen att ta med sonen till musikaffären, alternativ ställa in det hela med hänvisning till att jag inte har någon som kan ta knodden medan vi provar sånganläggningar.
All right. Men vem går före. Jag kan absolut förstå att det inte kommer vara en speciellt rolig timme för honom i musikaffären. Affären är proppfull med en massa sköra elektroniska och akustiska instrument och attiraljer, alla belagda med ett se men inte röra-förbud för honom. Det är en svår frestelse och nej-ropen kommer troligen att dugga tätt. Upplagt för en tråkig stund, onekligen. Med allt detta i åtanke borde jag stanna hemma med honom och hitta på något roligare: gräva i sandlådan på baksidan, spela fotboll, bygga med duplo eller något ditåt. Givetvis förstår jag också att det inte kommer påverka honom negativt senare i livet. Man tar inte skada av en tråkig timme. Och jag behöver verkligen den där sånganläggningen.

(Nu är min son krasslig och var hemma från dagis igår, så det blir ingen musikanläggningshandling i dag hur som haver. Problematiken i det stora kvarstår dock.)

Är det rätt att helt sätta sina egna behov åt sidan?

Var drar man gränsen mellan vems behov det är som styr. Givetvis ingår det i konceptet föräldraskap att man avsätter iallafall en viss del av ens egna behov till förmån till barnets. Och jag lever verkligen helt annorlunda nu än innan vi hade barn. Är det inte också nödvändigt att inte avsätta alla ens egna behov? För då blir man snarare blir ett dygnetruntdagis än en förälder. Så var sätter man gränsen?

Det är inget lätt problem det här. Och onekligen känns det som att om jag vann på lotteri, så pass mycket att jag kunde säga upp mig och leva på vinsten. Då skulle jag spendera en del av summan på att klona mig själv i fem kopior. Då kanske – kanske – skulle jag känna att jag hann med mina viktigaste åtaganden: pappa, man, vän, kreatör, musiker och radhusägare.

Vilket påminner mig om att jag köpte en trisslott igår, som jag inte har skrapat än. Kanske är dags att boka tid för kloning nu på en gång?

september 21, 2006

I saw the sign

Jag såg en fantastisk skylt igår kväll. Jag plåtade den med mobilen, så jag kan kanske återkomma med bildbevis när jag tankat över den till datorn.

Hur som haver, på skylten stod, i stora bokstäver (och typograferat som nedan):

Barna
Vårdcentral

Iallafall i min värld är det där hysteriskt roligt. Märkligt att de låter, uppenbarligen skrivregelsomedvetna personer få i uppdrag att göra skyltar. Och är det inte märkligt att ingen av de andra inblandade (tryckeriet exempelvis) märker något och kommenterar innan det är försent?
Det gjorde min kväll igår iallafall!

Vad är motsatsen till motsatsen till pest eller kolera?

Repningen blev totalt oinspirerad. En förstärkare på lagning gjorde att min gitarr gick genom en avhängd gammal Yamahastärkare...med dassigt ljud som följd. En liten PA-kris gjorde oss utan sånganläggning och det hela resulterade i tre timmars oinspirerat jam med dåligt ljud. Ingen höjdare.

Och apropå avsaknaden av höjdare så är min enda kommentar till matchen igår att jag verkligen inte vill prata om det.

Vad är motsatsen till motsatsen till pest eller kolera?

september 20, 2006

Åh, en paus!

Efter lite drygt två och en halv veckas vansinnesjobbande har jag nu en liten paus. Från 15.00 till jag går härifrån vid 17.00 har jag inte något som är akut panik att göra. Inga trycktider att passa, inte ens en deadline i sikte. Skall dock ha ett möte imorgon 09.00 om nya projekt, så pausen är snart över. Men det känns skönt att kunna pusta lite.
Jag har till och med hunnit rensa på mitt skrivbord, som sett hyfsat kaotiskt ut under en tid nu.

Men så trevligt!

Vad är motsatsen till pest eller kolera?

Jag står idag i valet och kvalet inför två trevligheter. Jag är dubbelbokad.
Jag har, eftersom jag har säsongskort, biljett till kvällens glödheta derby mellan gamla fina Djurgårn och de där kvasistockholmarna från norr. Det är, på något sätt, årets match. Iallafall i Stockholm. Även om Djurgårn vinner SM-guld så skulle det smolkas lite av förlust i de båda derbyna mot gnaget. Och även om Djurgårn skulle göra en platt säsong, och vara långt från guld, så kan det hela räddas en smula av vinna derbyna mot de gulsvarta.
Det är så lågt tillbaka i tiden, den här hatkärleken har funnits. Kanske redan sedan starten 1891 – ty Djurgårn och AIK är bildade samma år.

