Jag kunde naturligtvis inte låta bli att kolla i mitt gamla pengagömmehål i morse, när jag nu fiskat fram det ur minnets bakgårdar. Det enda som låg där i var ett visset löv och gammal spindelväv. Tjuvar och banditer! Nej då. Det var uppenbarligen någon som behövde den där kronan tillräckligt mycket för att orka leta rätt på den. Det var den väl förunnat. Både kronan och dess kollektor.
Men imorgon är det jag som går förbi igen och petar i en ny bunt med småpengar. Man vet aldrig när tiderna blir kärvare. Och blir de det – hav förtröstan: det ligger nog för en kopp kaffe i ett hålrum på Riddarholmen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar