december 09, 2010

När är kultur i nya kanaler bara kultur?

Det småbubblar lite på ytan tycker jag. Kulturen börjar göra seriösa framstötar mot att interagera med den nya tekniken. Hittills har det varit stora drakar som gör taffliga försök, som Dramaten på Facebook. Eller så är det putslustiga privata webbsidor som blir till någon samtidstermometer på twittertidsålderns kulturtemperatur. Men hittills sjuder det som sagt bara.

Jag kan inte låta bli att undra vem som kommer att bli först med att lyckas fullt ut. Det vill säga att inte etiketteras som kultur i de nya medierna utan bara stämplas som en kulturyttring. Och att det faktum att det gestaltats i en av de nyare kanalerna inte värderas. När integreringen är lika total som Strindberg på en boksida.
Det går i snigelfart, men jag tror ändå det börjar närma sig.

november 30, 2010

När jag var nitton

När jag var nitton år tog jag studenten vid ett västerortsgymnasium i Stockholm.
När jag var nitton år var jag en happy-go-lucky grabb som inte visste så mycket om livet och världen. Många såg mig mest som en hårdrockande musiksnubbe. Konstnärssjälen fanns där redan då, men den var kanske svår att se för allt hår och svarta jeans med hål på knäna.

När jag var nitton år gav jag mig av på ett tåg med destination Boden, endast av det enkla faktum att jag var för ordentlig för att totalvägra. Jag ville absolut inte lära mig kriga, men jag ville ännu hellre inte låtsas att jag på något sätt var obrukbar.

När jag var nitton år lärde jag mig att med en AK5:a träffa ett föremål stort som ett öga. Och det på trettio meters avstånd, utan något som helst sikte som hjälpmedel annat än kornet längst fram på pipan. När jag insåg att jag kunde blev jag äcklad och började skjuta utanför med flit. Resten av krigslektionerna misslyckades jag avsiktligt, varje dag. Mitt befäl övervägde att skicka mitt vapen till serviceavdelningen, eftersom jag plötsligt börjat skjuta så mycket sämre. Han förstod aldrig att det var osmakligt att med statliga medel och lagen i ryggen tvinga nittonåriga fredliga hårdrockare att lära sig skjuta folk i ögat.
När jag var nitton år hade jag min Fender-strata inlåst i vapenskåpet på ING 3 i Boden.

När jag var nitton år blev jag upp över öronen förälskad för första gången. Det fick min avsmak för militärlivet i Boden att gå från mild avsky till uttryckligt förakt och panikslagen hemlängtan. Den hemlängtan byggde upp en stockholmskärlek som jag trodde aldrig skulle gå över.

När jag var nitton år började jag bygga mig en värdegrund att stå på i resten av livet. Och faktum är att jag står här än idag, 16 år senare, på den grunden. Visserligen har jag kanske byggt om och ut och till, men grunden ligger kvar. Hörnstenen la jag när jag vägrade skjutas i ögat, i skogen, i Boden.

november 29, 2010

Ett steg fram och två tillbaka



Arla skriver på sin hemsida om sina nya förpackningar med skruvkork:

En förpackning med skruvkork av plast ger en ökad klimatpåverkan (proportionellt med ökad mängd plast) jämfört med den gamla förpackningen. Dock levererar den nya mera ”bekvämlighet”; den är lättöppnad, har återförslutningsmöjlighet och kan skakas.

Grattis världen: i stället för miljötänk; bekvämlighet. Skönt att just Arla, som är en så liten aktör inom förpackningsindustrin har förstått vilka värden som är prioriterade 2010.

–Visserligen är det väl bra med ekologi och miljötänk, men den gamla förpackningen, som vi har använt sedan 1963 var inte helt lättöppnad har vi kommit fram till i undersökningar, nämligen. Faktiskt.

november 15, 2010

Paniken ska inte underskattas. Inte styrkan helller.

Sossarna har kris och panik nu. Sämsta valet någonsin och Mona säger tack för kaffet.
Något som jag tycker glöms bort i alla krisrubriker är att Socialdemokraterna faktiskt är Sveriges största parti. Av alla röster som röstades den där dagen i september, så fick faktiskt Sossarna flest. Visserligen var det ett katastrofdåligt val, om man jämför bakåt i tiden. Men man skall ändå komma ihåg att ett Sossarna som gör ett kalkonval, ändå vinner valet. Om man med vinna valet avser det parti som fick flest röster.

Jag tycker mig se att all medierapportering handlar om röstflykten, krisen, misstagen, felplaneringen, maktkampen etcetera. Men alltså, trots allt det där: störst i Sverige.
Jag tror inte vi sett det sista av det där gänget.

november 10, 2010

Matthatt

Det är som om någon tryckt en matt hatt på mitt huvud. Det är antagligen effekten av det myckna byggslitandet den senaste tiden. Femtonspelet till lägenhet hjälper inte direkt till. Inte novembervädret heller. Visserligen har vi inte snökaos och minusgrader här, och i söndags såg vi flera blommande blommor i Botaniska trädgården. Men ändå.
Längtar och sliter mot julledigheten.
Gneta på, gneta på.

november 08, 2010

Blött turkök och trött byggstök

Det verkar som om att den där vattenskadan som vi fick i köket, inte riktigt hann bli någon vattenskada. Med lite tur så torkar det upp av sig själv. Peppar, peppar och ta i trä och allt skrock man kan komma på.

