november 30, 2006

Det lackar mot jul

Förkylningen börjar släppa och det är helt underbart skönt.
Jag nobbade repningen med bandet igår. Grabbarna blev lite griniga först men förstod sedan att det kanske inte var den bästa av idéer att spendera tre–fyra timmar tillsammans med mina baciller. Och det i ett rum som i det närmaste saknar luftgenomströmning. Jag hade antagligen smittat hela bunten.
Jag har inte hört något från dem än hur det gick, men det gick säkert bra. Jag är den enda i kvintetten som har närvarat på samtliga repningar hittills, så det var väl helt enkelt min tur att vara borta nu.

Det börjar så smått att lacka mot jul. Vi, som är husägare och enda familjen i släkten som har småbarn, har tagit på oss det festliga, vansinniga, kaosartade, stämningsfulla och traditionstyngda uppdraget att stå för julfirandet i år. Min släkt och hennes släkt kommer att fira jul i vårt stora lilla hus. Det kräver onekligen en hel del planering. Det är väldigt mycket mat som skall lagas, och köpas. Och det är väldigt mycket saker som skall planeras och fixas. Hej och hå och en flaska med rom, och vi som knappt har börjat.

Sedan oroas jag kanske lite av att min stora, bullriga och hetsiga familj skall skrämma hennes lugna sällskapsspelsfamilj. Men det får gå som det går helt enkelt.

november 29, 2006

Tillbaka på jobbet...

...och det är kaos.

Skriver något vettigare här senare ifall jag hinner.

Hej så länge.

november 28, 2006

Snörvlandet fortsätter

Fortfarande rejält risig, men det tar sig. Jag har ingen feber idag. Det är helt fantastiskt att det kan rymmas så mycket snor i...ja vad det nu är som genererar snoret (näsan!). Jag har snart snytit upp ett helt tiopack med tio-i-varje-paket med näsdukar. (Och det bara på en och en halv dag.)
Imorgon skall jag vara frisk och åter i verkligheten.

november 27, 2006

Sjuk

Snor, snörvel, host och feber. Smittad av grabbhalvan.
Suck.

november 24, 2006

Pest eller lindrig förkylning

Jag eftersöker något slags miljöråd, där man kan ställa saker emot varandra och på så vis bli lite mer ekointelligent.
Att det är smartare att köpa ekologisk arlamjölk än att köpa tysk lastbilshitfraktad mjölk kan till och med jag räkna ut. Men finns det logik i att köpa italienska ekologiskt odlade krossade tomater i stället för svenska oekologiskt odlade? De svenska bidrar ju inte till speciellt mycket transportrelaterat koldioxidutsläpp, något som de ekologiska italienska i allra högsta grad gör. Hur ekologiska blir de ekologiska italienska med den aspekten i åtanke. Vad är minst dåligt sett på det stora hela.

Min rätsticka är att köpa svenskt i den mån det går. Och så ekologiskt där det finns. Men kanske har jag fått det om bakfoten? Skall jag tänka tvärt om?

Och det handlar inte bara om livsmedel: bilar, vitvaror, husköp, uppvärmning etcetera – vad är det man egentligen skall tänka på? Strömsnål visst, men vad spelar det för roll miljömässigt att tvättmaskinen är tillverkad i Indonesien och inte i Motala.
Vem kan svara på detta? Det borde upprättas en lättillgänglig skattefinansierad informationskanal som man kan kontakta och få hjälp av med de här frågorna.

Som ett sidospår har jag en annan miljöorienterad fundering. Varför kallas ekologisk mjölk, för att ta mjölken som ett exempel, för "ekologisk mjölk" och den andra fulmjölken för "mjölk" rätt och slätt. Skulle det inte vara en bra idé att göra ett namnbyte? Den ekologiska heter mjölk och den andra heter något i stil med icke-ekologisk mjölk. Det skulle säkert göra stor skillnad tror jag. Är det ändå inte dags att ändra synsättet? Att skifta fokus på vad som är normalt.

För att jämföra med ägg måste det ju, nuförtiden, stå på kartongen om det är ägg från burhöns. Och vem vill köpa det?

november 23, 2006

Jag behöver en konstpaus

Fly mig en tyst minut. Fly mig en sekund.
Tid att tänka till. Kontemplera.
Tryck på paus och vänta lite medan jag får smälta
intryck, ställa in fokus och räta upp bland leden.

Allting har sin gång och det går så fort så fort.
Kanske kunde jag få andas djupa långa andetag ibland
– och inte alltid dessa korta, stressade.

Stanna klockan och måla tavlor med mig. Låt mig få
en stund utan den dagliga mammonifierande ruljansen.
Ge mig en sommaräng och vi har fest i vita kläder.
Spelar krocket, dricker portvin, sjunger sånger –
vad du vill.

Ge mig sill och nubbe och ett piano.
Doften av oljefärger och rödvin saknas mig.
Allt kreatvitetskrystande på jobbet kväver min
spontana kreativitet.
Jag behöver skriva fint ibland. Måla i olja och
spela gitarr.

Kreera, konversera, kontemplera och kopulera.

En dag till tårtan

Det är en dag kvar nu, sedan fyller min lille son två år. Det är egentligen helt märkligt. Hur kan tiden gå så fort? Det känns som bra någon dag sedan han började krypa. I morse hade vi följande diskussion:

– Hur gammal är du nu?
– Edd...(visandes ett finger i luften)
– Jaa, men hur gammal blir du imorgon då?
– Dvå!!! (dock fortfarande visandes ett finger i luften)

Det är inte klokt vad tiden går fort.

Dock är han sjuk. Riktigt rejält sjuk, och har varit det sedan i måndags. Halvmyckt feber och en hes, dov, läskig hosta. Tydligen är det något som går på dagis, för där var det bara fem barn som var friska. Resten var hemma med feber och hosta. Hoppas han tillfrisknar snart, så inte födelsedagskalaset på lördag är i fara.
Han verkade lite piggare i morse iallafall.

november 22, 2006

DN, lite väl optimistiskt kanske?

Saxat från dn.se för någon minut sedan:

november 21, 2006

Lost in (wv) translation

Jag skrev ett helt blogginlägg från min nya mobiltelefon igår. Trött efter en snabbvisit i replokalen och less på att tunnelbanan alltid står stilla för "köbildning" satt jag och klickade runt på den i söndags införskaffade mobilen. Jag brukar aldrig använda wap-funktionen, för i min gamla telefon gick det så sakta och osmidigt att mobilsurfa att det helt enkelt inte var värt besväret. Men nu gick det plötsligt bättre. Jag provade att knappa in blogger.com och det funkade ju utmärkt: här skulle mobilbloggas.
Jag författade ett långt (relativt) och välskrivet (nåja) blogginlägg. När allt var klart för publicering skulle jag bara verifiera publicerandet med en kod från word verification.
Men det kom ingen kod. Det var bara en röd kryssruta där wv-bilden skulle vara. Så jag fick svälja min mobilbloggariver och inse att hela försöket föll på mållinjen.

Men det känns lite synonymt med hela den här teknikhetsen. Man har så bråttom att få det att fungera att man glömmer alla småsaker. Och i detta fall, som i många andra, välter små tuvor fortfarande stora lass.

november 20, 2006

Ett hett filmtips

Igår såg jag Spielberg-rullen War of the Worlds.
Gör inte det.

Back in business

Tillbaka på jobbet efter ett par dagars kurs. Inte helt otippat möts jag av ett mindre kaos och elände. Inget har rullat på och det är märkligt hur mycket saker som kan hinna staplas i min inbox på två ynka dagar.
Nåja, det är ingen nyhet direkt.

Helgen spenderades med familjen. Stora morsan-och-syrrorna-familjen i lördags. Lilla jag-frugan-och-grabbhalvan-familjen igår. Vi hade en hel massa saker att göra hemma i helgen. Vi skulle göra något åt tvättstugan/hobbyrummet, som blivit lite av en veritabel katastrof. Men vi orkade inte. All energi tröt och vi suckade suckande suckar. Det får vara kaos där ett tag till.
Vi gick en långpromenad i stället. Lunchade ittokrubb på foodcourten i Vällingby och införskaffade en Laminofåtölj på Stalands.
Så nu är vi panka igen.

november 17, 2006

Fortfarande på kurs

Fick en fråga vad det är för kurs jag är på.
På mitt jobb skall vi (som många andra) byta från den gamla trotjänaren QuarkXpress till InDesign. Så nu är jag på en InDesign-kurs för att lära mig hur man jobbar i detta program.
Det är alltså layoutprogram för grafisk formgivning vi pratar om.

Fortfarande på kurs

Fick en fråga vad det är för kurs jag är på.
På mitt jobb skall vi (som många andra) byta från den gamla trotjänaren QuarkXpress till InDesign. Så nu är jag på en InDesign-kurs för att lära mig hur man jobbar i detta program.
Det är alltså layoutprogram för grafisk formgivning vi pratar om.

november 16, 2006

Kurs

Sitter på kurs och det är segt så segt.
(Får nog inte blogga här så jag kanske skall sluta.)

november 15, 2006

Ni kan börja springa

Gamla fina Djurgårn har fått en ny tränare, islänningen Siggi Jónsson. I en artikel i Aftonbladet utlovar han hårdare tag på träningarna framöver, och urslipper sig detta:

"Jag har islandshästar hemma på Island. Om de inte presterar eller visar vilja så måste jag ju skjuta dem. Det är likadant med spelarna."

Jag tror inte att han får sympatisörer varken hos djurvänner eller lingvistiker med det uttalandet, men en och annan djurgårdare hajar ju till.

Snarare hagelbrakare än visselpipa på vinterträningen alltså.

Vi gör slut

Efter över tio år tillsammans klipper vi nu banden. Du har skänkt mig glädje och skratt. Men också svårmod och sorg. Du har gjort mig orolig och du har fått mig att tänka i nya banor. Du är full av inspiration och kunskap.
Men det senaste året har en känsla av slentrian smugit sig in. Att vakna med dig på morgnarna har inte känts lika lockande som förr. Du känns mer oinspirerad och du tillfredsställer mig inte som du brukade. Du har tappat din udd och den jag lärde känna för tio år sedan finns inte riktigt längre.
Dessutom har jag träffat någon annan.

Hej då DN och tack för de här åren. Nu blir det Svenskan ett tag framöver – jag hoppas att du repar dig snart. I så fall kanske vi ses igen.

november 14, 2006

Ett liksom hattande

Det är lite märkligt det här med bloggvärlden. Vissa dagar är det som om alla har sina egna fantastiska berättelser att dela med sig av. Vissa roliga och underfundiga – andra tänkvärda. En del sorgsna. Men alla fantastiska.
Andra dagar är det som att det enda som finns att blogga om är någon gammal lista och vad tycker du om Zlatan: bu eller bä.
Men ibland blir det temadagar, och det är dessa dagar som bloggvärlden känns så liten. Som en tätt sammanhållen grupp. Idag är det temadag. Temat är huvudbonader i allmänhet, och baskrar i synnerhet.

Men då jag sällan bär hatt, eftersom jag snarare ser ut som Brasse Brännström, än Humphrey Bogart i hatt, har jag inte mycket att komma med i frågan.

Jag har visserligen ett par huvudbonader: tre–fyra vintermössor som jag inte gillar. En panamaaktig hatt som hade passat Hemingway. Och en keps. Kepsen är ingen vanlig keps utan en Propper-keps som jag köpte på Gulan för ett par år sedan. Den har ganska kort skärm och är egentligen den enda keps som fungerar hyfsat på min huvudknopp. Men jag använder den ganska sällan.

