december 03, 2008

Stiltje

Stiltje på jobbet.

Det är något märkligt över arbetsplatser där man inte får låtsas om att det inte finns något att göra. Alla vet att det är tunt nu, ändå sitter vi här och leker kontor.
Vore jag chef skulle jag beordra till någon kreativ aktivitet. Men alla sådana förslag möts av förvånade miner och en ursäkt om att en inkorg pockar på uppmärksamhet.
Att inkorgarna just nu är tomma, verkar bara jag ha tagit ad notam.

november 18, 2008

Man blir förundrad

Det här är väl helt självklart. Helt absurt att det måste till en studie vid Lantbruksuniversitetet för att klargöra det.

Läs artikel här.

Det skulle min lilla fyraåring till son kunna räknat ut.

november 10, 2008

Trögflytande och honung

Mina dagar flyter så sakta. Som förtjocknade fjällbäckar. Som kåda.

Det känns på många sätt som om hela staden har gått i baklås sedan sommaren. Inget är vad det var för ljuset faller annorlunda och den saktfärdiga stillheten får storstadspulsen att stanna upp i en frustande murket anstruken andedräkt.
Mina, en gång själsanerande trottoarer blir till spikraka mörkermattor med förutsägbart utsiktlösa mål.
Den enda stund vi har ensamma numer bjuder du mig insidan på ett tunnelbanetåg.
Och med ihåligt håglösa känslor bjuder jag emot. Emot, inte tillbaka.
Jag hittar mig inte i den här staden längre.

Men det är inte bara elände; det bjuds även socker: hemmavid kokar det, kanske inte. Men det småbubblar iallafall. Sjuder. Det är härligt!

september 17, 2008

Allt

Många saker som hänger över mig nu. Det är struligt på jobbet. Vi tjänar inte riktigt de pengar vi borde och ledningen manar på oss. Jag hade på fullt allvar ett möte här om dagen där jag ombads att kompromissa med kvalitén på det vi levererar till förmån för tempo. Meningen om vi alltid levererar top-noch kommer kunderna att bli bortskämda yppades faktiskt.
That's the way to underhålla en bra kundrelation, sa jag då. Ordstävet att skjuta sig själv i foten har sällan varit så passande.
Levererar vi inte de vill ha, så kommer de inse att vi inte kan spela i det här tempot. Iallafall inte för de här pengarna. Fick jag till svar.
Men sanningen är väl att om vi inte levererar vad de vill ha, så kommer de leta upp en annan byrå som gör det.

Problemet står som vanligt till pengar. Men det är, tack och lov, inte mitt bord. Kvalitetsnivån på vad vi levererar, däremot, är i synnerhet mitt bord. Och det vill jag inte kompromissa med.

Ovan stulighet, i kombination med två frilansjobb som jag tagit på mig, tynger mig mer än man skulle kunna tro. Jag hinner inte med allt och repandet med bandet har blivit lidande. Jag har inte varit i replokalen sedan i juni. Däremot har jag, lite surt, givetvis fått betala för de månader utrustningen stått och samlat damm, lite som en svindyr lagerlokal.

Men det finns ljusglimtar. Badrummet är i det närmaste klart och vilken dag som helst kommer vi kunna duscha hemma igen. Det skall bli vansinnigt skönt. Vilken lyx med dusch hemma. Och vilken lyx med ett helt nytt badrum.

En annan ljusglimt heter Gotland och väntar på oss där borta bortom kröken. Oj, vad jag längtar!

september 10, 2008

Regn regn regn

Nu har det regnat sedan jag kom hem från Lidköping. På en och en halv månad har Stockholm haft kanske sju regnfria dagar. Varav kanske fem har varit soliga.
Man lockas onekligen att dras ned i fördärvet när man tänker på att höstrusket ligger runt septemberknuten och det blir inte ljus förän snöflingorna kommer en bit in i december. Om de nu kommer.

Men i stället för att deppas ihop av tanken på solbrist, lyssnar jag på Jimi Hendrix.

Rainy day, rain all day
Ain't no use in gettin' uptight
Just let it groove its own way
Let it drain your worries away, yeah
Lay back and groove on a rainy day, hey

Tänk att viss poplyrik kan vara så genombanal men ändå helt mitt i prick.

september 01, 2008

Kräftpaj och ryggfiske -- eller tvärt om

Vi spenderade helgen med årets första landet-besök. Det var i augusti förra året som jag och grabbhalvan var där ute förra gången. Tanken var ju att vi skulle åkt ut en sväng i påskas, men det blev ju som bekant akuten på KS i stället.
Nu var vi iallafall äntligen ute. Jag, frugan, grabbhalvan och min storasyster. Mycket trevligt och mycket lugnt. Planen för helgen var kräftfiske, och vi lyckades verkligen. Vi körde med sexton burar och vittjade dem två gånger. En på kvällskvisten och en på morgonen.
Vi fick ungefär 150 kräftor, varav cirka 40 fick hoppa tillbaka i plurret igen, då de inte höll måttet riktigt. De resterande, exakt 105 stycken, fick ta sitt sista dopp ner i grytorna bland dill och porter. Mycket smarrigt skall det bli att inmundiga dem här nu när det blir.

Enda debaklet med helgen var att min rygg pajade. Den gör det ibland. Juli 2005 var förra gången, så det är inte sådär jätteofta. Det kan varit kräftfisket i kombination med den urkassa sängen vi har på landet som gjorde det. Idag är jag sängliggandes med Treo. Det känns muppigt då jag egentligen inte är sjuk, och helt klar i knoppen. Men att sitta framför datorn i åtta timmar idag är bara inte att tänka på. Nu ligger jag i vår Tempursäng och skriver det här. Tusen tack och lov för vår Tempursäng säger jag!

En annan galet härlig sak är att de äntligen har blivit dags för badrumsrenovering. Byggarn är här as we speak, och spacklar. Eller han var här nyss, nu är han på lunch. Allt är rivet, och väggar är byggda och värmeslingor är lagda och golvet är flytspacklat. Det tar sig. Nästa vecka beräknas det vara klart. Och det är bara att hålla tummarna att det blir så. För det är onekligen lite meckigt att inte ha någon dusch hemma.

augusti 20, 2008

Papperstankar

Kaffefiltret som vi för tillfället har hemma är miljömärkt. Det var svanensymbolen på kartongen jag tittade efter när jag köpte dem. Och för mig är det helt obegripligt att de får bära symbolen. Visserligen är det inte alls sådär elakt klorblekt som det var förr i tiden - utan blekningen sker med – vad jag förstår – relativt möjövänligt väteperoxid. Men det är ändå miljöovänligheten som är väteperoxidpudelns kärna. För all industriell blekning av papper är miljöovänlig. Det handlar bara om graden av miljöovänlighet.

Visserligen finns det saker i vårt samhälle som genererar oangelägenheter och bidrar till en sämre miljö, men som ändå – på grund av dess stora fördelar i övrigt – är värda att bevara. Men, handen på hjärtat, kritvita kaffefilter är det inte.

Tiden de är ur kartongen innan de stängs in i kaffebryggaren är i min gissning cirka fem sekunder. Är det värt hela den process som blekning av pappersmassa är – bara för att i fem ynka sekunder se en vit pappersbit i stället för en brunbeige dito. De skall ändå den vägen vandra – kritvita kaffefilter blir tvivelstutan brunbeiga då de begagnats.

Alla kan inte göra allt, brukar man hävda och mena på att det är upp till storbolagen och politiker att ändra sig om miljön skall räddas. Vad lilla jag gör spelar ingen roll.
Jo men se, här är en sak som lilla du, och lilla jag, verkligen kan göra. Vi kan sluta att köpa blekta kaffefilter. Det är helt absurdt att det ens finns på marknaden.

augusti 19, 2008

Frågor om böcker

Vilken bok läste du senast?
Krönika om ett förebådat dödfall av Gabriel García Márquez.

Vilken bok läser du nu?
Norrlands akvavit av Torgny Lindgren

Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Jag har inte tittat efter, men jag skulle gissa på övervägande manliga. Jag har inget svar på varför.

När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Det beror på. Jag brukar relatera sidantalet till handlingen. I stil med: oj, bara några sidor kvar, hur skall han hinna reda ut det här innan sista sidan. Eller: hur länge kan han mjölka den här storyn egentligen, det är halvaboken kvar och den känns redan färdig.

Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Ja, ganska precis så. Topplistor går jag inte på, men annars allt ovan.

När blir en bok för lång?

Det beror helt på.

Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Min plan är att alltid läsa på engelska, om det är originalspråket. Det går väl sådär. Men kanske var fjärde(?) bok som är skriven på engelska lyckas jag även införskaffa och läsa på engelska.