Min farfar var gnagare och min farmor var djurgårdare. Deras gnabbande på varandra resulterade i att min farsa blev blårandig och mina farbröder blev gulsvarta. Vilket i sin tur har gjort mig och mina systrar blårandiga.
Ett gnagetderby är med andra ord ganska stort i min värld.

Men sen är det det här med musiken. Vi har ganska nyss börjat repa med mitt nya band. Det går bra och är roligt. Förra onsdagen (vi lirar på onsdagar) hade vi för första gången med pianisten, och det lyfte oss alla ytterligare ett par snäpp. Det var jätteroligt att spela förra gången, och jag vill verkligen inte missa en repning. Dels för att det är så kul, men också för att jag på något sätt har tagit på mig bandledarhatten. Visserligen kan det kanske vara bra för de andra att jag inte är där och styr upp allt. Men då jag är den enda som sjunger lead – blir det onekligen lite tunt utan sång.

Så jag har dragits i valet och kvalet här. Men det blir ändå gitarren som vinner. Fotbollsmatcher kommer det fler av hela tiden, men repningarna går upp och ner. Och nu är vi inne i ett stim och jag känner att jag verkligen vill spela.

Min stol på Råsunda kommer således eka tomt ikväll...om jag inte hittar någon som vill köpa biljetten.

september 18, 2006

Två år och några timmar

Det är två år sedan idag. Och jag är minst lika kär i henne nu som jag var då.

Älskar dig fantastiska du.

/R

Ett år och tio månader

Jag satt med sonen i hans säng och läste böcker. Han har en lär dig räkna-bok som han tycker mycket om. Visserligen är han lite liten för att kunna räkna än, men det är gott om bilder i boken och de är han förtjust i.
På en av sidorna är det en bild från ett bygge. Det är fem av allting på bilden. Fem byggkranar, fem spadar, fembyggare med fem bygghjälmar och så vidare. Vår rutin är att jag frågar och han pekar, enligt mönstret: "ser du någon...spade då?". Och han pekar och utbrister glatt "där!", och så går vi vidare till: "ser du någon...grävskopa då" osv.

Jag tyckte att byggarna på den där sidan liknade allas vår Byggare Bob (de hade gula hjälmar och flanellskjortor och verktygsbälten), så jag frågade sonen: "ser du...Byggare Bob, då?".
Han tittade länge och noga. Sedan puttade han undan boken och reste sig och gick därifrån. Han blev kanske förvirrad av att det fanns fem byggare i boken. Han tröttnade -- tänkte jag. Men när grabbhalvan gått ner till fotändan av sängen stannade han, böjde sig ner och pekade och sa "där!".
Och mycket riktigt pekade han på Byggare Bob-boken som låg där.

Ett år och tio månader och redan smartare än farsan!

Suck.

Nära havet vill jag bo

Vi spenderade helgen i Visby. Och jag kan inte förstå att vi inte bor där. Det tog mig cirka tolv timmar på Gotland, sedan var det som om all stress rann av mig. Havet, färgerna, luften, husen, gatorna och maten på G:a Masters.

Åh vad underbart fantastiskt det är där.

september 13, 2006

Pandora my love

Pandora Internet Radio är, i min mening, en av de absolut bästa sakerna som har producerats på nätet i form av interaktiva tjänster. Och egentligen den enda interaktiva tjänst jag använder regelbundet.

Såhär fungerar det
Du loggar in. Sedan tipsar du Pandora om en artist eller en låt som du gillar. Pandora spelar genast upp låtar av andra artister som är indelade i samma genre som den av dig angivna låten. Gillar du inte låten som kommer klickar du på tummen ner-ikonen. Då kommer en ny låt. Gillar du det du hör klickar du på tummen upp.
Det finurliga är att Pandora lär sig av dina val. Ju mer du lyssnar och klickar tummar desto bättre ny musik möts du av. Och vad som är bra, ja det bestämmer du själv! Ett helt enkelt strålande sätt att hitta ny bra musik.

Och som om inte det vore nog så är tjänsten givetvis helt gratis!

