juni 30, 2006

En kladdig historia

Jag spenderade ännu en natt med ett grinigt barn som inte vill sova. Febern är nu iallafall så gott som borta. Men sova vill han inte.
Mellan klockan 01:00 och 03.45 satt vi uppe i soffan och kollade på TV. Totte och Pingu. Jag hade ställt ett batteri med drycker på soffbordet framför min son. När man är sjuk skall man dricka mycket och han var inte riktigt klar över vad han ville ha. Lika bra att tänka stort i sammanhang som detta, så jag serverade honom koppar med juice, vatten, yoghurt, välling samt nyponsoppa. Alltid dricker han något, tänkte jag.
Jag serverade mig själv ett stort glas nyponsoppa, som nattvickning. Men jag drack inte mer än någon klunk.

Efter någon timma där i soffan nickade jag till. Efter ett par minuter väcktes jag av min son som, den sena timmen till trots, relativt piggt utropade: Titta!
När jag slog upp ögonen såg jag att han hade placerat både den vanliga bärbara telefonen samt min mobiltelefon i mitt fulla glas med nyponsoppa.
Ja men kanon!

juni 29, 2006

Febernatt och halvdag

Grabbhalvan har feber. Riktigt läbbigt hög feber. Men han är inte sjuk. För en vecka sedan fick han en vaccinationssputa. Den får tydligen cirka 30 procent av alla barn hög feber av. Å andra sidan slipper 70 procent symptom. Givetvis tillhörde grabbhalvan de där 30 febriga procenten.
Det är så synd om honom.

Han vill inte äta och inte dricka inte sova och inte vara vaken. Han vill bara sitta som en papegoja på mammas arm och dåsa. Visserligen är min fru stark både fysiskt och psykist. Men en heldag med en elvakilos feberklump som gnäller konstant och luktar surt snor, kan knäcka den starkaste.
Hon var hemma med honom igår på dagen. Jag tog natten. En natt bestående av en ömsom svettig, ömsom feberhet son. Byggare Bob, Kalle Stropp och Grodan Boll, skak av div vällingflaskor samt lite (trots allt) sömn. Kanon.
Idag jobbar jag halvdag. Sedan skall jag hem och lösa av min VAB:ande fru.
Jag ser verkligen fram emot en kväll och natt tillsammans med en febrig gnällspik som luktar surt snor.

Men jag pratade just med min älskling i telefonen och hon hade lyckats få honom att duscha och kanske att han var lite på bättringsvägen.
Hög feber mot låg feber, surt snor mot nyponros.
Det tar sig!

juni 27, 2006

Sveriges dyraste radhus

Jag såg just på besöksstatistiken att någon hittat hit genom att googla på »Sveriges dyraste radhus«.
Visserligen var inte vår kåk gratis (vi bor trots allt i Stockholm). Men epitetet Sveriges dyraste är vi ändå ganska långt ifrån.
Hoppas jag inte gjorde besökaren besviken, då vår kåk snarare är ett helt vanligt ovanligt radhus. Inget extravagant bling-bling-hus.

juni 26, 2006

Kompisar från förr

Jag sprang in i en barndomskamrat på lunchen idag.

Jag tänker ibland att jag inte har gjort någonting med mitt liv. Det liksom glider på, men jag har allt som oftast en känsla av att jag borde ha gjort något mer. Strävan är där och påminner mig om att man inte skall vara nöjd, att man alltid skall blicka framåt för att bli bättre. För att göra bättre. För att vara bättre.

Men när man ställs öga mot öga med en vän man inte sett på länge inser man en del saker. Jag tycker inte att jag har gjort så mycket. Men sedan vi sågs förra gången har jag gift mig, fått barn, flyttat till kåk. Jag har utvecklat bygga-, renovera- och odla-färdigheter som jag inte hade förut.
Medan han var samma gamla arbetslösa musiker som för fyra år sedan.
Man är olika och jag lägger ingen värdering i det. Men det är bra att påminna sig själv om allt det man faktiskt gör och åstadkommer. I stället för det man inte gör eller hinner åstadkomma.

Midsommar med diverse släkter

Jag spenderade midsommar i Västerås. Tillsammans med min fru och min knodd. Även med min syster. Min frus bröder samt till ena tillhörande sambo. Vi träffade även min svärfar samt hans bror med fru och barn. Min frus farmor.
Fotbollen avnjöts (nåja) tillsammans med min frus kusin (på mammans sida) och hans sambo och deras ungar.
Min fru besökte även sin mormor, men det besöket stod jag över.

Visserligen var det varmt. Men vi pratade aldrig om att åka och bada. Och så här med facit i hand, var det kanske lika bra.

Hur som haver var det en strålande midsommar i Västerås med diverse släkter och fantastisk mat.

juni 20, 2006

Fan hon är helt grym



Igår när jag kom hem i går kväll, lite sent efter ha varit och inspekterat vår nya replokal satt min fru på altanen och läste.

Hon hade jobbat natt och kom hem på morgonen. Vi åkte förbi varandra med varsin tunnelbanevagn hon på väg hem och jag på väg till jobbet. Mellan station Kristineberg och Thorildsplan susade våra tåg förbi varandra – hej hej.

Hon åkte hem och bäddade sängen som jag inte hunnit bädda på morgonen, eftersom vi var sena till dagis. Hon lagade lunch, rensade rabatterna på baksidan, planterade vallmo, plockade i ordning, bakade kakor, gick och handlade, hämtade grabbhalvan på dagis, hade mjölk-och-nybakade-kakor-picknick på gräsmattan med honom, lekte lekar, lagade middag, lekte lite till, nattade grabbhalvan, rensade rabatten på framsidan, vattnade tomatplantorna och satt sig och läste en bok.