Vilken bok blev du senast berörd/inspirerad av?
Krönika om ett förebådat dödfall av Gabriel García Márquez.


Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Jag har en inbyggd förhoppning om att en dålig bok tar sig, och håller ofta ut. Ibland lägger jag mig ifrån den och tar den på andra, eller tredje försöket. Men känns den helt hopplöst tråkig, så har jag inga problem med att släppa den.

Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Genre – nej jag kan inte prata om böcker så. De enda bokgener jag kommer att tänka på är Sience fiction och Fantasy. Ingen av dessa finns i vår bokhylla. Faktaböcker finns – kanske 10%. Och memoarer, kanske 5%. Och diktböcker – kanske 10%. Min fru läser deckare då och då, så kanske 10% är deckare. Resten, 65% är nog vanliga romaner, är svåra att genreklassificera.

Rekommendera 5 författare
José Saramago, John Fowles, Doris Lessing, Vilhelm Moberg och Stig Claesson.

augusti 14, 2008

En liten rubrik – och hela dagen är räddad

Tänk att rubriksättare kan jobba så olika. Oftast blir man bara nedslagen av överdrivna, sensationslystna rubriker. Ibland blir man trött och irriterad på genomkrystade försök till ordvitsar – ofta förstärkta med färgsättning och grafik för att man verkligen skall förstå det roliga.

Men ibland så faller bara alla bitar på plats. Rubriken sammanfattar artikeln perfekt. Man förstår vad texten kommer att handla om. Och det diskreta rimmet gör att iallafall jag log som en sol.

Här är artikeln

augusti 13, 2008

Trötter

Igår när vi gick hem från dagis tyckte jag att allt var som vanligt. När vi sedan kom hem tänkte jag att grabbhalvan var lite trött; han var småirriterad och lättretad. Men han är också tre år, så det är lite så det är nu mest hela tiden. Men kanske att han var lite extra sur igår.
Han är nog rätt trött minns jag att jag tänkte.

När jag var mitt i matlagningen skrek han från toaletten att han behövde hjälp. Brallorna hade korvat sig i knävecken och han fick inte på sig dem igen. Han var sur och smågrinig. Jag ropade att jag kommer snart – för jag kunde inte lämna spisen just på sekunden.
Någon minut senare går jag bort för att hjälpa honom. Då ligger han på mage på golvet framför toaletten. Och sover. Med brallorna som en korv runt fotknölarna.

augusti 12, 2008

Kapprustning

Hela våren har våra planerade husprojekt legat mig till last. Jag har velat, men det har mest känts jobbigt.
Då är det glädjande att en månad i lånad lägenhet har fått mig mer än lovligt sugen på att sätta igång med våra vidare ombyggnationer igen.
Den 25 augusti sätter byggjobbarna igång med badrummet – äntligen! Och sedan under hösten väntar i alla fall hallen och vardagsrummet på en rejäl ansiktslyftning.
Det är faktiskt de sista tre rummen. Sedan har vi gjort om hela huset sedan vi köpte det i december 2005.

Eller okej då. Tvättstugan är lika gul som den varit de senaste – jag gissar – tjugofem åren. Men den räknas knappt; vi har en lång prioriteringslista för huset och tvättstugeuppryckning finns inte ens med på den listan. (Listan finns i och för sig inte heller, mer än mentalt. Men ändå!)

augusti 11, 2008

Mer om huset

Många blev nyfikna på det där huset. Här kommer lite fler bilder.
Det är brutalt jätteslitet. Men man ser ju potentialen – som är fantastisk.




Risigt och slitet. Men, gud i London, vilket fint hus!



Pengarna då? Det går ut för 1.175.000. I sammanhanget är det just ingenting.

Ge mig en lottovinst och jag köper det på studs.

augusti 08, 2008

Oj, vilket hus!

Jag såg ett hus. En gård. Ett helt underbart hus. Till helt otroligt billiga pengar. Med en fantastisk tomt och ett makalöst läge vid havet.
Men alla superlativ ovan räcker inte, ens om man buntar ihop dem, för att beskriva vilket fantastiskt risigt skick huset var i. Helt otroligt jävla risigt faktiskt.

Men ändå blev jag störtkär. Oj vilket hus!

augusti 07, 2008

Sjukdomsinsiktlösheten skrämmer mig

Vår ekonomiska plan är att växa med ungefär tio procent per år.

Det är helt normalt för en företagsledare att säga den meningen. Det finns inte en anställd, konkurrent, journalist eller vad-har-man som reagerar på ett sådant påstående.

Ändå är det, om man tänker efter, en helt vansinnigt sjuk idé. Det finns nästan inte en enda bra sak med det. Eller jo; det genererar pengar. Och pengar kan vara bra. Inte nödvändigtvis, men det kan onekligen vara bra.
Men frånsätt pengar ger ett påstående som ovan i slutändan bara elände. Det är ganska enkel logik.

augusti 06, 2008

Mina förutfattade meningar om affärspersoner

Mitt emot mig på tunnelbanan i morse satt det en helt igenom råstiff buisnessperson. Kläderna var korrekta och välmatchade men utan minsta tecken på finess. Frisyren likaså. En attacheportfölj. Ett svart paraply. En bok och en bister uppsyn. En uppenbart stram och gråtrist affärsmänniska – om det inte vore för den där boken.
Boken hette nämligen True love: a practice for awakening the heart.

Under allt det där businesshårda finns det uppenbarligen ett litet bultande hjärta med stukat självförtroende.
Och genast såg jag med andra ögon på personen mitt emot.

juli 25, 2008

Motbevisa mig gärna

Jag kan inte prata om västsverige, för det har jag inte tillräckligt med erfarenhet av. Men jag kan prata om Västgötaslätten. När jag går in i en mataffär här, till exempel Ica, så är det mig, som mälardalsbo, slående hur litet utrymme de Krav-märkta produkterna får i mejerihyllan. I en stockholms-affär finns det Krav-varianter av (vad jag vet) alla mjölksorter. Och de står längst fram i mejeridiskarna i som stålburar, sida vid sida med sina miljöovänligare syskon.
I de västgötaslätts-affärer jag varit inne har det bara funnits en sorts Krav-mjölk (uteslutande mellanmjölk). Och den har hittats undanskuffad någonstans i någon liten blå back.

Är det bara en lustig slump, att jag gått in i alla affärer vid fel tillfälle. Eller är det så att Krav-mjölk inte är intressant här? Västgötaslätten tycker att: äh kossorna och miljön? Vad då? Inte så länge besprutad mjölk är billigare.
För något annat argument än priset, kan iallafall inte jag se.

juli 23, 2008

Impad

Det har varit ett par turbulenta dagar här nu i småstaden. Min fru är operasångerska och vi är här på en kombinerad jobb och semester-semester. Det vill säga: hon jobbar och jag har semester och när hon inte jobbar försöker hon följa med mig i semesterlunken så gott det går.
Hon har i just denna uppsättning en ganska blygsam roll, med inte speciellt jättemycket att göra.
Iallafall trodde vi det.

Hux flux blev hon med den stora kvinnliga huvudrollen sjuk. Och vem blixtinkallar föreställningsledningen om inte min superkvinnan-kvinna till fru. Hon har repat och repat i fem extremt intensiva dagar och sedan igårkväll var det hej och hå upp på scen...och en glimrande succé!
Fan, jag blir helt förundrad över hur hon pallar det. Hon har en extra växel där någonstans som hon kan lägga i. Hon blir grymt fokuserad och aldrig hispig. Nervös men inte skraj. Bara zwoop, så glider hon in i fokus-mode och kommer inte ut förän hon sätter det.
Det är helt sjukt att jag får vara man till en sådan fantastiskt skicklig, cool och helt underbar kvinna!

juli 21, 2008

Nobla lässtunder

Jag har en bit in i semestern nu betat av ytterligare två och en halv nobelprisförfattare.

John Steinbecks Månen har gått ned var en solig bok om en sorglig händelse. Skickligt att skriva det så. Orden föll så på plats och jag fick direkt en så bra känsla för de här personerna att man inte kunde mer än att småle åt dem. Trots att de onekligen dör som flugor och hux flux hamnat i en jättekrånglig och jobbig och hemsk situation. En bra bok. Onekligen.

Sedan betade jag även av Samuel Becketts I väntan på Godot. Inget man skall läsa egentligen, då det är en pjäs. Men en fin text. Jag skall tvivelstutan gå och se den nästa gång den sätts upp i Stockholm. Oavsett i vilken regi det blir.

Den tredje, som jag är mitt uppe i just nu heter Krönika om ett förebådat dödsfall och är skriven av Gabriel Garcia Marquez. Jag kan inte säga något, eftersom den inte är färdigläst än. Men hittills är den fantastisk. Vilket läsäventyr. Den är skriven nästan som ett experiment i skrivkonst. Hittills helt strålande!

Återkommer i ärendet.

juli 19, 2008

Tillbaka i småstan

Jag spenderar semestern i en småstad. Igen. Min fru jobbar och jag och grabbhalvan förströr oss med fotboll, sandlådan och promenader. Vädret kunde varit bättre. Men det kunde å andra sidan också ha varit värre, så det är väl dumt att klaga.

Min plan för denna semester har varit att skriva vidare på den där romanen/novellen/pamfletten/whatever jag hållt på med nu allt för länge. Jag kom nio och en halv A4 sida vidare. Sedan tog det lite stopp. Planen var att skriva ett skelett av ord. Och att jag senare skall kunna klä denna stomme av ord, med fler och utförligare ord, så att det hela blir något gediget och komplett.
Men det fungerade inte.
Jag var på vippen att ge upp, men så en kväll när jag låg i badet och drack vin så slog det hela mig lite snabbt och ledigt. Nu skriver jag ett synopsis. Där spikar jag den exakta handlingen och de exakta karaktärerna jag tänkt skall vara med. Men jag skriver det helt som ett eget litet dokument. Inget av det jag skriver nu kommer att komma med i den slutgiltiga boken. Så på så sätt har jag tagit ett par steg bakåt i processen, eftersom jag tills just nyss hade ett hyfsat gäng färdigskrivna A4-sidor. Men å andra sidan har jag kommit ett par stora steg framåt, för jag nu vet, mycket bättre än nyss, exakt hur hela berättelsen skall vara uppbyggd. Vad som händer och när det händer och varför det händer och så vidare.
Det känns skitbra faktiskt.

juni 18, 2008

Gräslig pappa

Just nu är jag gräsänkling. Med knodd. Gräspappa.

Dagarna rullar snabbt, snabbt och jag ränner mellan jobbet, dagis, spisen och sängen som vore jag någon löpare som springer mellan jobbet, dagis, spisen och sängen.

Men det är kul, jag får fina stunder med min son. Och jag får en glad fru som är iväg och repar inför föreställningarna i juli.
Dessutom handlar det bara om två veckor – så det är inte oöverskådligt. Och så ses vi nu till midsommar.
Men huset är onekligen ovanligt tomt utan henne.

juni 16, 2008

Briljant

Jag kanske är sen i min upptäckt. Men jag har aldrig hört talas om henne tidigare. Men vid en inspirationsrunda på ett gäng webbsajter jag brukar frekventera dök plötsligt Tauba Auerbach upp. Och efter ett par googlingar och några webbplatsbesök så måste jag säga att jag verkligen skulle vilja se att hon ställer ut i Stockholm.



Jag tycker iallafall att det är briljant. Skulle passa fantastiskt i min trappa – brevid Hästen-tavlan.

juni 09, 2008

Kommentarer från en filbunke

Egentligen är det bara bra korkat att inte beta av nobelpristagarna i litteratur. Visst, de är rätt många men de har onekligen fått priset för att de av många anses som världens bästa författare.

Jag har inte läst med än ett tiotal. (Efter att sanningsenligt ha bockat av i minnet mot listan är det endast sex stycken: Hemingway, Brodsky, Saramago, Kertész, Coetzee och Lessing.) Iallafall varje års pristagare bör jag läsa något av, under det år som följer. Det kan ju inte vara så svårt att åstadkomma. Och att dömma av ovan föfattare jag läst så var alla fantastiska. Med undantag för Coetzee som inte alls var dålig, men kanske inte riktigt fantastisk. Joseph Brodsky har jag bara läst en diktsamling av och behöver kanske lite mer bokstäver för att komma med ett utlåtande. Men den gillade jag.

Det får bli mitt löfte från och med nu: vem det än blir, så läser jag minst en bok.

Trägen vinner

Vi spenderade nationaldagshelgen på landet. I min frus föräldrars stuga i Dalarna. Vädret var fantastiskt och helgen helt underbar.

Något som slog mig när vi stod och diskade där i stugan var att vad som än händer med världen så finns de här gamla kåkarna, och livsstilen de erfordrar, kvar som ett alternativ.

Det samhälle vi byggt upp de senaste ungeför etthundra åren är ju väldigt sårbart för krig, katastrofer, kriser, epedemier och liknande. Vi bor väldigt trångt och vi är extremt beroende av el.
Om livet som vi känner det skulle krascha ihop i Stockholm, totalt elstopp på grund av energikris eller vad det nu kan vara, så skulle livet i de där gamla stugorna ute på landet tuffa på som om inget hade hänt. Varken den akuta krisen eller de senaste hundra årens utveckling. På landet diskar man för hand. På landet går man på utedass. På landet hämtar man vatten ur brunnen. På landet eldar man i vedspisen.

De här gamla husen har på något sätt överlevt sig själva. De som inte rustats upp det vill säga. De som har kvar de gamla trotjänarna: brunnen, utedasset och vedspisen. De står kvar som det gamla livets triumf över det nya.
Trägen vinner.

juni 04, 2008

Hela havet stormar

Hela havet stormar på byrån nu. Inför sammanslagning med en annan byrå till hösten rensas det friskt för att vår nuvarande stab skall passa ihop med staben på den byrån vi skall gå ihop med. Allt är fortfarande superhemligt. Dock har tre personer fått gå sedan i vintras – den senaste idag. Och på måndag kommer storchefen inflygandes från Tyskland för att...tja, vem vet.

Med tanke på att jag är sist in av våra AD:s och att arbetsgrupperna på grund av dagens uppsägning haltar, så kan jag ju tänka mig att jag hänger löst.

Får se om jag har något jobb att ta semester ifrån i sommar.

Någon som söker en duktig AD?

juni 03, 2008

Länge länge länge länge

Jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet igår. Och såg min avbild i speglingen som blir i tunnelbanefönstren när man åker nere i mörkret under stan. Min första tanke var: vad är det där för gubbe?
Det känns som om jag blivit tio år äldre sedan i vintras. Det som förr var cool, hipp reklamsnubbe är idag en grå, fryntlig gubbe.

Men det är väl inget inte som går över under semestern. I augusti är jag tillbaka – tills dess: gubbe.

juni 02, 2008

What can I tell you

Gårdagen var strålande från arla gryning till skymningstimman.

Vi vaknade utsövda utan unge. Fredagskvällens fest hade föranlett barnvakt och till frukost på lördagsmorgonen kändes det onekligen strålande. Barnvakten plus knodden anlände vid pass elva, med en för picknick packad bil. Det var bara att kliva in och åka med. En heldag under en ek i Drottningholmsparken. Helt fantastiskt skönt och gott och alla superlativ man kan tänka sig.
Vid femrycket bröt vi upp och åkte hem till radhuset för grillning och ett par öl. Vid sju bröt vårt sällskap upp och åkte hem. Jag och frun nattade knodden och körde en och annan diskmaskin innan vi avslutade kvällen under en filt i soffan på altanen, med varsin pilsner och den bärbara dvd-spelaren.
Kan inte bli mycket bättre faktist.

maj 29, 2008

Tjuvar och banditer, hav förtröstan!

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att kolla i mitt gamla pengagömmehål i morse, när jag nu fiskat fram det ur minnets bakgårdar. Det enda som låg där i var ett visset löv och gammal spindelväv. Tjuvar och banditer! Nej då. Det var uppenbarligen någon som behövde den där kronan tillräckligt mycket för att orka leta rätt på den. Det var den väl förunnat. Både kronan och dess kollektor.

Men imorgon är det jag som går förbi igen och petar i en ny bunt med småpengar. Man vet aldrig när tiderna blir kärvare. Och blir de det – hav förtröstan: det ligger nog för en kopp kaffe i ett hålrum på Riddarholmen.

maj 28, 2008

Dubbla svar

Jag har blivit bloggfrågeutmanad av Sandra. Och det två gånger om. Så här kommer mina svar, så sanningsenligt jag förmår.

5 saker på min “Att göra lista” idag:
1. Att hämta fotoboken på Posten Tobaksaffären.
2. Köpa någonslags tröja
3. Göra klart alla små stressjobb som jag har liggande på jobbet
4. Städa toaletterna
5. Hämta grabbhalvan på dagis

5 dåliga egenskaper:
Rastlös, odiciplinerad, svårfokuserad, ostrukturerad och egocentrisk.
Låter som en helfestlig kille det där.