Vår trea som blev en fyra håller så sakta på att färdigställas. Grabbhalvans nya rum är helt klart så när som på en försenad tapetrulle som är försenad.

Sedan är det dags för lillbruttans rum. Som ska spacklas, slipas, tapetseras och målas. Först efter det står vårt rum på tur.
Just nu sover vi i ett syrenlila rum med en 2,5x3,5 meters rymdfondtapet. Jorå.

november 02, 2010

Det journalistiska raserandet av dn.se

Visserligen är det inget nytt, det har varit på gång länge. Men det är beklämmande att se hur Dagens Nyheter behandlar sin snart 150-åriga tidnings 14-åriga webbplats.

Dagens Nyheter har varit en tidning med bra, intressanta artiklar. De har speglat läget i Stockholm, Sverige och världen med en sund ifrågasättande och undersökande nyfikenhet.

Men de senaste åren har aftonbladetfieringen av dn.se blivit mer och mer markant. I papperstidningen är det inte lika markant men bottennappen har duggat tätt på webben de senaste åren. Idag, den 2 november 2010 är det helt normalt för dn.se att skriva om ett Fyllefilter för Facebook som en av huvudnyheterna på startsidan. Strax nedanför artikeln om det amerikanska valet till representanthuset.
Som för att kröna idiotin är Facebook-artikeln ackompanjerad av en undersökning: Har du gjort bort dig på Facebook när du var onykter? Man kan välja på "Ja, alldeles för ofta" eller "Nej, det skulle jag aldrig göra".

DET ÄR DÄR SKON KLÄMMER
Sättet att ogenerat prångla ut skitartiklar. Sättet att så uppenbart skriva reklamartiklar snarare än att göra ett journalistiskt arbete. Sättet att så märkligt snedvrida hur folk är. Om frågan ovan var ärligt ställd skulle tvivelstutan 95% av alla läsare klickat på något mellanalternativ. Men mellanalternativet finns inte längre. Världen är svart eller vit för grånyanser ger inga klickvänliga rubriker.

dn.se vill bli aftonbladet.se. Men DN:s läsare vill inte ha Aftonbladet, och Aftonbladets läsare vill inte ha DN.

Jag förstår att det är någonslags panikåtgärd för att DN går dåligt. Man sparkar riktiga journalister och ersätter dem med hired guns som skriver det som betalar bäst.

Och folk klickar bäst på fylla och snusk. Så om alla bara skriver om fylla och snusk så kommer alla bli jätterika. För om det är mycket trafik till en sida, så kan man sälja bra med annonser.

FRÅGAN DN BÖR STÄLLA SIG
Tror ni att era annonsörer uppskattar skiftet från seriös journalistik till snask, trams och blaj? Är det en hållbar lösning eller köper ni bara tid?

november 01, 2010

Dripp-dropp

Klockan är nyss slagna 22.00 och vi sitter och gäspar framför någon film på söndagskvällen. Plöstsligt ringer det på dörren, det visar sig vara grannen från lägenheten under.
–Hej, ursäkta att jag stör lite sent, men det droppar vatten från mitt innertak.

Efter någon halvtimmes sökande och något upprivet köksskåpsgolv så visade sig vårt avlopp vara boven.

Det här kan sannerligen bli en thriller. Precis vad man önskar när resten av lägenheten är kaos på grund av ombyggnaden.

November kan bli spännande.

Dripp-dropp, dripp-dropp.

oktober 29, 2010

Sanningen

Bygget är klart och barnen har ett rum var. Vår jättetrea har transformerats till en mer normal fyra. Lillbruttan sover hela natten i sin egen säng, i sitt eget rum och vi vuxna har ett sovrum igen.
Allt är jättebra och underbart skönt.

Dock skall erkännas att när jag vaknar till någon gång vid femrycket så saknar jag att ha den där lilla tussan snusandes brevid örat. Det går över och vägs med lätthet upp av att ha återerövrat vårt sovrum. Men just då, när man vaknar till klockan fem, ja då saknas hon. Det är sanningen.

oktober 25, 2010

Ruskhöst

Hösten blåser in löv och bjuder upp till kallras rätt in i själen. Men vi bygger, möblerar, målar och renoverar i stället för att ta den ad notam.

Rätt vad det är har hösten blivit till lucia och årsklockan snart gått varvet runt. Sedan är det raksträcka till våren.

oktober 20, 2010

Preludium

Det är dagen före avfärd. Dagen före ankomst. Dagen före dagen före vidarefärd.

Dagen före byggstart. Dagen före det är försent att ändra sig.

Dagen före alla är friska. (Elller eventuellt dagen före alla blir sjukare igen.)