Se där det blev lite huvudbonadsbloggande idag, trots allt.

november 13, 2006

En händelserik helg

Efter jobbet i fredags tog jag tåget mot Västerås för att ansluta till resten av familjen – de var redan där. Min fru är bördig från Aseas stad och således huserar merparten av hennes släktingar där.
Fredagskvällen spenderades hemma hos svärmor med god mat och gott vin.

I lördags åkte vi in till ett ålderdomshem där min frus mormor för tillfället bor (det är något slags visstidsboende). Där spelade vi kort med henne och snackade. Hon verkade hur pigg som helst och kan inte ha det speciellt lätt då de andra som bodde där alla var mer eller mindre jättegamla och inte alls i speciellt bra skick. Det måste vara tungt som relativt pigg gamling att dagarna i ända umgås med folk som är så illa däran att de inte riktigt klarar av att umgås. Men som tur är är detta bara en tillfällig lösning.
Efter ålderdomshemsbesöket åkte vi tillbaka hem till svärmor som bjöd på paj med kåtarökt öring. Sedan tog vi tåget tillbaka till stan.
Väl hemma fixade vi lite med ditten och datten och efter någon timma anslöt min storasyster för att vara barnvakt. Jag och min fru begav oss in till Vasastan för att se en av hennes gamla kollegor som hade föreställning på Teater Giljotin. Efter föreställningen var det mingel och vin ackompanjerat av en strålade liten jazztrio. Efter ett par timmar där vek vi av och åkte hem, då vi lovat min barnvaktande storasyster en ost-och-vin-kväll. Det var trevligt och det är så härligt nu när det är tillräckligt kall för att kunna tända öppna spisen.

I går vaknade vi till en härlig storfrukost. Ett litet kaffebryggarhaveri gjorde att jag fick brygga tre omgångar innan det verkligen blev något kaffe. Sedan passade vi på när vi hade gäst med bil och tiggde till oss en sväng till Återvinningscentralen. Väl hemma igen vinkade vi av storasyster och satt genast igång med att spika de sista listerna runt golvet vi har lagt i den inre hallen. Sedan satt vi upp den nya lampan där nere, så nu är det klart. Skönt!
Efter det gjorde vi det sista i grabbhalvans rum. Så nu har han inte bara berikats med en ny säng, utan blåmålade väggar i det hörn där sängen står. Sedan satt min fru upp en massa moln i olika storlekar som hon skurit ut i självhäftande vinylplast. Som kronan på verket satt hon en stång mitt över sängen, där hon hängde upp ett flygplan och den där papier-maché-luftballongen som hon gjorde för någon månad sedan.
Jag hängde om tavlorna i hans rum och satt upp en sänglampa. Så nu har grabben ett helt nytt sovrum, och det med en egen riktig säng (den är faktiskt jätteskön).

Allt som allt en relativt händelserik och trevlig helg.

november 10, 2006

Efter Planeten

Efter att ha sett programmet Planeten på SVT1 igår känns det svårt att inte blogga om miljöfrågan idag.
Vad är det vi gör med vår värld –
och när kommer vi att inse att vi gör det.
Vad är det som rättfärdigar vår västerländska livsstil egentligen? Allt vi gör är uppbyggt på lathet och innovationer som hjälper oss med de, enligt oss, mest tråkiga och monotona sysslorna. Maskiner som sköter tvätten, disken, transport, städning och så vidare åt oss. Maskiner som underbygger vår lata sida - men som samtidigt betalar med försurning av sjöar, växthuseffekter och minskad artrikedom.
Vad har vi för rätt att påverka naturen så mycket som vi gör och när skall vi komma till insikt att det enda hållbara är en livsstil som gör så lite åverkan på naturen som det bara är möjligt.
När vi såg programmet igår sa jag och min fru i munnen på varandra: vi skiter i det här, vi flyttar till Gotland. Köper en gård på Sudret och bor med ungar, får och ett par höns. Och gör allt vi kan för att inte bidra mer till det här eländiga miljömonster till västvärld som vi bidragit till att skapa.

