augusti 31, 2006

Föräldramöten och vuxenheten

Jag skall på mitt första föräldramöte idag. Det kan bli spännande. Tyvärr kan inte min fru gå med så jag får gå själv - men det skall jag väl klara av?
Kräftskivebarnvaktskrisen är inte löst än. Men min fru framhöll starkt att om någon skall gå så är det jag. Hon stannar hemma, om det blir så. Men jag har ett sista trumfkort långt inne i ärmen: min yngsta lillasyster. Hon är dock blott 22 år och har säkert roligare saker inplanerade för lördag kväll än att sitta barnvakt i storebrors radhus.
Men jag tänkte iallafall ringa och fråga.

Plötsligt känner jag mig sådär jättevuxen och är nästan glad för att körkortsbristen på något sätt bromsar upp mina stormsteg mot medelåldern. Vad hände egentligen? Relativt nyss så var det hon och jag i en tvåa i stan. Sen gick klockan några varv och så sitter man i ett radhus i förorten och hon har blivit fru och vi har blivit föräldrar. Givetvis är det idel trevligheter, men det är ändå så att man undrar hur det egentligen gick till? Hur hann vi med att bli med barn, och att gifta oss, och att verkligen få barn, och flytten till kåken? När hände allt det här?
Rom byggdes inte på en natt, men det känns lite som om min familj gjorde det.

augusti 30, 2006

Kräftskiva...men

Vi är bjudna på kräftskiva i helgen. Det är ju en fantastiskt trevlig tillställning. Min fru är helt igenom jättegalen i kräftor, ingen – jag säger ingen – äter kräftor som henne! På skivan som hålls av goda vänner, är flera nära vänner till oss bjudna. Allt detta ser onekligen ut som att lördagskvällen kommer att bli en toppenföreställning för oss...
...men.

Självklart finns det ett men. De som anordnar festen har uttryckligen bett om att det skall vara en barnfri tillställning. Och det accepterar vi självklart. Om det nu inte vore så att vi har spelat ut alla barnvaktskort – utan effekt.
Det är väl i och för sig lätt ordnat att en får gå på festen och den andra får stanna hemma med sonen...
...men.

Självklart finns det ett men. Vännerna som anordnar kräftskivan är från början mina gamla vänner. Det är mina vänner som är bjudna och det är mina vänner som bjuder. Då kan man tycka att det är jag som skall gå på skivan, och att min fru snällt får stanna hemma med grabbhalvan...
...men.

Självklart finns det ett men. Det är min fru som är galen i kräftor. Jag personligen är mer intresserad av brödet och västerbottensosten som hör till. Jag äter oftast bara några få kräftor, kanske sex på sin höjd. Medan min fru äter tills det är slut – och det med ett fantastiskt glitter i ögonen. Skall jag missunna henne detta kräftkalas, bara för att det är (från början) mina vänner som bjuder till?

Eller är det i lägen som de här som man plockar ner en av de där "Barnvaktshjälp finns"-lapparna från entrén på Ica?

augusti 29, 2006

Litet höstmanifest

Jag skall försöka vara snällare mot mig själv. Klarare och säkrare.
Jag skall försöka vara större och vuxnare. Genomtänktare och lite mer armerat stabilare. Mot de mina.

Inte för att jag tror att jag varit speciellt dålig, men för jag vet – och det kan bara jag veta – att jag kan bättre.

Jag måste sätta ribban lite lagom högt. Tillräckligt högt för att vara morot. Tillräckligt lågt för att vara nåbar.

Jag skall försöka vara sådär lagom fantastiskt genombra, som bara jag kan vara...när jag sätter den sidan till.

Jag skall iallafall försöka.
Det lovar jag.

Ivriga bävrar



Visst vill man nå många och kanske inte alltid vara så direkt i sin kommunikation på sina valaffischer – men hur tänkte ni nu, Centerpartiet?

Känner ni inte till det engelska uttrycket Eager Beaver, som kan översättas med en person som hänsynslöst bara inriktar sig på sig själv och sin karriär.

Eller är det ett eager beaver-samhälle som ni menar att ni är emot? Varför är alla era andra valaffsicher då fyllda med positiva budskap som tillväxtkraft, jobbvitanmin och gröna fingrar.

