Behovet att skriva ligger latent. Ibland som ett borttynande myggbett, småkliandes. Ibland som en huggtand hos vilken varg som helst, envetet gnagandes.
Vår-sommmar-höst var något i hästväg, men det visste vi ju om. Vintern har hittills ägnats åt att stressa av och hamna i balans.
Det börjar nu reda sig och lugnet lägger sig sakta över hus och hem. Då börjar skrivklådans gnagande plötsligt kännas som fenrisulvens.
Måste göra något åt det där...
januari 12, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)