Det är lätt att tänka att det inte är den lilla människan detta rör. Utan att det handlar om industrialismens intrång och således är industriernas ansvar. Att det handlar om pengar. Men industrierna producerar bara det du efterfrågar.
Om du köper en biobränslebil nästa gång du köper bil. Om du köper en handjagare i stället för en bensindriven gräsklippare. Om du köper ekologisk mjölk och ekologisk mat alla gånger du har möjlighet att göra det. Funderar en extra gång nästa gång du åker till Thailand på semester. Vad finns det för alternativ? Det går åt mer än dubbla mängden flygbränsle om du jämför med att flyga till exempelvis Mallorca. Är det värt det? Det är viktigt att ställa den frågan.

Om du gör allt du kan, och jag gör allt jag kan så är det iallafall en bra start på det mycket tunga och tröga jobbet att vända den här miljökatastrofpråmen åt rätt håll.
Håller du inte med?

november 09, 2006

Fokusera rätt del 2, new and improved

Roligt att komma till jobbet nu på morgonen och se att min originalare i detta projekt (ja, hon från igår) har skickat ut ett mail till hela huset (ca 100 personer) med det här projektet bifogat. Givetvis tog hon åt sig all ära för det hela. (Hon nämnde mig i en bisats – copyn och projektledaren nämndes inte alls). Jag, copyn och projektledaren har jobbat i tre veckor med det här. Hon har varit med sedan i fredags eftermiddag.

Det kanske märkligaste av allt; det är inte helt klart än. Visserligen var hon uppenbarligen nöjd redan igår, men vi skall ha en stor genomgång av hela jobbet idag under dagen och finslipa det sista. (Det var ju det blogginlägget från igår handlade om.) Deadline är idag klockan 17.00.

Sedan är det inte heller hennes jobb att besluta om vi skall skicka ut det till hela huset för påsyn eller inte. (Det är inte alltid vi gör så, utan brukar bedöma från fall till fall).

Jag och projektledaren väntar på att hon skall komma till jobbet snart, så att vi kan skära öronen av henne.

november 08, 2006

Fokusera på rätt saker

Hade just en märklig maildiskussion med min originalare. Hon påstod att vi kanske borde strunta i mina sista små korrigerigar, då kunden redan har godkänt och sagt "okej den kör vi på".

Som om vi skulle släppa ett jobb med uppenbara brister i det grafiska utförandet – bara för att en enögd kund sagt att det ser bra ut.

Om vi inte jobbar för att vilja lämna ifrån oss de bästa och snyggaste grejerna vi överhuvudtaget bara kan; vad är vi då här för? Om inte vår egen ambition är att göra det bästa vi kan, varför då hålla på alls?

Jag blir helt matt...

november 07, 2006

Impulsköp och varubrist

Gårdagskvällen spenderades på Ikea. Vi skulle köpa en säng till grabbhalvan, och ett par mattor, diverse kuddar och täcken, ett plåtskåp, ett lackbord samt en Bennohylla.

Bennohyllan var slut. Eller den fanns i alla olika färger utom just den tråkvita vi ville ha. Lackbord fanns det också massor av, utom just det ärtgröna vi villa ha i grabbhalvans rum. Täcken fanns det hur många som helst av. Utom just det vi tittat ut, för det var slut. Då hittade vi ett annat...som också var slut. Efter en stunds fundering hittade vi ett tredje, men hej; det var slut. Fjärde täcket vi sa okej till fanns iallafall. Det lustiga var att alla andra täcken fanns. Ikea har kanske 40 olika täcken, eller så. Men just de tre som vi bestämde oss för – ja just de var slut; alla andra fanns.
Lampor skulle vi också köpa...men märkligt nog var de också slut. Två av fyra lampor var borta med vinden. Precis som plåtskåpet, som vi överhuvudtaget inte hittade i varuhuset.

