maj 13, 2008

Lyckan att låtsas låtsas att lyckas

Det är väl så det är. Det finns inget härligare att lyckas med något man satt upp sig. Och med tanke på vad jag skrev här om dagen, ter det sig kanske konstigt – men jag lyckas faktiskt ibland. Och när jag väl gör det, finns det väl inget härligare än att låtsas som att det var världens enklaste grej. För även om det var flera, flera timmar och blod svett och tårar nedlagda, så säger jag påfallande ofta att "äh, det var väl inget...". Som om det var något jag gjort med vänsterhanden sådär bara. Speciellt i jobbsammanhang gör jag detta. Lite lurigt givetvis, men det ger mig lite extra krydda på något sätt.

Men jag kom på att det kan vara bra att påminna mig om saker som jag jobbat länge med och verkligen lyckats med. Och då stryker jag alla direkt jobbrelaterade projekt. Det kan bli en egen bloggpost sedan.

Jag har lyckats med
Att göra ett barn
Att hitta en underbart fantastisk kvinna
Att hitta ett underbart coolt och relativt billigt hus i Stockholm.
Att få jobba med reklam
Att få formge skivomlsag
Att lära mig behärska fler instrument än gitarr (bas, trummor och piano)

Jag har inte lyckats med
Att ta körkort – jag har inte ens försökt
Att bo så stort att vi kan ha replokal i källaren
Att få jobba med precis det jag vill – bara ungefär
Att känna att jag är nöjd med min sångröst
Att flytta från Stockholm ett tag
Att hitta det där drömjobbet
Att göra ut alla kreativa idéer
Att hitta någon träningsform som passar mig, förutom promenader

Rubriken och ämnet är stulna från Lotten.se. Ämnet rakt av och rubriken i lite redigerad form.

4 kommentarer:

Lotten sa...

Men mäh, vem behöver egentligen körkort i Stockholm?

(Jag tog körkort när jag var 25 -- för att jag flyttade från Stockholm.)

den blyga sa...

Jag klickade på länken till dina kreativitetsprojekt.Såsom varande moder till den djefla mannen är jag kulturkompetent...
MEN
Jag kom i stället att tänka på min mormor Anna.
Efter ett aktivt liv som frånskild(!1914) egenföretagare(mjölkaffär) i Helsingborg flyttade hon vid 43 års ålder upp till fädernetorpet och passade sin gamle far när han blivit änkeman. Sedan bodde hon kvar till döddagar i ytterligare 35 år sysselsatt med potatis, ved och jordgubbar.
Veden intresseförenade henne och den gamle när de möttes ffg 1955. Hon berättade hur hon gick till väga vid klyvning, sortering och lavning och yttrade till slut de bevingade orden:"Ja egentligen räknar jag med att det aldrig tar slut!".

Anonym sa...

...du har lyckats med många bra och viktiga saker. Jag är stolt över dig.
/s

Herr R sa...

Lotten -> Nej det är faktiskt sant. Det är fortfarande så att många av mina vänner inte heller har körkort. Det har bara blivit så. Tunnelbanan och fötterna kompenserar en bil ganska bra.

Den blyga -> Din mormor låter som en riktigt härlig person!