Hur tänkte ni egentligen nu Centerpartiet?

augusti 28, 2006

Restskatt och sur välling

När jag kom hem i fredags låg det två kuvert i brevlådan. Båda märkta Skatteverket. Ett var adresserat till mig – det andra var till min fru. Vi brukar få ett par tusen tillbaka på skatten, eftersom vi inte har någon jämkning på lånen. Men när vi sålde lägenheten och köpte huset i vintras gjorde vi tydligen ett antal mindre blundrar, rent skattetekniskt. Mäklaren lovade att hjälpa oss med deklarationen, och det lät ju bra. Men hjälpen visade sig innebära att hon inte gjorde någonting till en början, för att sedan, när det var för sent, förklara att vi hade gjort bort oss och det gick inte att ändra på i efterhand. Summa sumarum blev vi skyldiga att betala en massa extra skatt som vi egentligen inte hade behövt – om vi nu gjort rätt från början.
Så när de där kuverten dök upp i fredags började min puls att slå hårdare. Tänk om det är helt åt skogen. Tänk om vi blir skyldiga en halv förmögenhet. Då blir det vatten och bröd i ett halvår. Tänk om vi räknat fel och det visar sig när Skatteverket gjort sin sluträkning att vi inte alls är skyldiga pengar. Vi kanske rent av får tillbaka en halv förmögenhet! Då blir det tjo, tjim och glamm. Levande hjortar en masse och hela livet är en glad operett...och så vidare.

När båda kuverten var uppslitna så var facit att vi blir tvugna att gå till banken med mössan i hand och be om att få låna en slant – eller två. Så kan det gå. Det var väl ingen extremt stor summa i och för sig, men tillräckligt för att vår krisbudget inte skulle räcka till. Nåja, det är surt och segt och allt möjligt. Men vi får beta av det där lånet och så glömmer vi det hela sedan. Nästa år borde vi få pengar tillbaka för vi har fortfarande ingen jämkning på lånen.
Men man vet väl i och för sig aldrig med oss: en AD och en sopran gör ingen ekonom! Det kanske skall bli familjens nya valspråk?

Nu till något helt annat
Har ni någonsin hittat en två tre dagar gammal, ouppdrucken vällingflaska. Jag gjorde det igår kväll. Den hade legat i min väska sedan i fredags kväll och var således två dygn gammal. Välling som har legat i rumstemperatur i två dygn luktar som en, inte bara sur utan genomförbannad, muggig gammal gräddsemla. Usch. Kanske borde man koka vällingflaskan innan man serverar ur den igen, eller räcker det med diskmaskinen?

augusti 25, 2006

Ringrostig

Repade första gången med bandet igår. Onekligen var vi alla lite ringrostiga och några av oss hade aldrig spelat ihop förut. Men kul som tusan att komma igång...även om det blev en hel del "äh, vi kör något bluesigt i e-moll nu, en, två, tre, fyr...".
Till nästa gång skall vi styra upp det lite mer, så att det blir lite ordnung.
Men kul att ha kommit igång igen iallafall!

augusti 24, 2006

Liten projektlista inför hösten

Bygga säng åt sonen
Måla fönster
Täta runt skorstenen
Helg i Visby
Byta packning på vattenkranen i badrummet
Måla arbetsrummet
Ta körkort
Måla vardagsrummet
Helg i Frankfurt
Fixa banklån för skattesmällen
Få igång mitt nya band
Bygga lite på husbygget på landet
Köpa bil
Vara en bra pappa
Vara en bra make

Ja, men då kör vi!

augusti 23, 2006

Stäng av dig själv!

Stockholms tunnelbana har från och med i måndags infört mobiltelefonfria zoner. Detta för att folk skall slippa bli irriterade över att lyssna på ena halvan av andra folks samtal. Det stör – anses det.
Men om man tänker krasst logiskt – lagar och förordningar brukar nästan uteslutande vara resultat av krasst logiskt tänkande – inser man att ett mobiltelefonsamtal stör mindre än en tvåpersonersdiskussion. Man hör ju bara halva samtalet. Med andra ord borde ett mobiltelefonsamtal störa hälften så mycket som om två personer sitter på tunnelbanan och pratar med varandra.
Så för att effektivisera de så uppenbart jätteviktiga tystnadsstunderna på tunnelbanan föreslår jag att man genomför ett totalt talförbud på tunnelbanan. Krisar det kan man eventuellt dela på sig, sätta sig i varsin vagn och ringa till varandra. Eftersom man på så sätt stör färre personer.