Besök den och hitta ny musik här: pandora.com.

september 12, 2006

Jobb, jobb, jobb

Hinner knappt tänka nu. Hinner knappt andas ens. Men jag hinner blogga om att jag inte hinner med någonting, ty jag har en 5-minuterspaus nu i väntan på slutkorr.

vojne vojne...aja, det kunde varit värre.

september 11, 2006

Gammal goding

Jag satt och kollade igenom bloggarkivet lite, och hittade denna goding rörande onödiga lånord. Den skrev jag för nästan exakt ett år sedan.

Läs här!

september 10, 2006

Potatis och hönor

Igår spenderades merparten av dagen i Aspuddsparken tillsammans med min ena syrra, en vän till mig samt hans son och alla de hönor, getter, hästar, kaniner, katter, ankor och andra djur och som finns där i parken. Det var jättetrevligt. Dom är ju relativt kända för sina mocka-rutor de säljer i fiket. Men de nya kardemummakakorna gick ju verkligen inte av för hackor de heller.
Idag har vi haft en liten komma ikapp med trädgården-dag. Vi har klippt gräs och ansat rabatter och skördat lite potatis och så vidare. Vi tog även ett par av tomaterna som inte hade hunnit bli röda än och lunchade på lite stekta gröna tomater tillsammans med gräddstuvad pyttipanna. Mumma!

Nu nyss var jag hemma hos en av grannarna. Dom har visning på sin kåk och skall sälja. Jag passade på att kolla in deras hus för att se hur det skiljer sig från vårat. De är ju planlösningsmässigt relativt identiska, medan de inredningsmässigt skiljer sig markant. Det var roligt och lite märkligt att se sitt hus hur det skulle kunnat se ut om det vore andra personer som ägt det tidigare. Jättekul och intressant att se!

I morgon blir det min första fotbollsmatch på en månad -- jag är faktiskt jättesugen. Sedan blir det repning med bandet på onsdag och sedan drar vi till Gotland över helgen, det skall bli fantastiskt!

september 07, 2006

Vilken dag

Jag har haft en extremt stressig dag här på jobbet. Var på plats klockan 07.00 och har kört i ett vansinnestempo fram till nu. Men jag kirrade min (extremt osalta) deadline med tio minuter till godo!
Nu är allt skickat till tryckeriet – och luften pyser, medan jag skriver detta, ur mig som ur en vissen ballong.

Oj vilken dag.

september 06, 2006

Lost and found

I förrgår skrev jag om nyckeln till vår balkong som mystiskt har försvunnit. Och då vi inte har någon reservnyckel blev det tack och hej för balkongen på ett tag.
Jag och frun har vänt upp och ner på hela översta våningen och även letat igenom de kläder vi använt de senaste dagarna, ifall nyckeln skulle hamnat i någon byxficka eller så. Men utfallet har varit noll. Ingen nyckel.

Igår när min son började knorra för att Bolibompa körde program för lite äldre barn, som han inte riktigt kunde hänga med i, kom jag på en sak. Tänk om det nu är så att det är han som har slarvat bort nyckeln – det är väl egentligen ganska troligt. Jag provade att helt enkelt fråga honom: du, har du sett nyckeln? Grabbhalvan svarade med ett raskt: Mmmm...och hoppade ner från soffan. Väl nere på golvet gick han runt soffan och in bakom den (den står på sniskan en bit ut från väggen). Därbakom har vi gömt den sista flyttkartongen samt vår stora stereo (vi har två). Den stora stereon har vi inte riktigt kommit oss för att plocka ihop än, så den står i en trave där. Hur som haver så klämde sig grabben in bakom soffan, klättrade över flyttkartongen, kilade ner handen mellan förstärkaren och vinylspelaren, pekade och sa högt och tydligt: Där!

Och mycket riktigt, där mellan stereodelarna låg nyckeln. Är det inte fantastiskt!

Denna lilla händelse ger oss två insikter:

1. Dags att byta förvaringsställe för balkongnyckeln då han uppenbarligen når upp till hyllan där den hittills legat.
2. Grabben har betydligt mycket bättre koll på saker och ting än vad vi tror. Det var ändå två dagar sedan han "gömde" nyckeln där bakom soffan.

Oj vad han börjar bli stor!

september 05, 2006

Skördedags

Det är faktiskt en helt underbarkänsla som infinner sig nu när höstluften börjar blåsa in. Det är många som sörjer att sommaren säger tack och hej för den här gången. Men jag kan inte låta bli att älska den här årstiden. Visserligen är sommarsverige väldigt fint, men om jag skall välja favoritårstid så blir det nog antigen tidig höst eller sen vår. Den här höga svala höstluften som blåser in nu. Den är fortfarande ljummen, men inte tryckande. Himlen är ljusblå men solen steker inte. Jag bara älskar det.