5 platser där jag bott (kortast tid)
1. Västberga 1998, ett år
2. Södermalm 1996, fyra månader
3. Midsommarkransen andra vändan 1999, två månader
4. Sundbyberg 1999, en månad
5. Rågsved 2002, två veckor (personligt rekord)

5 jobb som jag haft:
1. Trädgårdsmästare
2. Repronisse
3. Lagerarbetare
4. Duracellkanin
5. Arkiverare


Utmaning nummer två var vad jag har gjort för bra saker de senaste sex månaderna. Eftersom jag mest har varit sjuk januari--april så känner jag att jag kanske inte har gjort så där värst många knop den senaste tiden. Men här kommer några skrytprestationer:

- Vi hade runt 30 personer hemma på middag under jul och nyår. Uppdelat på tre tillfällen. Allt blev superlyckat och jätteuppskattat.
- Vi har sakta men säkert tragglat oss närmare, och närmare en badrumsrenovering.
- Jag har börjat promenera en knapp halvtimme på vägen till jobbet och jag har lagt om mina kanske inte kostvanor, men ättider och måltidsmängder. Vilket resulterat i att jag gått ner från halvstabbiga 85 till mer normalsvarvade 77 kilo. (Att det inte beror så jättemycket på min fantastiska karaktär som på det faktum att jag diagnostiserades med diabetes typ 1 i påskas, ser jag med blinda ögon på.)
- Jag har skrivit bloggserien om Amerikabrevet och blev väldigt nöjd med den och det faktum att jag faktiskt gjorde det. Tillslut.


.

Stockholmspromenader är det nya transportmedlet

Jag har börjat knata till jobbet. Eller det har jag inte alls, det bor jag för långt bort för att göra. Men jag åker bara tunnelbana in till Fridhemsplan, och går sista biten till Slussen. Det är en promenad som tar cirka 25 minuter, om man inte stressar allt för mycket. Med tunnelbanan tar det ungefär en kvart – så tidsförlusten är ungefär tio minuter. Det är en ringa kostnad med tanke på hur mycket trevligare det är att gå igenom sin gamla stad, än att trängas i smockfulla vagnar i tunnlar under densamme.

När jag gick förbi Riddarholmskyrkan idag mindes jag att jag i mina tonår gömde pengar i ett litet hålrum jag hittade en bit upp på en av de teglade kyrkomurarna. Jag tyckte då att det var en fiffig idé att på något ställe i stan ha en liten pengagömma, om tiderna blev kärva. Vill inte minnas att det var mer än någon tia där i hålrummet – eller att pengarna någonsin kom till användning. Men jag gillade tanken på att det fanns en kris-tia gömd på Riddarholmen, om den nu skulle behövas. Senast jag kollade i hålet var någongång runt 2002 (jag vet att min fru var med, så det kan inte varit innan oktober 2001) – då fanns där en endaste krona kvar. Jag gillade verkligen tanken på att några, men inte alla, pengar var borta. Någon hade hittat gömman och tagit vad den behövt, och lämnat resten. Det är väl charmigt?

Undrar om det finns några pengar kvar idag? Måste nog kolla i det där hålet imorgon.

maj 27, 2008

Amerikabrevet del 5 – sida 4

Här kommer då sista sidan i det här lilla brevet från Signe som övergav Stockholm för Los Angeles i oktober 1910.

Klicka på bilden för att se den större.

Uppenbarligen hade Signes mamma dött, strax innan hon reste. Då hon ber Hanna (Hertas storasyster) om hon kan åka ut och fotografera graven finns där en artig ironi, som inte framgår för er ej insatta i min släkt. Hanna och Hertas bröder var nämligen båda fotografer och reste runt i stort sett hela Sverige och fotograferade allt och alla. Så givetvis är det egentligen en passning till bröderna.

Det märkliga med det här brevet är att det är sparat under alla år. Det låg i en kartong som jag fick från min farfar. I kartongen låg ungefär hundra av brödernas samlade släktfotografier, det äldsta fotografiet är från mitten av artonhundratalet. Mannen på bilden (min farfars farfars far) dog 1859, så det måste varit innan det. Det yngsta fotografiet är på min farfar runt 1925. Efter det verkar lådan ha blivit bortglömd.
Så bland dessa gamla kort låg ett endaste brev – detta. Det finns ingen annan information om brevet, eller brevskriverskan Signe. Det finns inte ett andra brev. Dömma av den kärvänliga tonen i brevet, och Hertas förmodade svar, borde de onekligen fortsatt brevskrivandet iallafall ett par år. Varför är inte de breves sparade? Signe borde ha haft mycket att berätta om det nya landet.

Signe skriver sin adress och jag har givetvis kollat upp den. West 28th street ligger i centrala Los Angeles, vid University of Southern California ungefär.
Eminenta Google maps, kan ge oss en gatubild från adressen i fråga. Det ser ut som en traditionell amerikansk villagata. (Baserat enbart på min föreställning om amerikanska villagator genom film och tv, ty jag har aldrig varit där.)


Visa större karta

Avslutningsvis kommer här en bild på mottagaren. Här är Herta och storasyster Hanna på promenad på Blasieholmen 1904. Sex år innan Signe reste. Grand Hôtel i bakgrunden.



Klämmer in en mer sentida bild på Herta, i hennes lägenhet på Scheelegatan, Kungsholmen (där hon bodde i stort sett hela sitt liv). Fotograferat i början på sjuttiotalet, något år innan hon dog. I bakgrunden min farbror med fin frisyr.

maj 26, 2008

Amerikabrevet del 4 – sida 3

Båtresan kan inte varit något vidare trevligt. Visserligen är hon väldigt hemlighetsfull, men raden ...så otrevligt var det på den båten, så när jag kom ombord så ryste det inom mig... ja, det säger väl ändå det mesta.

Klicka på bilden för att se den större.

Om Los Angeles inte skilde sig nämnvärt från Stockholm på den tiden så var det annat med New York, eller Neyork som Signe skriver. New York var redan då en fantastiskt stor och bullrig stad. Men det verkar som om hon mest satt och väntade på berömda Ellis Island. Där alla nyanlända blev inskrivna och bokförda ordentligt.
Det finns relativt bra imigrationsregister att söka i. Och jag vet ju vilken dag hon blev inskriven. Men jag har inget efternamn, så det går aldrig att med säkerhet hitta henne i listorna.

Ellis Island, 1910

Fyra och en halv dag med tåg från New York till Los Angeles. Undrar hur lång tid det tar idag?

maj 23, 2008

Amerikabrevet del 3 – sida 2

Här kommer nästa sida i brevet från Signe.

Man förstår att det måste varit som en stor omställning att komma från kalla Sverige och sedan bosätta sig i varma Kalifornien. På den tiden var väl vintern fortfarande ett problem i Sverige. Idag är det mycket sällan man behöver frysa, även om det är riktigt kallt ute. Men 1910 hängde fortfarande ens liv nästan uteslutande på ett digert vedförråd, vintertid. Så jag antar att det kändes som en lyx för henne att aldrig behöva oroa sig för kyla mer.


Klicka på bilden för att se den större.

Nästa sida handlar om resan över Nordsjön och Atlanten. Det framgår inte här, men det vanliga var väl att man åkte Göteborg–Southampton, först. Och sedan bytte man till en större båt och åkte Southampton–New York.


Klicka på bilden för att se den större.

Jag vet inte vilken båt hon åkte med, men antaligen såg det ut något såhär när hon lämnade Göteborg och Sverige för gott. Hemstaden Stockholm hade hon vinkat av ett par dagar tidigare. Kortet är från 1905, alltså fem år innan Signe reste. Och föreställer en båt redo att lämna Göteborg för en färd över Nordsjön till Southampton.

Jag hinner inte blogga i helgen, så nästa uppdatering blir på måndag.

maj 22, 2008

Amerikabrevet del 2 – sida 1

Här är alltså första sidan i brevet från Signe. Handsilen är så charmig. Gerhard torde vara hennes bror och Linus då hennes brorsbarn. Brodern har en egen automobil. Det är som att drömmen om ett rikare liv i Amerika materialiserades så fort hon klev av stationen i Los Angeles.


Klicka på bilden för att se den större.

Jag googlade lite på Los Angeles 1910 för att se hur det såg ut på den tiden. Jag hittade nedan bild som skall vara en vardagsbild från en gatukorsning 1910. Det skiljer sig inte speciellt från 1910-talets Stockholm. Det var väl först på 30-talet som skyskrapebyggnadet kom igång på allvar och började förändra Los Angeles stadsbild mot det de har idag.