För det måste ju vara det som är det viktigaste med kollektivtrafik. Miljövinster, tidsvinster, ekonomiska fördelar; ja visst. Men det viktigaste är väl ändå att ingen säger något. Eller?

augusti 22, 2006

Dagens råd

Hösten börjar krypa allt närmare och det är onekligen en hel del att stå i som husägare. Det skall målas fönster och det skall tätas runt skorstenen och det skall iordningställas inför vintern och det skall vändas komposter och det skall gödslas och ansas och tuktas och det skall nog gå att hoppa över en del av de där sakerna också.

Det känns ändå lite spännande. Det är fortfarande första gången av allting. Första gången vi gör i ordning för hösten. Första gången vi ställer undan utemöblerna, första gången vi klipper gräsmattan för sista gången etcetera. Det kanske låter löjligt – men bara att allt är premiärer gör att det känns lite roligare.

Nästa år blir det andra gången allt skall göras. Då kanske man gläds åt att vara van i gemet. Inte så ställd inför allt och vet hur saker och ting fungerar. Det blir nog bra det med.

Det är spännande för oss att bo i hus. Visserligen har vi nu gjort en massa saker med hus och tomt sedan vi köpte det så man börjar begripa sig på det. Men å andra sidan var det bara åtta månader sedan vi bodde i en trång tvåa i stan utan att vi hade en aning om saker som elpannor, grundvattenspumpar, exenterslipar, skintec-slangar, anstrykare, easy cover-tapeter, tvestjärtsbekämpning, självdrag och häckklippning.
Och jag måste säga att det har gått över förväntan. Jag trodde inte att det skulle vara så roligt att ha hus. Det är ju en massa saker att pyssla med hela tiden, onekligen, men det är överlag roligt att lära sig hur saker och ting fungerar.

Dagens råd: köp ett hus!

augusti 21, 2006

Nej nej nej...

Fantastisk trevlig fest hela helgen och så kommer man till jobbet och det goda humöret flög ut genom fönstret. Jättemycket att göra. Ingen som helst lust. Lunchen var en genomtrist fisk och nu börjar det regna.

Suck.

augusti 18, 2006

Dirty dirty

Jag kanske börjar bli en gammal och trist typ. Men jag satt och sappade på TV:n igår och fastnade en stund framför MTV:s Dirty Sanchez, och kunde inte för mitt liv förstå det roliga i det. Alltså jag förstår konceptet och att det är tänkt att det skall vara kul. Men vad, exakt, är det som är roligt?

Jag kan inte för mitt liv föreställa mig hur diskussionerna gick på MTV när de beslutade att sända/producera ett program som Dirty Sanchez. Allvarligt alltså. Äckliga Sanchez, onekligen. Men inte roligt kittlande äckliga – utan bara äckligt, ofräscht, sunkigt äckliga Dirty Sanchez. Vad är poängen?

augusti 17, 2006

En liten uppmaning

Det är inte svårare att välja den mjölkförpackningen som det står ekologisk på. Den står precis brevid den vanliga mjölken. Visst är den några ören dyrare. Men om du så köper tio liter mjölk i veckan kommer du inte ens upp i en femtiolapp i månaden i prisskillnad.
Men du bidrar till gladare kor och till gladare bönder.

Jag vill inte vara bror duktig – bara kor-duktig.

augusti 16, 2006

Ett brev till en gammal vän

Jag fick ett långt brev av en gammal vän. Jag svarade med en lång uppdatering av mina egna förehavanden sedan vi senast hördes av. När jag sedan läste igenom vad jag skrivit tyckte jag att ett stycke väldigt bra summerade läget just nu. Så jag sätter en kopia här på bloggen.

[...] Vad har jag gjort annars? Tja, jag jobbar kvar på XXXXXX. Skriver en hel del här nu för tiden, vid sidan om formgivningen. Det trivs jag såklart med. Grabbhalvan går på dagis sedan i våras, så nu funkar det rätt bra att jobba igen. Jag var pappaledig fem månader förra hösten. Det var både helt fantastiskt och darrigt läskigt. Fantastiskt att vara med sonen, men också läbbigt att få så mycket tid för sig själv. Många saker snurrade tydligen i bakgrunden som jag har fått kämpa med att nysta upp. Det kanske är först nu efter sommaren som jag känner att jag helt är på rätt köl igen. Det är inte alltid så enkelt att få barn. Man ställs inför känslor som man inte känt sedan man själv var liten och minnen väcks från allt möjligt och allt är ju inte en dans på rosor och levande hjortar.
Men det tar sig, som sagt. Stadigt nu börjar jag känna mig som en bättre, mognare men också annorlunda person. Och det känns skönt. Samtidigt får man ju passa sig för att inte städa bort allt. Även om man är mentalt äldre och mognare nu än någonsin, vill man ju inte att ens flamsiga och tramsiga gamla hjärna skall försvinna helt. (Men det är kanske inte någon större risk för det egentligen?) Äh, vad vet man?
Stanna världen jag vill hoppa stav, som Hasse-å-Tage hade sagt. [...]

