november 30, 2010

När jag var nitton

När jag var nitton år tog jag studenten vid ett västerortsgymnasium i Stockholm.
När jag var nitton år var jag en happy-go-lucky grabb som inte visste så mycket om livet och världen. Många såg mig mest som en hårdrockande musiksnubbe. Konstnärssjälen fanns där redan då, men den var kanske svår att se för allt hår och svarta jeans med hål på knäna.

När jag var nitton år gav jag mig av på ett tåg med destination Boden, endast av det enkla faktum att jag var för ordentlig för att totalvägra. Jag ville absolut inte lära mig kriga, men jag ville ännu hellre inte låtsas att jag på något sätt var obrukbar.

När jag var nitton år lärde jag mig att med en AK5:a träffa ett föremål stort som ett öga. Och det på trettio meters avstånd, utan något som helst sikte som hjälpmedel annat än kornet längst fram på pipan. När jag insåg att jag kunde blev jag äcklad och började skjuta utanför med flit. Resten av krigslektionerna misslyckades jag avsiktligt, varje dag. Mitt befäl övervägde att skicka mitt vapen till serviceavdelningen, eftersom jag plötsligt börjat skjuta så mycket sämre. Han förstod aldrig att det var osmakligt att med statliga medel och lagen i ryggen tvinga nittonåriga fredliga hårdrockare att lära sig skjuta folk i ögat.
När jag var nitton år hade jag min Fender-strata inlåst i vapenskåpet på ING 3 i Boden.

När jag var nitton år blev jag upp över öronen förälskad för första gången. Det fick min avsmak för militärlivet i Boden att gå från mild avsky till uttryckligt förakt och panikslagen hemlängtan. Den hemlängtan byggde upp en stockholmskärlek som jag trodde aldrig skulle gå över.

När jag var nitton år började jag bygga mig en värdegrund att stå på i resten av livet. Och faktum är att jag står här än idag, 16 år senare, på den grunden. Visserligen har jag kanske byggt om och ut och till, men grunden ligger kvar. Hörnstenen la jag när jag vägrade skjutas i ögat, i skogen, i Boden.

november 29, 2010

Ett steg fram och två tillbaka



Arla skriver på sin hemsida om sina nya förpackningar med skruvkork:

En förpackning med skruvkork av plast ger en ökad klimatpåverkan (proportionellt med ökad mängd plast) jämfört med den gamla förpackningen. Dock levererar den nya mera ”bekvämlighet”; den är lättöppnad, har återförslutningsmöjlighet och kan skakas.

Grattis världen: i stället för miljötänk; bekvämlighet. Skönt att just Arla, som är en så liten aktör inom förpackningsindustrin har förstått vilka värden som är prioriterade 2010.

–Visserligen är det väl bra med ekologi och miljötänk, men den gamla förpackningen, som vi har använt sedan 1963 var inte helt lättöppnad har vi kommit fram till i undersökningar, nämligen. Faktiskt.

november 15, 2010

Paniken ska inte underskattas. Inte styrkan helller.

Sossarna har kris och panik nu. Sämsta valet någonsin och Mona säger tack för kaffet.
Något som jag tycker glöms bort i alla krisrubriker är att Socialdemokraterna faktiskt är Sveriges största parti. Av alla röster som röstades den där dagen i september, så fick faktiskt Sossarna flest. Visserligen var det ett katastrofdåligt val, om man jämför bakåt i tiden. Men man skall ändå komma ihåg att ett Sossarna som gör ett kalkonval, ändå vinner valet. Om man med vinna valet avser det parti som fick flest röster.

