april 24, 2007

Sunkigare kan ingen vara

Visserligen är det inte alls vårt fel. Våra grejer är totalt osunkiga, men lokalen vi repar i är så sunkig att jag till och med hade tyckt att det var lite i överkant även om det var när jag var femton bast och per definition som femtonåring relativt okänslig mot sunkiga replokaler.

Vi kan börja med hur man tar sig in. Från gatan är det en vanlig glasdörr. Oftast luktar det sopor direkt innanför den dörren. Varifrån lukten kommer har vi inte lokaliserat än, men det borde ligga något soprum i direkta närheten där. Man kommer in i en hall som har ett trapphus och en hiss. Hissen går inte längre ner än till gatuplanet, och vår lokal ligger som sig bör under mark, så det blir till att ta trapporna. Men för att komma ner för trapporna måste man låsa upp en svart järngrind. Väl gjort går man en våning ner, och där slutar trappan. Där är diverse skräp, någon vägkon etc i en liten hall. Det enda som finns i hallen är en ståldörr, som vi låser upp. Den dörren leder till en halvtrappa och sedan står man i någon slags kulvert, en lång smal gång med ett trettiotal dörrar lite här och där. Vår dörr har en jättetjock järnregel som barrikaderar den. Den tar man bort genom att låsa upp ett gigantiskt hänglås. Sedan låser man upp sjäva ståldörren. Sedan får man öppna en skyddsrumsdörr som är innanför ståldörren. Till den krävs dock ingen nyckel – bara muskelkraft. När skyddsrumsdörren är borta står man i ett mindre halliknande utrymme. Det var där det var översvämning i höstas. Där står diverse kasserade högtalarlådor och en liten tvåsitssoffa. Hallens råa omysighet, avsaknad av taklampor samt den unkna luften gör att jag är helt säker på att soffan aldrig begagnas. Går man vidare från hallen ser man in i replokal 1. Den delas av tre band. Svänger man vänster är det en till dörr. Låser man upp den så är det direkt en till dörr. Innanför där finns replokal 2, den har ett litet hårdrocksband. I deras lokal kan man vika undan en del av väggen. Bakom där döljer sig ytterligare en dörr. Öppnar man den dörren finns där ytterligare en dörr. Innanför den dörren ligger vår replokal. Det faktum att vi är en bra bit under marken och en väldigt lång bit in under huset gör att vår lokal har nästan obefintig luftgenomströmning. Och är det något man behöver i en replokal så är det frisk luft. Bara det är sunkigt nog. Sedan är det mycket gammal bråte som ligger kvar från tidigare band. Heltäckningsmattan som ligger på golvet är dassigt blå-beige, men hyfsat fräscha bitar i hörnen avslöjar att den var kraftigt kornblå från början. Om det inte vore för att lokalen ligger så långt in under huset så är jag övertygad om att det hade varit råttor där när inte vi är där. Så sunkigt är det! Och det här eländet betalar vi 2.400 kronor i månaden för.

Men det är bara att bita i äpplet. Om man vill ha en egen lokal (inte dela med andra band) samt inte betala det dubbla, så är det det man får nöjda sig med. Denna lokal ligger dessutom i Bromma. Vad det kostar med en lokal inne i stan vill man inte ens tänka på.

april 23, 2007

Två raka sanningar (och en lögn)

Det är inte alls så svårt att demontera ett handfat och en toalett som man kanske kan tro. Bara det att det rör sig om vatten gör att man tänker efter en extra gång innan man sätter igång. Men med hjälp av två polygriper och en skruvmejsel behövdes det bara tre lock till vattenrören, á 20 kronor styck. Samt två avloppsplastlock á samma pengar. Först behövde jag stänga av huvudkranen, och spola i handfat och toalett tills vattnet "tog slut". Sedan gänga lite med polygripen och skruva loss handfatet från väggen. Sedan på med locken till vatten rören, och plugga igen avloppet med plastlocket. Sedan var det klart. Toaletten lika så. Det tog mig max 40 minuter att få bort både handfat och toalett samt plugga igen och täppa till. Inte alls så krångligt som jag trodde.

De där Jack Daniel's-träflisorna var helt fantastiska! Jag marinerade några kyclingfiléer på enklast möjliga sätt: Caj P:s vitlöksmarinand. Det enda jag tillförde var en rejäl dos oregano. Sedan fick det ligga och mojsa ihop sig ett par timmar. När grillen hade fin glöd, så slängde jag på en näve Jack Daniels-träflisor, som först fått ligga i vatten en stund. Jag lindade bacon runt kycklingfiléerna och la dem vid sidan om glöden, inte direkt ovanför. Den blöta Jack Daniels-eken gjorde fina rökmoln och på med locket på klotgrillen. Jag vände på kycklingen efter 20 minuter och den fick ligga kanske 10 minuter till. (Det tar lite längre tid när den inte ligger direkt ovanför glöden.) Oj, vad gott det blev! Helt fantastiskt gott.

Att hugga ved en hel helg på landet, att börja på ett nytt jobb med nytt skrivbord och ny mus samt att renovera sin gamla gitarr och börja spela på den i stället för den vanliga – är alla saker som gör att man inte alls får skitont i överansträngda handleder.

april 20, 2007

Thousands down the drain

Igår åkte vi då äntligen till Bauhaus. Vi köpte två FM Mattson-kranar. En till lilla toan som vi håller på och renoverar. En till badrummet – det är den som läcker och inte går att laga. Vi köpte en billig Gustavsbergsmugg och det minsta handfat vi kunde hitta. Rummet det skall sitta i är ca 1,5x,1,5 meter stort och består av en toalett, ett handfat och...ja det är väl det. Så ju mindre handfat desto bättre resonerade vi.
Sedan införskaffade vi golv. Tvärt mot alla kakeltrender tänker vi lägga en grå plastmatta på golvet där. Jag tror att det blir kanon! Sedan köpte vi en hel del saker som man bara råkar plocka på sig när man är i stora affärer. Vi kan kalla det Ikea-syndromet. En ficklampa, ett multiverktyg, en håltagare och annat smått och gott.
Vi köpte även en jättesäck grillkol, för kommande grillkvällar. Och som om inte det vore nog så hittade min fina fru en påse med Jack Daniels Oak Chips. Det är alltså gamla kasserade ektunnor som de lagrat Jack Daniels i, som de flisar ner och säljer för 100 spänn påsen. Ett rån på sätt och vis, givetvis. Men ändå inte.
Man lägger dem i vatten någon halvtimme, och sedan lägger man dem på glöden. Röken de avger har en härlig whiskeykryddad röksmak och ger köttet (eller vad man nu grillar) en fantastisk smak. Visserligen har jag aldrig provat dem, så det är bara teorier. Men bara genom att lukta på flisorna genom påsen blev jag förvissad om att det här är en strålande idé.
Förra sommarens experiment med örtrökning och mesquite-flisor får mig att förstå att detta borde bli grymt bra.
Vi får väl se – återkommer med en grillrapport sedan.

Summar sumarum gick kalaset på 6.500:- Varav cirka 5.000:- var prylar till lilla toan – resten var lull-lull.

april 18, 2007

Vilka är dina favoriter?

Vi begagnar ju alla en hel drös med varumärken. Vissa är man helt trogna, andra helt otrogna. Det slog mig när jag köpte gitarrsträngar att vissa företag kommer man nog köpa produkter av så länge de överhuvudtaget finns kvar och existerar. (Förutsatt att man inte hittar en ännu bättre produkt.)

Tack och lov är jag relativt varumärkesoberoende. Men visst finns det produkter jag regelbundet införskaffar. Och av vissa av dem köper jag alltid samma.

Ernie Ball Regular Slinky 0.10-strängar till exempel. Eller Dunlop 1.14-plektrum.
Eller Coca-Cola.

Tillägg den 19 april
Libero-blöjor och Semper-välling. Det är vi (eller grabbhalvan snarare) storkonsumenter av.

Vad är dina favoritvarumärken?

april 17, 2007

Tillbaka på bänken

Det blev ju en riktigt trevlig tillställning igår. Premiärens hafsiga slarv var som bortblåst och det såg stundtals riktigt bra ut. Strålande tider och levande hjortar!
Ser fram mot lördag!

april 16, 2007

Två sekunder senare

Min son lekte uppspelt med sin trehjuling på gräsmattan. Han är inte stor nog att nå ner till pedalerna riktigt, men vår gräsmatta sluttar svagt så om man börjar uppe vid altanen så kan man med lite tur rulla nästan hela vägen ner till skogsbrynet. Han lekte med cykeln säkert en timme i lördags. Efter tjugo minuters lek på söndagen sa min fru att hon inte gillade att han rullade ner mot skogen. Gräsmattan slutar tvärt med en liten brant, för att plana ut en knapp meter nedanför branten med en sista tomtplätt – där har vi komposten och en ganska ful liten plattsättning med skiffer. Min fru sa: tänk om han rullar ner för branten, då slår han sig garanterat, det är ju stenar på marken där nere.
Nej då, sa jag. Han klarar sig. Han körde ju hela dagen igår, och det gick så bra så!
Bokstavligen två sekunder senare ser vi trehjulingen försvinner ner för slänten. Ett brak och ett skrik.