Och nu när vi har villa är det än mer påtagligt. Våra tomater, som bara var små frön i våras, är nu mäktiga och meterhöga. Det hänger många röda härligheter på grenarna. Vad fantastiskt hemodlade tomater smakar! De på Ica känns som uppblött frigolit i jämförelse.

Nu längtar jag faktiskt lite grann efter den där helgen om några veckor när vi bestämmer oss för att göra i ordning tomten inför vintern. Ni vet klippa gräset en sista gång, kratta ihop gamla löv, ansa och gödsla lite, ställa in utemöblerna för vinterförvaring, elda löv, ris och kvistar i ett hörn av trädgården...etcetera. Iförd en skön tjocktröja, halsduk, gummistövlar och hela det kittet. På spisen puttrar en Beauf Bourgogne och en flarra Châteauneuf-du-Pape ligger på lut. Ja jäklar.

Antagligen kommer det vara så att det spöregnar, grytan koka över, halsduken kliar och jag halkar och ramlar med ansiktet rätt ner i gödslet.
Men man måste väl få drömma lite?

september 04, 2006

Från min sons rum

Det är mörkt så mörk i det lilla rummet,
jag ser dig knappt alls.
Men det där blänket från dina ögon
säger mig att du ligger och studerar mig.
Och här ligger jag och ser på dig.

Du söker min blick och jag tittar tillbaka
så vuxet jag kan.
Jag försöker skänka dig lugn, försöker ge dig ro.

Med ett litet ryck och en liten suck somnar du in,
och jag kan inte förstå hur klarade mig innan du fanns.

Rapport från en nästan-helg

Helgen spenderades med att göra en massa nästan-saker. Vi åkte nästan till Ikea, för att börja planera inredningen av vardagsrummet, som är tänkt att bli höstens stora husprojekt. Men det kom av sig då vår inbokade chaufför avbokade. (Det börjar verkligen bli dags för familjen oss att ta tag i det där med körkort.)

Vi gick nästan på en husvisning. Vi var klara att gå och stod påklädda i hallen när hon kom på att det var säkrast att dubbelkolla tiden. Var det 13:00–14:00 eller var det 13:30 till fjorton dito? Efter att ha konsulterat annonsen konstaterade min fru att det var 13:00–14:00, nästa söndag. Vilken tur att vi dubbekollade! Det har hänt förut, kan jag säga, att vi har stegat fram till en till salu-kåk, ringt på och mötts av en förvånad kvinna i storstädartagen som påpekat att visningen är imorgon – ni får snällt vänta.

I stället för husvisningen gick vi en promenad och inhandlade saker för att förvandla minsta delen av grabbhalvans Trofast-möbel till en leksaksugn med spisplattor. Men sen när vi kom hem, med inhandlade utensilier var det som om luften gick ur oss. Så det får vänta till ett annat tillfälle.

Jag spenderade lördagskvällen på den där numera omtalade kräftskivan. Det var – sådär – om jag skall vara ärlig. De som anordnade det hela har äldre barn: 18–20-årsåldern. Skivan blev på något sätt deras första försök att festa tillsammans med sina barn. Vilket givetvis ledde till att mor, dotter, far och son blev ordentligt på pickalurven och hade en väldigt sentimental och familjeintern jargong. Medan vi andra mest satt (mer eller mindre förvånade) och tittade på. Så kan det gå. En nästan-kul fest, denna nästan-helg.

Helgen avslutades med att inse att någon (hmm...) har slarvat bort nyckeln till balkongdörren. Vi vände upp och ner på hela övervåningen igår kväll men den är borta med vinden. Vi har ingen reservnyckel, så det kan nog dröja innan vi kan öppna dörren igen. Tur att det börjar bli svalare ute nu.

En fantastisk sak: vi har bokat in en resa för att fira bröllopsdagen. Åh vad vi längtar dit!

september 03, 2006

Allergi

Att jag aldrig lär mig. Efter varje kräftskiva jag har varit på känns det lite tungt dagen efter. Huvdet är trögtänkt, ögonen grusiga och jag känner av en allmän trötthet i kroppen.
Jag är helt enkelt allergiskt mot kräftor -- ja, så måste det vara.

september 02, 2006

Jag bad om det

I morse låg vi alla tre inne på grabbhalvans lekmadrass och myste. Jag retades lite med min fru för att hon för någon dag sedan hade gått rak in i en bokhylla och därigenom fått ett läskigt blåmärke vid tinningstrakten. Hon påpekade att hon aldrig hade kunnat avstyra det, då det vid tillfället var kolmörkt i rummet. Jag svarade att det hade hon visst; om hon bara hade haft samma typ av spindelmannen-radar som jag har, som varnar för annalkande faror.