Även denna bild går att se större om man klickar på den.

maj 21, 2008

Amerikabrevet

Jag har i min ägo, sedan jag var 18 år eller så, ett brev adresserat till min farfars mor. Hon hade en vän som emigrerade till Los Angeles. Vännen hade tydligen en morbror där, som emigrerat ett par år tidigare.
Jag har tyvärr inte mer än förnamnet på denna annars i släktkrönikorna helt bortglömda brevskrvarinna. Hon hette Signe och flyttade till Los Angeles, det är allt jag vet. Men brevet känns viktigt på något sätt. Det är sparat sedan så länge. Det känns som ett viktigt brev – den är en persons högst viktiga historia. Jag har länge tänkt att göra något av det här brevet. Och jag har nu bestämt mig för att blogga om det.
Det är inte långt, fyra sidor, men det är gulligt och ganska fascinerande.

Vi börjar idag med kuvertet. Så kommer sidorna en efter en här i några dagar.

Det här är för dig, Signe.


Klicka på bilden för att se den större.

maj 20, 2008

Dålig pappa

Känslan av att vara en dålig pappa kan samanfattas på en rad olika sätt. Ett av dem är såhär:

Känslan av att det där som tar emot när man försöker dra igen altandörren inte alls är en bit av mattan som klämts i den utan grabbhalvans fingrar som letat sig in i springan vid gångjärnen.
Stackars stackars grabbhalvan, och jag är pappan med världens sämsta samvete.

maj 19, 2008

The return of Småstaden

Vi skall spendera sommaren i en småstad igen. Exakt samma småstad som sommaren 2005. Exakt samma anledning också: min fru har sångjobb. Det känns lite märkligt, när man tänker på det. Det var bara tre år sedan jag var där senast. Men på sätt och vis känns det som tio år sedan. Då var vi nyblivna föräldrar. Nu mer luttrade ditos. Då trångbodda hemma i en femtiokvadradtmeterstvåa – nu mer avslappnade i ett halvstort radhus. Då yngre och förvirrade. Nu äldre ditos.

Jag ser verkligen fram mot det. Den här semestern känns som den mest välbehövliga på mycket länge. Det har onekligen varit en lång och tung vår på alla möjliga sätt.

maj 16, 2008

Tretton år av skam

Jag kommer inte exakt ihåg situationen. Men jag vet att jag var hemma hos morsan i Midsommarkransen. Det var hösten 1995 och jag var genomförbannad på någon i telefonen, som antaligen satt lika genomförbannad i andra änden. Jag fick nog och slängde på luren. Det var morsans gråblå kobratelefon. Den har stängavknappen på undersidan, så jag snarare smällde telefonen i köksbordet. Jättehårt. Telefonen fick nog av den omilda och ovärdiga behandlingen – den stendog.
Morsan tyckte att det var ett jäkla sätt av mig att komma hem till henne och smälla sönder hennes fina telefonklenod. Och det hade hon onekligen rätt i.
Jag lovade skamset att jag skulle laga den åt henne, och tog den med när jag gick.

Sedan har denna telefon, och den med åren ganska pinsamma hitorien, följt mig från lägenhet till lägenhet. Från vindsförråd till källarförråd. Varje gång jag har sett den har jag tänkt: ja just det, den där måste jag laga – sedan har jag snabbt glömt bort den igen.

Men igår – helt plötsligt – plockade jag bara fram den, skruvade i sär den, kliade mig i huvudet i en halvtimme och försökte komma på vad som var fel och hur den skulle lagas. Sedan trillade polletten ner, jag satt fast de lösa delarna och skruvade ihop den igen. Det tog trettiofem minuter. Eller 13 år och trettiofem minuter, snarare.

Morsan lär nog bli förvånad.

maj 14, 2008

Sjuksköterskestrejken 2008

Lite sent att kommentera nu kanske – men det är ju långt ifrån löst och det drar ut på tiden.

Min enda kommentar är: ge dem vad de vill ha.

Om folks liv plötsligt börjar hänga på formgivande och vi formgivare på grund av det får jobba under enorm stress och ha jour dygnet runt. Varje streck i skissboken kan skilja mellan liv och död.
Tja, då vill nog vi också ha skäligt betalt för det ansvaret.

Det var allt om det.

maj 13, 2008

Lyckan att låtsas låtsas att lyckas

Det är väl så det är. Det finns inget härligare att lyckas med något man satt upp sig. Och med tanke på vad jag skrev här om dagen, ter det sig kanske konstigt – men jag lyckas faktiskt ibland. Och när jag väl gör det, finns det väl inget härligare än att låtsas som att det var världens enklaste grej. För även om det var flera, flera timmar och blod svett och tårar nedlagda, så säger jag påfallande ofta att "äh, det var väl inget...". Som om det var något jag gjort med vänsterhanden sådär bara. Speciellt i jobbsammanhang gör jag detta. Lite lurigt givetvis, men det ger mig lite extra krydda på något sätt.

Men jag kom på att det kan vara bra att påminna mig om saker som jag jobbat länge med och verkligen lyckats med. Och då stryker jag alla direkt jobbrelaterade projekt. Det kan bli en egen bloggpost sedan.

Jag har lyckats med
Att göra ett barn
Att hitta en underbart fantastisk kvinna
Att hitta ett underbart coolt och relativt billigt hus i Stockholm.
Att få jobba med reklam
Att få formge skivomlsag
Att lära mig behärska fler instrument än gitarr (bas, trummor och piano)

Jag har inte lyckats med
Att ta körkort – jag har inte ens försökt
Att bo så stort att vi kan ha replokal i källaren
Att få jobba med precis det jag vill – bara ungefär
Att känna att jag är nöjd med min sångröst
Att flytta från Stockholm ett tag
Att hitta det där drömjobbet
Att göra ut alla kreativa idéer
Att hitta någon träningsform som passar mig, förutom promenader

Rubriken och ämnet är stulna från Lotten.se. Ämnet rakt av och rubriken i lite redigerad form.

maj 08, 2008

Upplopp

Det är många sista-sträckor i mitt liv just nu. Sista biten innan sommarsemestern. Bara en och en halv månad kvar. Sista biten innan badrummet kan påbörjas. Bara en byggföretagsoffert kvar att inkräva. Sista biten innan diabetesmecket börjar sätta sig och livet kan återgå till det – relativt – normala.

Det är bara att lubba på – upplopp är upplopp. Pröjsa så drar vi!

maj 07, 2008

Badrumsrenoveringsuppdatering

Tro det eller ej, men det tuffar så sakta på med badrumsrenoveringen. Nu har vi spikat allt precis in till sista kakelplattan, eluttaget och toalettpappershållaren. Allt är bestämt.

Vi lovade oss själva att ta in offerter från tre olika byggföretag, för att på så sätt kunna vaska fram ett relativt bra val. Vi har haft ett gäng på besök, och nästa kommer på fredag. Bara ett företag kvar att kontakta – så kan vi bestämma oss och spika datum sedan.

Så vi lär duscha i en nyrenoverad dusch, pjta...vilket år som helst nu.

maj 06, 2008

Jag gör allt: alltså gör jag inget

Jag är en man med många kreativa idéer. Jag är inte alls praktist lagd. Men jag är kreativ. Det utnyttjar jag i mitt yrke. Jag har även väldigt högtravande ambitioner på fritiden. Förtuom att alltid vara en så bra man och förälder som jag bara kan, har jag ständigt pågående renoveringsprojekt i huset. Där är jag i en duo med min fru. Vi delar lika på kreativiteten och genomförandet. Men sedan jag har jag ett par privata projekt till. Problemet är att kreativitetsmotorn bara spinner och spinner. Medan genomförandemotorn totalhavererar på grund av all press från kreativitetsditon. Halvfärdiga projekt är således mitt mellannamn. Tyvärr.