Men vi fick iallafall tag i en säng. Och en bäddmadrass. Mattorna hittade vi också! Sen slank det ner lite extrasaker som vanligt när man är på Ikea: toaborstar, batterier, glödlampor och lite andra mer eller mindre onödiga bra-att-ha-grejer.

Men visst är det märkligt att cirka femtio procent av de saker man har åkt dit för att köpa inte finns i lager. Iallafall inte för tillfället.
Det kan i och för sig ligga någon slug köpmönsterundersökning bakom det där. För de vet att man kommer tillbaka. Och då impulsköper man nya toaborstar, värmeljus och billiga servetter.

november 06, 2006

Mitt skrivbord

Inspirerad av Lotten blottar jag här mitt skrivbord.



Hur ser ditt skrivbord ut?

Inte smalband ens

Vi är bredbandslösa hemma. Fortfarande. Bredbandsbolaget förbarma dig över oss.
Det är märkligt hur www-beroende man har blivit. Med en veckas internetfrånvaro märker man hur mycket man faktiskt begagnar det. Internet är inte bara nyhetswebbar, bloggar och e-post. Det är min tv-tablå, min bussturlista, min resebyrå, min skivaffär, mitt uppslagsverk bland annat.

Hoppas verkligen att problemen, vad de nu kan vara, löser sig nu inom ett par dagar.

november 03, 2006

Calling Freud: Kakmonstret-utredning



När jag var liten var jag livrädd för Kakmonstret. Helt hysteriskt rädd. Jag älskade Svenska Sesam men när Kakmonstret dök upp blev jag paralyserat skiträdd.

Sedan när jag blev lite äldre insåg jag att jag helt enkelt är Kakmostret.
Jag älskar kakor – ja faktiskt lika mycket som kakmonstret!

Undrar vad Freud skulle sagt om det här?

november 02, 2006

Var är alla ungar?

Efter påskens märkliga påskkärringsbrist antog jag motvilligt att det skulle krylla av knoddar runt vår husknut nu till den nyss importerade högtiden "Halloween". Och surgubben i mig fick nästan fäste: jaha, nu passar det att komma ser jag. Och det slarvigt utklädda till spöken också. Bus eller godis? Ja godis kunde ni ha fått i påskas, men då passade det inte. Nu får ni inte ett äpple ens. Adjö!

Men det kom inte ens några amerikaimporterade skrämselbarn. Det kom ingenting. Och denna gång hade vi inte heller köpt en stor godisskål. Vi hade inte köpt någonting.
Men så plötsligt igår (det var väl fel dag) så ringde det på dörren och där stod det två små pajsare: bus eller godis?
Jag visste inte ens vad jag skulle svara. Skulle jag svara? Jag hasplade ur mig ett "åh...godis!" och blev glad att min fru kom till undsättning. Vi grävde upp en gammal påse vingummin från matkällaren. Den vann jag på ett lotteri i midsomras. Jag ber om ursäkt ifall de var en aning sega.
När de fått godiset lämnade de över en teckning. Ett vitt papper med en teckning där det stod: Glad Halloween, bus eller godis.
Så gör de väl inte i Amerikat? Detta måste ju vara en påskkortshybrid. Alla traditioner går inte att sudda ut så lätt, tydligen.

Men frågan kvarstår: var håller alla ungar hus? Är det inte längre gott med godis? Sitter alla inne och spelar datorspel och knaprar fullkornslimpor?

november 01, 2006

November

Kritvit nysnö virvlar kallt utanför mitt fönster. Inte för att det egentligen gör någon större åsamkan men snön kommer mig som en illavarslande påminnelse om novemberrusket. Det kryper allt trängre kring våra knutar. Lägger sig som en smolkande dimma runt huset, runt själen. Rusket som kyler ner, blåser på och förmörkar. Förfrysta sitter vi inne och eldar brasan i hopp om värme och ljus. Dricker te och pratar mer eller mindre klokt om saker som berör oss på ett eller annat sätt. Men vi väntar. Vi väntar på att november skall blåsa förbi. Vi väntar på snö som ligger kvar. Vi väntar vi.