Cykeln låg upp och ner, med honom under. Näsan rätt ner i skifferplattorna. Skapsår över pannan–ögonbrynet och ett krallgare huggmärke rakt över näsan. Jämmer och elände; stacakrs lilla fina grabbhalvan!
Tack och lov verkar det inte ha blivit så mycket mer än skrubbsår. Och han skrek nästan mer i rädsla av att behöva sätta på ett plåster än det faktum att han hade gjort illa sig. Han är inte så förtjust i plåster, vår son. I natt hörde min fru honom ropa i drömmen: inte plåster, inte plåster!

/Klantiga farsan.

april 13, 2007

Fredag den trettonde – äh!

Tänk att bli väckt redan klockan 01.00 av ett hojtande barn som vill ha sällskap. Tänk att dinosauriesläpa sig upp ur sängen och knöla sig ner brevid honom. Tänk att bli väckt igen vid fem av att blöjan har halkat snett och kisset hamnat i sängen. Tänk att masa sig ner till tvättstugan för att byta blöja och pyjamas när man helst av allt bara vill sova.
Och sedan inte kunna somna om innan klockan ringer vid sex.

Trots allt detta känner jag mig ändå så glad!
(Men lite trött.)

april 12, 2007

Bra saker

Grabbhalvan verkar piggare igen. Han har varit krassligt opigg i flera veckor. Inte jättesjuk eller så, men liksom lite ur slag. Men nu är han nästan piggare för var dag. Härligt!

Vi lyckades, efter några timmars sladdragande slit, få ordning på inspelningsrutinerna i lokalen igår. Så från och med nu kan vi bara plugga in två sladdar i en dator, så har vi alla instrument (inkl trummor) mixat och klart rätt in. Det sparar extremt mycket tid och strul gentemot att göra om hela mixningsproceduren varenda gång vi skall spela in något rep. Strålande!

I helgen skall vi på allvar ta tag i det där projektet som kallas lilla toa-renoveringen. Beijer Bygg – here we come!

Jag skall lämna in min stackars gamla Fender-strata till gitarrdoktorn idag. Inte ett år för tidigt. Det skall bli kul att kunna lira på den igen. Den har varit krasslig länge.

I helgen skall jag få en väl efterlängtad sovmorgon.

Nu är det väl ändå vår på riktigt?

april 11, 2007

Toalettköp och nytt jobb

Vi är mitt i en renovering av lilla toaletten. Fördelen med att bo så man har fler toaletter är att det inte är någon kris under tiden man renoverar. Nackdelen är onekligen att det är lätt att glömma bort vad det var man höll på med och att det då tar dubbelt så lång tid. Men vi skall ta ett krafttag i helgen. Så får vi se hur långt det räcker. Frågan är hur man gör när man köper en ny toalett. Egentligen borde man väl provsitta den. Men det känns lite muppigt kanske. Vi får se, är Bauhaus lite glesbefolkat när vi är där så kanske det blir en liten provsittning!

Jag har så sakta börjat komma in i rutinerna på det nya jobbet. Det känns onekligen jättebra. Hoppas att det fortsätter så!

april 10, 2007

En sån där helg

En sån där helg när man drar till landet. En sån där helg när man röjer upp hela den stora tomten. En sån där helg där man hugger/sågar/klyver/kapar ved till förbannelse, och det ändå finns ved kvar att hugga/såga/klyva/kapa. En sån där helg där man gör en stor brasa och eldar löv, ris och kvistar i ett hörn av trädgården. En sån där helg där en något för stor labrador åt upp hela mitt påskägg. En sån där helg där man är ute hela dagen, fixar och donar, krattar löv, grillar, myser, fikar, dricker öl, hugger ved, går och lägger sig och vaknar i ett vinterlandskap.
En helt vanlig aprilhelg alltså.

april 04, 2007

Det rör på sig

Nu funkar internetlinan igen. Allt tack vara Tele2 som levererar vad de lovar. Alla streck är strukna med Bredbandsbolaget och jag hoppas att jag slipper ha att göra med dem i fortsättningen.

Jag har börjat på mitt nya jobb. En reklambyrå på Söder. Skönt att vara tillbaka på ett litet företag igen (vi är 13 personer). Skönt att slippa chefer som har chefer som har chefer som man aldrig träffar. Skönt med ett litet företag som har högt i tak kreativt och där inte varenda beslut måste dras i långbänk. Bättre betalt är det också.
Jag började i förrgår, så det är för tidigt att säga hur jag trivs egentligen. Men hittills har allt varit strålande — och jag tror att det kommer fortsätta så.
Härliga tider, således.

Nu skall jag nog kunna komma igång med bloggandet igen. Tack för tålamodet!