Jag spenderade tiden på vägen till jobbet med att fundera ut vad jag skall åstadkomma på semestern, förutom lugn, ro och inre frid. Följande tankekedja spelades upp i mitt huvud:

Jag måste skriva den där boken, eller vad det nu är, jag håller på med. Den är i ruffa drag klar i handlingen. Jag måste bara skriva ner det.
Jag måste göra klart mitt skylt fotograferingsprojekt. Det kommer aldrig kännas klart innan jag har gjort en utställning, en bok eller liknande. För det finns alltid fina skyltar att fotografera.
Jag borde kanske börja med den där generella fotoutställningen jag planerade förut. För att liksom prova på hur det är, så att jag när jag gör skyltutställningen har lite kött på benen vad gäller fotoutställningar.
Jag borde fundera vidare på att starta mitt eget företag. Att kunna koncentrera mig till 100 procent på det jag är bra på.
Jag måste få med mig inspelningsutrustning på semestern, så jag kan fortsätta spela in de där låtarna som ligger och skräpar i mitt huvud. Skall det bli en traditionell CD-demo, eller skall jag knåpa ihop en webbsida och få ut musiken där igenom?
Just det, jag lovade att göra klart min frus webb till något mer än en temorär fotografi- och telefonnummer-sajt.
Och hyra-ut-huset-sajten som jag lovade morsan.
Jag lovar alltid så mycket saker som jag har svårt att hinna med att hålla. Jag borde satsa allt på mig själv ett tag. Måla; hur länge sedan var det inte jag målade. Mina oljefärger ligger och torkar i målarlådan.
Men jag kanske kan få klart den där diktboken jag skrev ihop för många år sedan. Den är ju faktiskt klar, färdig att formges och skickas till tryck. Men den kanske känns daterad idag. Det är säkert åtta år sedan sista bokstaven skrevs i det projektet.
Först kanske vi skall se till att få till stånd den där lite seriösare replokalsinspelningen vi snackat om i bandet ett tag nu...

Suck.

(ps. det var sju år sedan jag DJ:ade senast. Kanske vore kul att dra igång en klubb igen?)

april 28, 2008

Den där ön igen...

Jag var på den där ön igen. Den där sköna. Vackra. Underbara. Lugnet la sig som en varm filt omkring mig och oss.
Just nu förstår jag inte hur jag tänkte när jag bestämde att vi nog, trots allt, måste åka hem igen.

april 24, 2008

En båt med crossdressers där uppe

Jag skall sluta skriva om min sons ordäventyr innan jag klassas som en dålig Mark Levengood-kopia. Men.

Igår pratade vi om Gotlandsfärjan som vi skall åka snart. Hans faster (min syster alltså) var på besök och han ville ivrigt förklara för henne hur färjan ser ut.

– Där nere på båten är det MASSOR med bilar. Och där uppe sitter alla mänfittor.

april 21, 2008

Tjurar och skinkor

Grabbhalvan är inne i en fas nu de senaste månaderna där han kryllar av frågor. Varför är ett av hans vanligaste ord nu för tiden. Han till och med pratade i sömnen här om natten och utbrast ett endaste kort men bestämt: varför!

Frukostbordet är en bra plats att berarbeta saker som dykt upp i hans lilla huvud under natten. Här för några dagar sedan frågade han:
Pappa, varför har inte grodor skinkor?

Tja...

I morse lät det såhär (helt apropå ingenting):
Pappa, är tjurar ännu större än André på dagis?

André är sex år.

april 11, 2008

Till frukost: ordförvirring och skratt

Vid frukostbordet pratade min fru med min son om en låt de sjungit igår.

Fru: Skall du inte berätta för pappa om den där nya låten vi sjöng igår.
Son: ...nej, du kan berätta. Vad hette den.
Fru: Ja, vad handlade den om för djur? Kommer du ihåg?
Son: ...mamma kan du viska?
Hon viskar i sonens öra....
Jag: vad handlade den om då?
Son: En vulva!
Fru med ett kvävt asgarv: en mulvad menar du.
Son: Ja...vulva!

april 10, 2008

Tillbaka på jobbet möts jag av några hundra mail – endel rätt roliga



Det här är rekalm för Pågen Krisprolls som den ser ut Frankrike. Alltså helt vanliga svenska skorpor.

Snacka om att spela på stereotyper. Men i och för sig – så här ser nästan alla våra frukostar ut hemma.

Förutom att jag har mörkt hår. Och skägg. Och att min fina fru vanligtvis inte är naken till frukost. Inte jag heller i och för sig. Och grabbhalvan brukar ha sin pojken-och-kaninen-pyjamas. Men annars är det rätt likt. Eller nja, vi har inte inrett a'la timmerstuga. Och vi äter kanske inte just jordgubbssylt till skorporna. Eller kanske inte just skorpor. Och det ligger inte riktigt sådär fint med snö i fönsterkarmarna. Och vi står ju oftast inte och äter.

Men annars är det precis på pricken för vi har verkligen nästan precis en sådan där femtiotalsfåtölj ett par–tre meter från köksbordet. Och så brukar vi ju dricka kaffe.

april 02, 2008

Framåt

Som legoklossar fogar sig mina dagar till varandra just nu. En bit, blir en till blir en enhet som blir en hunger som blir en större eller mindre spruta. Allt är sig likt förutom de där sprutorna. Men det går fort, ett stick i magen och sedan har jag mitt gamla vanliga liv tillbaka igen i sex timmar eller så. Det är egentligen inte någon större sak heller -- det går fort att vänja sig. Den stora saken är egentligen att jag måste ta de där sprutorna för resten av livet, vad det verkar. Det är det som är den stora saken. Sedan själva grejen att ta dem, det är ingen stor sak. Det är bara det att det måste göras.

Jag går promenader och tänker. Spelar gitarr och plåtar analogt. Egentligen känner jag mig inte alls sjuk -- det är bara det att jag är obotligt sjuk. Men förutom det mår jag faktiskt fina fisken och funderar på varför jag inte är på jobbet. Jag förstår dock att det är bra att ta de här dagarna nu och komma rejält in i rutinera. Så jag inte störs av detta sedan när hela jobbkarusellen darar igång igen.

mars 27, 2008

Nya dagar gror -- men det är ändå lite samma lika

Rubriken säger egentligen det mesta. Jag är sjukskriven ett tag nu. Till den 9 april för att vara exakt. Jag känner kanske egentligen inte att jag är så värst sjukt jättesjuk -- jag mår bra. Men det är en del att smälta förstås. Och att lära sig det här med att hantera insulindoser. Hittills har jag haft en blodsockerdipp. Ingen höjdare, men ändå hanterbart. En hårdmacka och ett litet glas mjölk och en halvtimme. Sedan var jag helt med i matchen igen.

I natt är första natten ensam hemma sedan jag kom tillbaka från sjukhuset. Det känns lite nervigt faktiskt. Allt är ännu så nytt och inget har satt sig än. Jag är dessutom inte ensam, jag är vuxenensam. Grabbhalvan slaggar fint i sin säng.
Det är det som känns lite läskigt. Ansvaret ger mig onekligen gamnacke för stunden. Men det ger sig. Någon gång skall ju vara den första.

mars 22, 2008

Ett märkligt påskägg

Vi hade planerat att åka till landet i helgen. Jag hade verkligen sett fram mot det. Äntligen -- jag har inte varit där sedan i somras. Men det blev inte riktigt så.
Det blev akuten på Karolinska. I stället för påskägg; diabetes.
Inte riktigt vad jag hade planerat.

Jag har legat inne sedan i onsdags, men är hemma på permission nu. Jag mår bra, men allt känns väldigt konstigt. Jag antar att saker och ting sätter sig efter tid, just nu är det lite lagom förvirrat.
Jag lär återkomma i ämnet!

mars 18, 2008

Avdelningen trevliga meddelanden



Hittade denna bild via Wooster Collective, och blev lite glad.

Vad hände med våren förresten? Vi käkade lunch på baksidan i söndags. Nu är det plötsligt snögubbeläge.

mars 17, 2008

Återtagen baksida

Vi hade en sådan där dag igår när vi säger hej till våren och återtar besittningen av baksidan. Den har legat mer eller mindre i träda sedan vi övergav den i höstas. Märkligt hur det där fungerar. Mars/april till oktober har man ett par hundra extra kvadratmeter att vistas på. Sedan november–mars är det som om tomten inte fanns. Visst ser man ju den varje dag genom fönstret. Men vi rör den inte. Om det är snö så är vi ute med grabbhalvan och leker. Men snön har onekligen varit högst frånvarande i år.

Hursomhaver: vi krattade, räfstade, plockade, grävde, rev och slet i någon timme för att vårstäda tomten lite. Det myckna regnandet denna vinter hade fått både fjolårs- och förfjolårskomposten att bli till jord. Så vi drog ut allt – säkert bortåt 200 liter jord – över slänten. Där var det mest ormbunkar på knölig mark förra året. Förhoppningen nu är ängsblommor på en lite planare dito. Det lär väl visa sig!

Ett stycke lyckad audition gav min fina fru sångjobb mer eller mindre hela sommaren. Det innebär en repris på sommaren 2005. Då vi spenderade sommaren med min frus turnérande sällskap. Även om det inte var någon turné. Det blir hela juli i en småstad. Jätteroligt för min fru, som haft det lite motigt på sångjobbsfronten den senaste tiden. Och nyttigt för mig att återvända till småstaden.

Så här summerade jag det förra gången.

mars 14, 2008

Ge dig Pohlman!