augusti 15, 2006

Pappa Radhus

Det är tydligen det namn jag nu för tiden går under bland mina vänner, (när jag inte själv är närvarande det vill säga). Jag råkade höra det av en slump här om dagen och garvade till, medan mina vänner tittade nervöst på varandra och på mig; vad skulle jag säga och tycka om det?
Jag tar det med en klackspark. Det är väl inget tillmäle direkt, får jag hoppas. Och det stämmer onekligen. Av mina jämnåriga kamrater är det bara en till som har barn. De andra bor i stan och är singlar eller sambos utan barn. Så visst är det en lämplig etikett på mig då jag både är pappa och förortsbo.

I helgen var jag på en svensexa för – att vara exakt – min frus väns man. Jag har lärt känna honom tämligen väl jag också, men hans vänner känner jag desto sämre. Jag märkte då att i den femtonmannasamling vi var så var åtminstone hälften föräldrar och flera av dem dessutom boende i hus. Då insåg jag att jag saknar det lite bland mina egna vänner. Att vi var lite mer i samma situation, så vi kunde prata om det ibland. För det är ändå en stor del av mitt liv nu, min familj och mitt hus. Och det är skönt att ha någon att bolla erfarenheter och åsikter med. Men mia bollplank ger mig bara innerstadsfester och jobbproblem tillbaka, vilket inte riktigt är min sits just nu.

Så här är en uppmaning till alla jag känner: släpp på tyglarna och våga yngla av er lite.

Världens viktigaste böcker?

Efter lite påtryckningar från Lotten kommer här svar på hennes lista med frågor om böcker:

1) En bok som förändrade ditt liv?
Förändrade mitt liv...tja, nej där går jag nog bet. Men det kanske kommer? Parfymen av Patrick Süskind var iallafall den första bok jag tyckte var bra på riktigt.

2) En bok du har läst mer än en gång?

Ovan parfymbok, Varsel om kommande tilldragelser av Slas, En liten bok om att bränna löv, ris och kvistar i ett hörn av trädgården av Hans Alfredson, TV av Jean-Philippe Toussaint, Samlade dikter 1967-1967 av Tage Danielsson.

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö?
En tom skrivbok plus en penna vore oumbärligt.

4) En bok som fick dig att skratta?
Första delen i Liftarens guide till galaxen, lövbrännarboken ovan, en bok med samlade krönikor av Martina Haag...bland annat.

5) En bok som fick dig att gråta?
...har jag inte läst än.

6) En bok du önskar hade skrivits?
En utförlig bok med bilder från bygget och historien bakom radhusområdet där jag bor. Gärna skriven av arkitekterna själva. Så husnördig har jag blivit.

7) En bok som inte borde ha skrivits?
Jag läste i tidningen att Big Brother-Linda hade skrivit en bok tillsammans med en skandalreporter på Expressen. Jag har inte läst den, men jag antar att den iallafall platsar på en bubblarlista för denna fråga. Men egentligen är det per definition aldrig en dålig idé att skriva en bok.

8) En bok du just nu läser?
Tio små negerpojkar av Agatha Christie. Som min fru varit på mig länge om att jag borde läsa. Hon älskar deckare - jag är mer skeptisk. Men den är spännande än så länge, och jag har kommit kanske halvvägs.

9) En bok du tänkt läsa?
Bibeln borde man väl läsa vid något tillfälle. Det är väl, trots allt, den bok som präglat västvärlden mest av alla...och det är ju en hyfsad motivering. Men den ter sig aningen everestaktig där den står och samlar damm i bokhyllan.

Snabbisar – fyra i rad

Stal denna fylleriövning någonstans och roade mig med att fylla i den.