Jag tycker mig se att all medierapportering handlar om röstflykten, krisen, misstagen, felplaneringen, maktkampen etcetera. Men alltså, trots allt det där: störst i Sverige.
Jag tror inte vi sett det sista av det där gänget.

november 10, 2010

Matthatt

Det är som om någon tryckt en matt hatt på mitt huvud. Det är antagligen effekten av det myckna byggslitandet den senaste tiden. Femtonspelet till lägenhet hjälper inte direkt till. Inte novembervädret heller. Visserligen har vi inte snökaos och minusgrader här, och i söndags såg vi flera blommande blommor i Botaniska trädgården. Men ändå.
Längtar och sliter mot julledigheten.
Gneta på, gneta på.

november 08, 2010

Blött turkök och trött byggstök

Det verkar som om att den där vattenskadan som vi fick i köket, inte riktigt hann bli någon vattenskada. Med lite tur så torkar det upp av sig själv. Peppar, peppar och ta i trä och allt skrock man kan komma på.

Vår trea som blev en fyra håller så sakta på att färdigställas. Grabbhalvans nya rum är helt klart så när som på en försenad tapetrulle som är försenad.

Sedan är det dags för lillbruttans rum. Som ska spacklas, slipas, tapetseras och målas. Först efter det står vårt rum på tur.
Just nu sover vi i ett syrenlila rum med en 2,5x3,5 meters rymdfondtapet. Jorå.

november 02, 2010

Det journalistiska raserandet av dn.se

Visserligen är det inget nytt, det har varit på gång länge. Men det är beklämmande att se hur Dagens Nyheter behandlar sin snart 150-åriga tidnings 14-åriga webbplats.

Dagens Nyheter har varit en tidning med bra, intressanta artiklar. De har speglat läget i Stockholm, Sverige och världen med en sund ifrågasättande och undersökande nyfikenhet.

Men de senaste åren har aftonbladetfieringen av dn.se blivit mer och mer markant. I papperstidningen är det inte lika markant men bottennappen har duggat tätt på webben de senaste åren. Idag, den 2 november 2010 är det helt normalt för dn.se att skriva om ett Fyllefilter för Facebook som en av huvudnyheterna på startsidan. Strax nedanför artikeln om det amerikanska valet till representanthuset.
Som för att kröna idiotin är Facebook-artikeln ackompanjerad av en undersökning: Har du gjort bort dig på Facebook när du var onykter? Man kan välja på "Ja, alldeles för ofta" eller "Nej, det skulle jag aldrig göra".

DET ÄR DÄR SKON KLÄMMER
Sättet att ogenerat prångla ut skitartiklar. Sättet att så uppenbart skriva reklamartiklar snarare än att göra ett journalistiskt arbete. Sättet att så märkligt snedvrida hur folk är. Om frågan ovan var ärligt ställd skulle tvivelstutan 95% av alla läsare klickat på något mellanalternativ. Men mellanalternativet finns inte längre. Världen är svart eller vit för grånyanser ger inga klickvänliga rubriker.

dn.se vill bli aftonbladet.se. Men DN:s läsare vill inte ha Aftonbladet, och Aftonbladets läsare vill inte ha DN.

Jag förstår att det är någonslags panikåtgärd för att DN går dåligt. Man sparkar riktiga journalister och ersätter dem med hired guns som skriver det som betalar bäst.

Och folk klickar bäst på fylla och snusk. Så om alla bara skriver om fylla och snusk så kommer alla bli jätterika. För om det är mycket trafik till en sida, så kan man sälja bra med annonser.

FRÅGAN DN BÖR STÄLLA SIG
Tror ni att era annonsörer uppskattar skiftet från seriös journalistik till snask, trams och blaj? Är det en hållbar lösning eller köper ni bara tid?

november 01, 2010

Dripp-dropp

Klockan är nyss slagna 22.00 och vi sitter och gäspar framför någon film på söndagskvällen. Plöstsligt ringer det på dörren, det visar sig vara grannen från lägenheten under.
–Hej, ursäkta att jag stör lite sent, men det droppar vatten från mitt innertak.

Efter någon halvtimmes sökande och något upprivet köksskåpsgolv så visade sig vårt avlopp vara boven.

Det här kan sannerligen bli en thriller. Precis vad man önskar när resten av lägenheten är kaos på grund av ombyggnaden.

November kan bli spännande.

Dripp-dropp, dripp-dropp.