januari 12, 2010

Skrivklådan gör sig påmind

Behovet att skriva ligger latent. Ibland som ett borttynande myggbett, småkliandes. Ibland som en huggtand hos vilken varg som helst, envetet gnagandes.
Vår-sommmar-höst var något i hästväg, men det visste vi ju om. Vintern har hittills ägnats åt att stressa av och hamna i balans.
Det börjar nu reda sig och lugnet lägger sig sakta över hus och hem. Då börjar skrivklådans gnagande plötsligt kännas som fenrisulvens.
Måste göra något åt det där...