Sunkigare kan ingen vara

Visserligen är det inte alls vårt fel. Våra grejer är totalt osunkiga, men lokalen vi repar i är så sunkig att jag till och med hade tyckt att det var lite i överkant även om det var när jag var femton bast och per definition som femtonåring relativt okänslig mot sunkiga replokaler.

Vi kan börja med hur man tar sig in. Från gatan är det en vanlig glasdörr. Oftast luktar det sopor direkt innanför den dörren. Varifrån lukten kommer har vi inte lokaliserat än, men det borde ligga något soprum i direkta närheten där. Man kommer in i en hall som har ett trapphus och en hiss. Hissen går inte längre ner än till gatuplanet, och vår lokal ligger som sig bör under mark, så det blir till att ta trapporna. Men för att komma ner för trapporna måste man låsa upp en svart järngrind. Väl gjort går man en våning ner, och där slutar trappan. Där är diverse skräp, någon vägkon etc i en liten hall. Det enda som finns i hallen är en ståldörr, som vi låser upp. Den dörren leder till en halvtrappa och sedan står man i någon slags kulvert, en lång smal gång med ett trettiotal dörrar lite här och där. Vår dörr har en jättetjock järnregel som barrikaderar den. Den tar man bort genom att låsa upp ett gigantiskt hänglås. Sedan låser man upp sjäva ståldörren. Sedan får man öppna en skyddsrumsdörr som är innanför ståldörren. Till den krävs dock ingen nyckel – bara muskelkraft. När skyddsrumsdörren är borta står man i ett mindre halliknande utrymme. Det var där det var översvämning i höstas. Där står diverse kasserade högtalarlådor och en liten tvåsitssoffa. Hallens råa omysighet, avsaknad av taklampor samt den unkna luften gör att jag är helt säker på att soffan aldrig begagnas. Går man vidare från hallen ser man in i replokal 1. Den delas av tre band. Svänger man vänster är det en till dörr. Låser man upp den så är det direkt en till dörr. Innanför där finns replokal 2, den har ett litet hårdrocksband. I deras lokal kan man vika undan en del av väggen. Bakom där döljer sig ytterligare en dörr. Öppnar man den dörren finns där ytterligare en dörr. Innanför den dörren ligger vår replokal. Det faktum att vi är en bra bit under marken och en väldigt lång bit in under huset gör att vår lokal har nästan obefintig luftgenomströmning. Och är det något man behöver i en replokal så är det frisk luft. Bara det är sunkigt nog. Sedan är det mycket gammal bråte som ligger kvar från tidigare band. Heltäckningsmattan som ligger på golvet är dassigt blå-beige, men hyfsat fräscha bitar i hörnen avslöjar att den var kraftigt kornblå från början. Om det inte vore för att lokalen ligger så långt in under huset så är jag övertygad om att det hade varit råttor där när inte vi är där. Så sunkigt är det! Och det här eländet betalar vi 2.400 kronor i månaden för.

Men det är bara att bita i äpplet. Om man vill ha en egen lokal (inte dela med andra band) samt inte betala det dubbla, så är det det man får nöjda sig med. Denna lokal ligger dessutom i Bromma. Vad det kostar med en lokal inne i stan vill man inte ens tänka på.