Dagen före deadline. Alltid dagen före deadline.

augusti 31, 2010

Pappaledighetssummering

Det är sista dagen idag. Sista dagen jag är pappledig hemma med min lilla lillbrutta. Antagligen sista dagen jag är pappaledig hemma någonsin. Man skall aldrig säga aldrig, men magkänslan säger att det är precis lagom för oss med två barn. Så det här kan mycket väl vara sista pappaledighetsdagen, forever.
Med det sagt skulle denna dag kunna kännas en smula ödesmättad, men så är inte fallet. Den ter sig precis som en vanlig sensommardag på denna vackra ö vi bor. Blå himmel och ljumma vindar brisar från havet. Hon somnade för en halvtimme sedan, så jag har hunnit röja upp det sista från i morse, tömma diskmaskinen och sätta på en tvättdito.
Sommaren har varit lång, och hon har blivit så stor. Vad som i juni var en kravelkrypandes litet paket är idag stora lillbruttan som knallar omkring som om hon aldrig hade gjort något annat. Storebror har börjat skolan och har dragit med sig någon skolbacill hem så lillbruttan har varit småfebrig och storsnorig ett par dagar. Lite varm, grinig och bacilluktandes sådär som småknoddar kan vara. Men det är lite mysigt det med.

Imorgon börjar jobbet igen. Det känns egentligen bara bra. Men lite vemidigt på något sätt måste jag medge. Jag är sugen på att jobba, men inte så sugen på att inte vara hemma med henne. Nu har ju storebror börjat skolan så nu har jag bara en knodd hemma igen. Det är ganska stor skillnad mot två, som för två veckor sedan. Då var det tungt. Fem års åldersskillnad dem emellan gör ju också att de inte riktigt blir tillfredsställda av samma saker. Han vill ut och lira fotboll, det tycker hon är dötråkigt. Hon vill att man skall ge henne små plastdjur, så hon kan säga "tack, tack", det tycker han är dötråkigt. Men det gäller att fokusera på rätt saker. Det är inte alltid någon av dem är uttråkad, men det är nästan alltid en av dem som är glad.
Nej nu skall jag gå och hänga tvätten, maskinen klickade just "klick det är klart".

augusti 22, 2010

Valtankar

Det är märkligt och helt uppenbart att årets riksdagsval inte handlar om vem som skall få förtroendet att leda landet. Det enda det fokuseras på är att vinna valet. Fyra år med chefshatten för vårt land och vad ett sådant förtroende för med sig i möjligheter och förpliktelser är inte längre viktigt. Det enda som gäller är att vara som populärast den 19 september. Vad som händer sen är inte så noga. Det är som om de vore idrottsstjärnor som formtoppar sig till VM-finalen.

Fixeringen vid galjonsfigurerna för respektive alliansblock får en nästan att tro att de glömt att Sverige inte har någon president. Det är ett partival vi skall göra i september, inget annat.

Det gäller således att försöka se igenom dessa vilseledande rökridåer och inte rösta på de som har bäst dagsform den 19 september, utan rösta på de som ser ut att kirra biffen i fyra år framåt.
Det är inte nödvändigtvis samma sak.

augusti 21, 2010

Företal

Denna blogg är tänkt som en konstens vederkvickande källa att dricka ur, med måtta och sans, när man vill koppla av från vad fan det kan tänkas vara man kopplar av från.

Texten ovan är givetvis stulen, men från vem? Den sitter hur som haver som en smäck på denna, min blogg. Iallafall om jag nu händelsevis lyckades skriva mer än någon fjösrad i månaden.

juli 24, 2010

Regntunga skyar över solig pappaledighet

Äntligen strilar ihärdigt genomblöta skurar ner över den fram tills nyss så soldränkta ön. Min pappaledihet har hittills varit en orgie i solkrämer och solhattar. Vi har sökt skuggan likt vilka vampyrer som helst. Men nu alltså mer eller mindre ösregn.

Det slår mig vilken skillnad det är att vara föräldraledig åt andra barnet. För fem år sedan var det bara jag och grabbhalvan. Nu måste lillbruttans tid anpassas så att det även finns pappaork kvar åt grabbhalvan (som numer är mer grabbtrekvarten).
Visserligen får han vara femton timmar i veckan på dagis. Men det räcker inte för att stilla hans stimulibehov. Jag rör mig mellan golvkrypning och fotbollsspelande mest hela tiden. Och rätt vad det är hinner jag kanske med att skriva en smula.

januari 12, 2010

Skrivklådan gör sig påmind

Behovet att skriva ligger latent. Ibland som ett borttynande myggbett, småkliandes. Ibland som en huggtand hos vilken varg som helst, envetet gnagandes.
Vår-sommmar-höst var något i hästväg, men det visste vi ju om. Vintern har hittills ägnats åt att stressa av och hamna i balans.
Det börjar nu reda sig och lugnet lägger sig sakta över hus och hem. Då börjar skrivklådans gnagande plötsligt kännas som fenrisulvens.
Måste göra något åt det där...