juli 25, 2008

Motbevisa mig gärna

Jag kan inte prata om västsverige, för det har jag inte tillräckligt med erfarenhet av. Men jag kan prata om Västgötaslätten. När jag går in i en mataffär här, till exempel Ica, så är det mig, som mälardalsbo, slående hur litet utrymme de Krav-märkta produkterna får i mejerihyllan. I en stockholms-affär finns det Krav-varianter av (vad jag vet) alla mjölksorter. Och de står längst fram i mejeridiskarna i som stålburar, sida vid sida med sina miljöovänligare syskon.
I de västgötaslätts-affärer jag varit inne har det bara funnits en sorts Krav-mjölk (uteslutande mellanmjölk). Och den har hittats undanskuffad någonstans i någon liten blå back.

Är det bara en lustig slump, att jag gått in i alla affärer vid fel tillfälle. Eller är det så att Krav-mjölk inte är intressant här? Västgötaslätten tycker att: äh kossorna och miljön? Vad då? Inte så länge besprutad mjölk är billigare.
För något annat argument än priset, kan iallafall inte jag se.

juli 23, 2008

Impad

Det har varit ett par turbulenta dagar här nu i småstaden. Min fru är operasångerska och vi är här på en kombinerad jobb och semester-semester. Det vill säga: hon jobbar och jag har semester och när hon inte jobbar försöker hon följa med mig i semesterlunken så gott det går.
Hon har i just denna uppsättning en ganska blygsam roll, med inte speciellt jättemycket att göra.
Iallafall trodde vi det.

Hux flux blev hon med den stora kvinnliga huvudrollen sjuk. Och vem blixtinkallar föreställningsledningen om inte min superkvinnan-kvinna till fru. Hon har repat och repat i fem extremt intensiva dagar och sedan igårkväll var det hej och hå upp på scen...och en glimrande succé!
Fan, jag blir helt förundrad över hur hon pallar det. Hon har en extra växel där någonstans som hon kan lägga i. Hon blir grymt fokuserad och aldrig hispig. Nervös men inte skraj. Bara zwoop, så glider hon in i fokus-mode och kommer inte ut förän hon sätter det.
Det är helt sjukt att jag får vara man till en sådan fantastiskt skicklig, cool och helt underbar kvinna!

juli 21, 2008

Nobla lässtunder

Jag har en bit in i semestern nu betat av ytterligare två och en halv nobelprisförfattare.

John Steinbecks Månen har gått ned var en solig bok om en sorglig händelse. Skickligt att skriva det så. Orden föll så på plats och jag fick direkt en så bra känsla för de här personerna att man inte kunde mer än att småle åt dem. Trots att de onekligen dör som flugor och hux flux hamnat i en jättekrånglig och jobbig och hemsk situation. En bra bok. Onekligen.

Sedan betade jag även av Samuel Becketts I väntan på Godot. Inget man skall läsa egentligen, då det är en pjäs. Men en fin text. Jag skall tvivelstutan gå och se den nästa gång den sätts upp i Stockholm. Oavsett i vilken regi det blir.

Den tredje, som jag är mitt uppe i just nu heter Krönika om ett förebådat dödsfall och är skriven av Gabriel Garcia Marquez. Jag kan inte säga något, eftersom den inte är färdigläst än. Men hittills är den fantastisk. Vilket läsäventyr. Den är skriven nästan som ett experiment i skrivkonst. Hittills helt strålande!

Återkommer i ärendet.

juli 19, 2008

Tillbaka i småstan

Jag spenderar semestern i en småstad. Igen. Min fru jobbar och jag och grabbhalvan förströr oss med fotboll, sandlådan och promenader. Vädret kunde varit bättre. Men det kunde å andra sidan också ha varit värre, så det är väl dumt att klaga.

Min plan för denna semester har varit att skriva vidare på den där romanen/novellen/pamfletten/whatever jag hållt på med nu allt för länge. Jag kom nio och en halv A4 sida vidare. Sedan tog det lite stopp. Planen var att skriva ett skelett av ord. Och att jag senare skall kunna klä denna stomme av ord, med fler och utförligare ord, så att det hela blir något gediget och komplett.
Men det fungerade inte.
Jag var på vippen att ge upp, men så en kväll när jag låg i badet och drack vin så slog det hela mig lite snabbt och ledigt. Nu skriver jag ett synopsis. Där spikar jag den exakta handlingen och de exakta karaktärerna jag tänkt skall vara med. Men jag skriver det helt som ett eget litet dokument. Inget av det jag skriver nu kommer att komma med i den slutgiltiga boken. Så på så sätt har jag tagit ett par steg bakåt i processen, eftersom jag tills just nyss hade ett hyfsat gäng färdigskrivna A4-sidor. Men å andra sidan har jag kommit ett par stora steg framåt, för jag nu vet, mycket bättre än nyss, exakt hur hela berättelsen skall vara uppbyggd. Vad som händer och när det händer och varför det händer och så vidare.
Det känns skitbra faktiskt.