Två sekunder senare traffades jag rätt i ansiktet av Bu och Bä får besök, som grabbhalvan hade slängt från andra sidan rummet.
Somliga straffar gud med detsamma, onekligen.

september 01, 2006

Rapport från igår och lite mat

Jag var lite nervös, det skall erkännas, när jag segade de inte så många stegen bort till dagis igår kväll. Mitt livs första föräldramöte, som förälder. När jag kom in och satt mig runt borden fröknarna hade dukat upp, slogs på något sätt udden av nervositeten jag hade inför kvällen. Vi var trots allt på dagis – småbarnsavdelningen. Vad har de för möbler på småbarnsavdelningen på dagis om inte barnmöbler. Jobbskadad som jag är föreställde jag mig ett allvarligt styrelserum med genomseriösa människor – här skulle diskuteras! Men istället kände vi oss som femton basketspelare i en lekstuga. Och det lättade onekligen upp stämningen direkt.

Det visade sig senare att fler än hälften av de som var där var föräldrar till barn som antingen precis hade börjat på dagis, eller som skulle börja inom de närmaste veckorna. Jag var således en av de luttrade. En dagisveteran! Ha! Min nervositet var nu i det närmaste bortblåst och mötet avlöpte utan större darr på handen. Jag kunde till och med tipsa någon nybörjarmamma några småsaker. För jag är ju en van dagisförälder!
...suck – oj, vad jag är gammal nu.

Det verkar som om det är matbloggardagen idag – tämligen många bloggar recept och mattips. Jag vill inte vara sämre. Här kommer ett hett grilltips, som jag kört ganska ofta i sommar.

ÖRTRÖKT VITLÖKSKYCKLING
Du behöver en klotgrill

På kvällen dagen innan tar du fram fryst kycklingfilé ur frysen.
Lägg filéerna på en tallrik eller ett stort fat. Pressa två stora vitlöksklyftor i en liten skål. Häll ner rejält med torkad oregano (en halv dl) i skålen. Och en skvätt olivolja, inte mycket alls - kanske en matsked. Salta och svartpeppra lite. Flingsalt förslagsvis.
Rör ihop ordentligt. Det skall bli som en halvkladdig massa – som en Pesto med för lite olja, ungefär.

Gnid in de frysta kycklingarna med oreganoröran och ringla sedan flytande honung över det hela. Täck över med folie och ställ i kylen.

Ta ett rejält knippe med blandade örter (oregano, timjan, rosmarin, dragon eller vad du nu har hemma) och lägg dem i en bunke med vatten.

Nästa dag har kycklingen tinat och fått fin smak av oreganoröran.

Sätt i en kolavgränsare i din klotgrill, så att halva grillen har ordentligt med kol, medan andra sidan inte har någon kol alls. Häll över tändvätska och tänd på. Låt glöden ta sig (det tar ca 20 minuter).

När kolen har en fin glöd lägger du kycklingfiléerna på den del av grillgallret som är över glöden. Du är bara ute efter yta nu, så vänd efter någon minut - när de ser smakfulla ut. Grilla även en fin yta på andra sidan.
När du har grillyta på båda sidorna flyttar du filéerna till den halvan av gallret som inte ligger ovanför glöden. Ta sedan upp ditt knippe med örter ur vattenbadet och lägg dem direkt på glöden. (Det går att pilla ner dem genom grillgallret.) Sätt sedan på locket till grillen. (Se till att ventilationsluckorna är öppna ordentligt, så att glöden inte dör.)

Vattnet som örterna sugit upp under natten kommer nu att förångas till en smarrig örtrök, som steker klart kycklingen.

Vänta 20 minuter och kolla ordentligt så att de är genomstekta. Låt filéerna vila i 5-10 minuter inpackade i folie, innan du serverar dem.
Det smakar fantastiskt!

Äts med fördel till till exempel rostade rotsaker. Eller potatisgratäng. Gör en mild yoghurtsås att ha till. Passande rödtjut är Coto de Imaz, ett kalasgott Rioja-vin.