Vi har varit så sjuka denna vinter/vår. Det har varit variga ögon och influensa och vinterkräksjuka och snoriga förkylningar och luftrörskatarr och det en med det tredje.
Vi är trötta på det nu. Vi vill bli friska och pigga igen.
Vi behöver solsken. Kan någon fixa det.

Det har slaskat i nästan fem månader i rad nu. Det är nog nu.
Ge dig Pohlman!

mars 13, 2008

Efterlysning

Jag saknar en riktigt dagstidning. En seriös tidning med uppsatta etiska regler.

En dagstidning med viktiga inrikes- och utrikesnyheter. En dagstidning där man inte har en politisk agenda – annat än den humanistiska. En dagstidning där man anställer journalister enbart på grund av vad och hur de skriver. En dagstidning där politisk färg, etnicitet och kön är helt oviktigt i valet av journalist.

En dagstidning där kulturen prioriteras upp ordentligt. En dagstidning där man inte trycker 20 sidor börssiffror i varje upplaga.
En dagstidning där man vågar tacka nej till tveksamma annonser.

En dagstidning helt befriad från Hollywood- och schlagerskvaller. En dagstidning där Lasse Berghagens eventuella rattfylla får samma utrymme som din grannes dito. Det vill säga inget alls.
En dagstidning där man analyserar Zlatans insats i senaste matchen – inte hans sons förnamn.

En dagstidning där man inte blundar för något – men sållar bort alla sensationslystna artiklar som annan media svämmar över av.

Är det bara jag som saknar det?

mars 12, 2008

Favourite pet peeve

Tunnelbanan. Den trånga slingrande ormen under stan som jag spenderar cirka en och en halv timme om dagen på. Varje vardag. Året runt.
Jag hatar den – men det är ju inget nytt under solen.

Idag berättade herr tunnelbaneförare uppgivet i högtalarna att han har tråkiga nyheter; vi kommer bli stående länge här i tunneln mellan Thorildsplan och Fridhemsplan, eftersom tåget framför har gått sönder.
Jag har en timmes flex på jobbet så jag har inte speciellt bråttom dit. Jag har med mig en bok och min iPod så jag kan förströ mig. Jag det är på morgonen och jag är ganska trött, så jag kan egentligen bara sitta där och vila ett slag. Jag vet att det är larvigt, men jag kan inte ta det med ro. Jag blir direkt genomirriterad. Kollar på klockan flera gånger i minuten.
Jag är han som sitter mitt emot dig och suckar ljudligt.

Men så plötsligt, efter bara en liten stunds stillastående: det löste sig visst snabbare än planerat, så nu kan vi rulla vidare in mot stan.

Och då slog det mig att tunnelbaneförarna alltid borde göra så. Komma med tung stämma och meddela kraftigt negativiserade lägesrapporter. För den där minuten som vi satt stilla, kändes som ingenting – eftersom jag förväntade mig minst tio minuter. En minuters tvärstopp i tunnelbanan kan ju annars göra mig helt jättegrumpy. Men nu kändes det plötsligt bra att det bara var ett litet stopp.

I-landsproblemsflaggan vajar ju ståtligt över det här inlägget, men det kan inte hjälpas. Tunnelbanan är onekligen ett av mina favorithatobjekt.

mars 11, 2008

Landet

Det blir en landethelg i påsk. Äntligen! Jag har faktiskt inte varit där ute sedan i somras. Det är snudd på märkligt. Men hösten var ett enda stort jobbmörker och nu i vinter har vi ju blivit sjuka så fort vi haft en ledig helg i sikte. Nu i påsk blir det alltså utflykt till den lilla byn. Kanske att vi hinner lite på bygget – men mest har jag nog tänkt mig promenader, korvgrillning, fotografering, pilsnerdrickande och kanske en sväng till bastun.

mars 10, 2008

Hundratusen

Vi håller på och diskuterar, skissar, planerar och tänker angående badrummet nu. Och det är slående hur hiskeligt dyrt det är med badrum.
Jag kan inte riktigt begripa det. Att renovera andra rum kostar visserligen ett par tusenlappar – det är inte gratis. Nu är vi snåla, smarta och verkligen inte extravaganta – men vi är ändå uppe över hundratusen. Och då har vi tänkt köpa det billigaste, enklaste kaklet – vitt, blankt 15x15. Vi skall behålla vår gamla blandare. Vi skall inte köpa någon exklusiv cheesy jacuzzi, tropisk massage-dusch eller något. Bara att helt vanligt nytt, clean, enkelt och snyggt badrum med lite femtiotalsfeeling. Hundratusen.
Dra mig baklänges.

mars 07, 2008

Torgny Lindgren

Jag har siktat in mig på Norrlands Akvavit, Torgny Lindgrens bok som nominerades för Augustpriset. Jag höll i den igår i bokaffären, men jag ångrade mig och smygstartar med ett av hans tidigare verk, Pölsan.

Jag började läsa den på tunnelbanan i morse och jag tror att jag föll pladask. Jag har inte läst mer än till sidan 26 – men det känns redan som min typ av bok.
Jag längtar till hemresan, så jag kan fortsätta läsa.

mars 05, 2008

Oigenomtänkt pappabonus

Jag lyssnade på Lantz i P1 igår. Där pratade hon om ett nytt förslag från Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann om ett införande av någonslags pappabonus. De pappor som tar ut 50 procent av föräldraledigheten skall belönas med en bonus av något slag. Och det skall i sin tur sporra fler pappor att ta ut hälften av föräldraledigheten.

Hur ogenomtänkta kan förslag från professionella politkier bli?
Vad sänder det för signaler i samhället när en mamma bara förväntas vara hemma med barnen när de är små. Medan papporna behöver bonusar och klapp på axeln för att förväntas göra samma sak. Som om vi vore överklass som måste mutas – medan kvinnorna bara skall knipa ihop och göra vad de alltid gjort.

Om något måste införas så torde det snarare vara en straffavgift när inte båda föräldrarna tar ut sina pappa/mamma-dagar. Inte för att jag tycker att det är en bra idé överhuvudtaget. Men det ligger onekligen närmare till hands än en pappabonus.

När skall politiker inse att det inte är piskor och morötter som kommer lösa det här problemet. Lösningen måste vara att få gemene man att förstå fördelarna med ett delad föräldraledighet. Barn behöver båda sina föräldrar – men också föräldrarna behöver sina barn.
Det handlar även om att få folk att inse att de inte är oumbärliga på jobbet. Det är till och med nyttigt. För dig, för ditt barn och för din arbetsplats.

mars 04, 2008

Helgen vecka 9



Här spenderade jag helgen. Det var fantastiskt skönt att få trampa lite snö och se lite ljus efter fyra månader av grådask i Stockholm.

Men det börjar så sakteliga ta sig här hemma också. Så här ser framsidan ut för närvarande.



Bilderna ser konstiga ut i färgerna – jag vet. De är plåtade med mobilkamera och blir tyvärr inte bättre än såhär.

februari 29, 2008

Inte riktigt samma sak

Igår när jag var på väg hem från jobbet planerade jag följande:

1. Laga god och näringsrik mat
2. Vara en rolig och påhittig pappa fram till grabbhalvan lägger sig
3. Stränga om Ibanezen
4. Spela in sångstämman på den där låten jag håller på med
5. Skriva lite på bokprojektet
6. Blogga
7. Duscha
8. Eventuellt se lite på TV


Men i verkligheten blev det såhär:

1. Hittade leftovers från gårdagens pizzamiddag i kylen – Bara att micra
2. Somnade i soffan framför Bolli.
3. Vaknade och lekte lite med grabbhalvan.
4. Nattade honom.
5. Låg snudd på avsvimmad i soffan och läste

Inte riktigt samma sak.

februari 28, 2008

Kulturrecensioner

Jag har hunnit med att besöka lite event och lite biografer under tiden jag varit snål med blogginläggen.

Här följer lite kortare recensioner:

BIO: Två dagar i Paris
(Deux jours à Paris)

En fransk/tysk film om ett par – en fransyska och en amerikan – som spenderar två dagar i Paris. Mitt bestående intryck är att det är som en riktigt bra Woody Allen-film, för 2000-talet. Det är väldigt mycket dialog och det är väldigt enkelt filmat – utan att för den skull bli en dogmarulle.
Efter jag hade sett filmen läste jag mig till att Julie Delpy inte bara har regisserat och spelar ena huvudrollen. Hon har även skrivit manus. Och hennes föräldrar i filmen – är hennes föräldrar i verkliga livet. Det gjorde att filmen sjönk in än mer tycker jag.
Adam Goldberg spelar den andra huvudrollen.