4 arbeten jag har haft i mitt liv:
1. Expressenutdelare
2. Trädgårdsmästare
3. Duracellkanin
4. Repronisse på tryckeri

4 filmer jag kan se om och om igen:
1. Indiana Jones-filmerna
2. Straight Story
3. Fanny och Alexander
4. Nu blåser vi snuten

4 städer jag har bott i:
1. Stockholm
2. Smedjebacken
3. Boden (men bara nio månader)
4. Lidköping (en endaste månad)

4 tv-serier jag gärna ser:
1. Seinfeld
2. Vänner
3. Morden i Midsommer
4. Simpsons

4 ställen jag vill åka till:
1. Sydfrankrike
2. Umbrien
3. Budapest
4. Rom

4 Webbsidor jag besöker dagligen:
1. dn.se
2. dif.se
3. gmail.com
4. advertisingforpeanuts.blogspot.com

4 Favoriträtter:
1. Pasta med färska tomater, basilika och mozarella plus vad som helst.
2. Tandorikyckling
3. Beauf Bourgogne
4. Kyckling i panengcurry
5. Jansons frestelse
6. Julbord
7. Grillade kycklingfiléer i vitlök och oregano-marinad
8. Köttbullar
9. Stekt fläsk i löksås
10. Pizza
11. Smördegsinbakade oxfilé och gorgonzola-knyten
12. Hasselbackspotatis
13. Och så vidare
14. Ja, jag gillar verkligen mat.

4 ställen där jag trivs:
1. Hemma
2. På landet
3. På Gotland
4. Vid gitarren

augusti 14, 2006

Vilken fråga...



Var det bara jag som började garva när jag läste detta? Så tramsigt på så många olika sätt. Men det är ju alltid trevligt med ett garv.

:)

augusti 13, 2006

Nytt golv, sista delen

Ja, nu är semestern slut om några timmar. Jag är tillbaka på jobbet imorgon. Bloggerisemestern är slut den med, så här kommer första inlägget på ett tag:

Det jag mest har uppehållit mig med under semestern har varit köks-, matrums- och musikrumsgolvet. Här kommer nu hela avhandlingen -- så att vi kan släppa detta sedan.

Senast jag skrev i ämnet såg det ut såhär.

Visserligen skrev jag redan tidigare om tapetseringen av väggen, men golvet såg ut såhär senast jag skrev om det. Den orangebruna plastmattan var borta på ca en tredjedel av golvet -- resten var orört.


Sedan började vi då slita ut mattan från matrummet och köket. Under mattan satt det spånskivor, fastspikade med i runda slängar några miljarder spikar. Det tog sin lilla tid att ligga med hovtänger och bända upp dem, en och en.

Det var ett par stycken, som sagt. Denna fula burk har vi inte haft hjärta att slänga än, eftersom det kostade blod, svett och tårar att få upp alla spikar.


Som sagt.


Sedan var det dags att plasta in hela huset. Det var inte speciellt roligt, men väl mödan värt sedan när vi hade slipat klart. Vi plastade in exakt allt. Varenda fönster, varenda köksskåp, kylen, spisen, tutti-baletti. Och det underlättade städningen enormt sedan.

Ett väldigt inplastat plan 2, sett från tredje våningen.


När allt var inplastat var det bara att sätta igång med slipandet. Det tog mig och min fina fru sex och en halv timme, utan paus. Det var skitjobbigt i värmen, men oj vad skönt det var när vi var klara.

Märk väl den fula IKEA-blommiga terassmöbelskudden som vi använde som knäskydd. Ett bra tips för att överhuvudtaget vara kapabel att komma ur sängen morgonen efter.


När allt var klarslipat och plasten nerplockad, sågspånen uppdammsugna och svettiga suckar suckade, såg det ut såhär:




Sedan efter en god natts sömn var det dags med målningen. Det tog sin lilla tid och efter första strykningen var jag en aning osäker. Det såg lite väl rufft ut tyckte jag.

Rufft golv, onekligen.


Men efter ytterligare två strykningar och tre dagar som golvet samt färgen på det fick vila, kunde vi äntligen möblera och få den riktiga känslan för rummet. Jag måste medge att jag blev riktigt nöjd. Hela våningsplanet blev mycket ljusare.

Från matrummet och in mot musikrummet.


Plåtat från andra hållet.


Sedan golvet blev klart har vi även målat kaklet i köket vitt samt lackat teakdetaljerna på kökslådorna. Hela detta samt golvet och tapetfondväggen har gjort väldigt mycket för ljuset i rummen, Det känns jättebra.