Stockholmspromenader är det nya transportmedlet

Jag har börjat knata till jobbet. Eller det har jag inte alls, det bor jag för långt bort för att göra. Men jag åker bara tunnelbana in till Fridhemsplan, och går sista biten till Slussen. Det är en promenad som tar cirka 25 minuter, om man inte stressar allt för mycket. Med tunnelbanan tar det ungefär en kvart – så tidsförlusten är ungefär tio minuter. Det är en ringa kostnad med tanke på hur mycket trevligare det är att gå igenom sin gamla stad, än att trängas i smockfulla vagnar i tunnlar under densamme.

När jag gick förbi Riddarholmskyrkan idag mindes jag att jag i mina tonår gömde pengar i ett litet hålrum jag hittade en bit upp på en av de teglade kyrkomurarna. Jag tyckte då att det var en fiffig idé att på något ställe i stan ha en liten pengagömma, om tiderna blev kärva. Vill inte minnas att det var mer än någon tia där i hålrummet – eller att pengarna någonsin kom till användning. Men jag gillade tanken på att det fanns en kris-tia gömd på Riddarholmen, om den nu skulle behövas. Senast jag kollade i hålet var någongång runt 2002 (jag vet att min fru var med, så det kan inte varit innan oktober 2001) – då fanns där en endaste krona kvar. Jag gillade verkligen tanken på att några, men inte alla, pengar var borta. Någon hade hittat gömman och tagit vad den behövt, och lämnat resten. Det är väl charmigt?

Undrar om det finns några pengar kvar idag? Måste nog kolla i det där hålet imorgon.