En mycket bra film. Gillar du Woody Allen, kommer du att gilla denna film

Mitt betyg: RRRR

---------------------------------------

MUSIKAL: Singing in the rain

Jag var och såg denna föreställning i trevligt sällskap. Det var den stora behållningen. Visst fanns det ljusglimtar på scenen. Sång- och dansnumren var bra. Men de talade partierna var för långa. Eller så klarade inte skådespelarna av att leverera vad som krävdes för att det skulle hålla. Det skreks för mycket. Det var för mycket känsla av (och ibland till och med helt ohämmad) buskis. Men scendekoren var snygg. Vissa skådisar var bra. Vattenscenerna var maffiga. Men nej.

Mitt betyg: RR

---------------------------------------

BIO: Sweeny Todd

Aldrig har man sett en film med så lite våld och så mycket blod. Bra musikalfilm med spännande handling. Gillar du snygg, genomtänkt dekor kommer du inte heller bli besviken. Tim Burton i sitt esse.

Mitt betyg: RRRR

---------------------------------------

TEATER: En Vintersaga
Uppsala Stadsteater

En fin tolkning av Shakespeares pjäs. Mycket tack vare de två musiker som dels satt miljön med sin arabiskinspirerade musik – dels agerade statister och ibland även samtalspartners. De två var nog mest på scen av alla.
Scenografin var väldigt genomtänkt och väldigt tilltalande. Den är gjord av Youlian Tabakov som jag sett fina senografier av i bland annant Sorelle och Älskade på Teater Giljotin i Stockholm. Formspråket går på något vis igen i dessa tre uppsättningars dekorer. I mitten en stor gedigen kub. Som vrids och förändras vid varje scenbyte – men är ändå alltid kvar i mitten som ett slags Kaba som hela uppsättningen roterar kring.

Tyvärr föll lite av pjäsen då vi var och såg den. En av skådespelarna blev hastigt sjuk – och en i ensamblen gjorde ett helt okej panikinhopp. Det hade inte gjort så mycket tycker jag. Man måste ju få bli sjuk, och inhopparen spelade rollen bra – trots manus i handen. Dock fick han dålig uppbackning av de andra skådespelarna som flera gånger tappade scenansiktet helt. Dessutom var det en väldigt dålig idé då det blev en kort paus i och med att inhopparen skulle sminkas om till sin "riktiga" roll, att låta två av de andra skådisarna stå och dra roliga vitsar från scenkanten. Som om det var roliga timmen. Man gled som helt ur pjäsen. Vi förstod att det blev en paus för omsminkning. Han blev till och med omsminkad i ett hörn av scenen – för att vi skulle förstå dröjsmålet. Och det hade verkligen räckt. Ibland är tystnad att föredra.

Mitt betyg: RRR+ (utan roliga timmen RRRR).

februari 27, 2008

Det närmar sig

Den där helgen närmar sig. Den där helgen som vi sett fram mot så länge. Den där helgen då man, förhoppningsvis, äntligen skall få se lite mer snö än de tre flingor som berikat huvudstadsvintern i år. Den där helgen när vi sitter flera timmar i en snödriva, dricker öl, brassar käk och hejar på alla de cirka 15.000 überambitiösa vasaloppsskidåkare som passerar min frus föräldrars stugknut på vägen till Mora.

februari 26, 2008

Pröjsat och klart – eller pröjsat och inte klart

Vi har nu kommit ett par steg längre i vår planerade badrumsrenovering. Vi har satt en ruff budget, lånat pengar efter den samt börjat skissa fram vad vi vill ha och hur vi vill att det skall se ut. Det blir något som vi har tänkt skall kombinera nytt och fräscht, flirt med senfunkisstilen i huset i övrigt, billigt samt ändamålsenligt.
Vi har lite att fundera på med andra ord.

Men under tiden ligger pengarna på vårt konto och –tja – kostar pengar. Just nu har vi alltså kostnaden för det nya badrummet men duschar i unkenheten av det gamla. En inte helt optimal situation kan tyckas, men vi jobbar på det!

februari 25, 2008

Kommunens ekomomi torde vara på fötter innan sommaren

Min fru jobbar som musiker. Men då det är svårt att försörja sig som heltidsmusiker jobbar hon extra som personlig assistent.

En gång i månaden träffas min fru, hennes kolleger och hennes chef för att prata igenom och planera de gågna och kommande veckorna.

Sämre tider och spariver gör att man nu måste dra åt svångremmen för att klara budgeten. Så nu har kommunen fiffigt bestämt att de inte har råd att bjuda på den där koppen kaffe de brukar bjuda på. Spartider, du vet.
Nu får dom alltså in hela 5 kronor. Per person. Per månad. Kommunens ekomomi torde vara på fötter innan sommaren.

Och alla personliga assistenter känner sig lika prioriterade som yrkesgrupp som vanligt.

Vad är det med folk?

februari 22, 2008

Vinterkräksjukan

I helgen var min son i Dalarna med sina morföräldrar. Jag och min fina fru var hemma och spenderade helgen med fruns bröder och ena broderns sambo.

I söndags morse blev min son sjuk. Dom packade då ihop i Dalarna och åkte mot huvudstan. Väl hemma hos oss fikade vi allihop och småpratade i kanske fyrtio minuter. Sedan åkte alla hem.

På kvällen blev min frus ena bror sjuk.
Natten mellan måndag och tisdag blev jag och min frus mors man risig.
På onsdagen blev min svärmor och min frus andra brors sambo dålig.
Och igår åkte min fina fru dit.

Sex av sju personer! Inte illa jobbat av de små bacillerna.
Och det var ju inte så att alla började hångla med grabbhalvan när han kom hem i söndags. Vi visste ju att han var dålig.

februari 21, 2008

Titta ett inlägg (och det är viktigt också).

Vissa dagar kan jag vara genomtänkt seriös och djuplodande i min musiksmak.
Andra dagar kan "Flygarhunden från Mirlef" kännas som världens bästa låt.
Idag är en sådan dag.

Och jag är inte ens nostalgisk – jag hade inte den låten när jag var liten. Det är en nyare bekantskap. Vissa knaprar lyckopiller – jag lyssnar på James och Karin.

Hej hej.

januari 03, 2008

Lågt pris – högt prisade

Jag spenderade gårdagskvällen med min fru. Vi gick på Dramaten. Vi betalade 90 kronor var för en 3.45 timmar lång fantastisk föreställning. Det fanns realtivt många tomma säten i salongen. Biljetterna kostade 90 kronor.

90 kronor och en fantastisk ensamble som stretade och slet med detta långa, textrika verk. Dom var värda mångdubbelt mer. Ändå tomma stolar i salongen. Märkligt.

Märkligt.

januari 02, 2008

2007 års frågor.

Författare: Doris Lessing borde det väl vara. Men om jag utgår från vad jag läst så var den som satt mest avtryck i mig 2007; Imre Kertész.

Sjukdom: När alla var hemma och sjuka i höstas.

Dödsfall: Ingmar Bergman.

Litterära prestation: Även här ligger väl Doris bra till?

Dröm: Att grabbhalvan blev varulv.

Gadget: Min nya julklapps-iPod.

Plagg: Tycker att de svarta Cheap Monday-jenasen var ett bra köp.

Fegisar: De som inte vågar stå upp för andra.

Låt: Något från replokalen.

Renovering: Jag tror att lilla toan vinner över arbetsrummet med 3-2.

Vänner: Storesyster har varit grym i år.

Årets mys: Dalarna i februari/mars. Gotland i höstas.

Årets pryl: Lilla silveret.

Årets smycke: Vigselringen, still going strong.

Årets julklapp: Förutom iPoden ovan så morgonrocken.

Årets inställning: Frammåt.

Årets mat: Fyrarätters middagen på Donners Brunn i Visby. Kostade som en chartersemester. Och smakade som himlen.

Årets fest: Nyårsfesten blev jättetrevlig. Men även kusinträffen blev bra.

Årets bok: (bok jag har läst i år) Mannen utan öde av Imre Kertész.

Årets film: 2 dagar i Paris.

Årets flopp: Thiago Qurinho – april-juli.

Årets snacks: Pistagenötter.

Årets outfit: Svart tröja, svarta braller och vita sneakers.

Årets semester: Veckan på landet med grabbhalvan och lillasyster.

Årets omställning: Nytt jobb.

Årets bad: Med grabbhalvan på landet.

Årets nykomling: Salem al Fakir, kanske.

Årets antiklimax: Lilla silvret.

Årets affär: Ica Maxi Huddinge?

Årets drink: Vitt vin.