Jag kom hem till färdiglagad mat – bara att värma i mikron. Att avnjutas tillsammans med ett glas rödvin och min bästa, finaste vän: min älskade fru.

Eller för att uttrycka det mer konkret: fan, hon är helt grym!

juni 18, 2006

Sommar och lemonad

Vi har spenderat helgen med att i princip inte göra någonting. Förutom min fru som har jobbat en hel del. Och jag har ju klippt gräset och vi har ju tvättat en del. Och vi skrev en husprojektslista, för att hålla koll på vad som skall göras på kåken och i vilken ordning. Sen har det ju förstås blivit en hel del lek med grabben. Och matlagning och bakning. Okej, vi har kanske gjort en hel del i helgen när man tänker efter.

Jag gjorde säsongens första omgång av limonad (som jag kallar det). Det är egentligen vanlig lemonad – hemmagjord saft. Den bestod den här gången av citronmelissen som har vuxit upp så fint (kvarlämnat av förra husägaren). Den hackade jag och blandade med färskpressad lime, vaniljsocker och honung. Och så en massa vatten och isbitar, förstås. Supersmaskigt i solgasset.



Igår började jag riva i köksgolvet. Jag kunde inte hålla mig. Vi hade egentligen sagt att vi inte skulle börja riva i golvet innan fondväggen i musikrummet blivit klar. Och det var ju ändå ett tag sedan vi började med den.

Men igår kväll kunde jag inte hålla mig längre.
För några veckor sedan såg jag av en slump att det verkar vara träplankor under kylen. Det ser man om man river av frontpanelen nere vid kylens ben och kikar in där bakom. Det verkade ju lovande, eftersom golvet idag är en hiskelig plastmatta.



Sagt och gjort. Jag tog ett hörn intill trappan och började pilla lite. Där under plastmattan satt det spånskivor. Under spånskivorna var det ett, till synes, tjusigt trägolv. Visserligen i behov av en rejäl slipning, men dock.
Tanken föddes ju direkt på att vi inom en snar framtid skulle fixa golven. Och det är inte helt omöjligt att vi gör det relativt fort. Vi var ganska snabbt ense om att golvet skall slipas samt målas ljust, ljust grått.
Det kommer att bli jättefint.



Titta här ligger det fina golvplankor och väntar.

Nej nu skall jag dricka lite mer limonad samt spela lite mer fotboll med grabbhalvan.


Slurk!

juni 16, 2006

I'm in the band

Tro det eller ej, men vi har faktiskt häng på en replokal.

Vi skall kolla på den nästa vecka. Jag har spelat musik så länge jag kan minnas. Men de senaste kanske åtta åren har jag fokuserat mest på mitt jobb. Det har inte funnits tid eller ork till att spela speciellt strukturerat. Viljan finns alltid där men det har mest resulterat i klinkande på gitarren hemmavid.
Men för någon vecka sedan beklagade jag och en vän oss över frustrationen att vilja spela – men inte längre ha något band att spela i. Och skulle vi haft ett band så skulle vi iallafall inte ha någon replokal.

Vi bestämde oss då raskt för att börja i "fel" ände. Vi började aktivt söka efter en replokal.
Trots att Stockholm har en extrem replokalsbrist lyckades vi hitta en relativt snabbt. (Det är en fördel med att numer bo i förorten.)
Sedan behövde vi då ett band att fylla lokalen med. Och som den reklamare jag är tyckte jag det var en god idé att börja med ett namn. Ett namn som liksom slår an tonen. Paraplyet som vi alla står och spelar under.

Efter det hade vi inget större problem med att skramla ihop ett band bland polarna. Sättningen är således: gitarr, gitarr, bas, trummor och piano. Var av tre kan sjunga bra och resten körar.
Nu har vi alltså ett "band". Trots att vi aldrig hunnit träffas under de premisserna. Och trots att vi inte har en replokal, än. (Även om det förhoppningsvis löser sig nästa vecka.)

Men vi har ett namn...och en logotyp. (Jag är ju trots allt reklamare.)

Fotbollscitat

SMS från min syster igår, ang den fantastiska allsången under nationalsången:
Sablar. Nu fick jag gåshud i hjärnan!

Angående Chippens synttofs från någon på jobbet:
Folk kan säga vad de vill, men det är ändå en sådan där tofs som man vill, försiktigt, klippa av, hänga upp på väggen...
...och bränna ner huset.

juni 15, 2006

Glömde jag ta i trä?

Igår påpekade min fru att det var lite märkligt att vår son aldrig slagit sig så pass att han behövt plåster. Han är trots allt över ett och ett halvt år och springer runt överallt. Men inte ett Salvequick så långt ögat når.
Visst är det lite märkligt?

Visst är det än mer märkligt att hon just nu ringde mig för att meddela, att när hon hämtade honom från dagis hade han plåster på båda knäna.
Glömde jag att ta i trä eller något?

Linda Skugges utmaning

Jag antar Linda Skugges utmaning om att svara på nedan frågor:

Vilken är din älsklingsprodukt just nu?
Apotekets parfymfria after shave-kräm

Ett enkelt städtips som du vill dela med dig av?
Använd såpa till allt. Funkar hur bra som helst, luktar gott och är bra för miljön.

3 klockrena budgetfynd?
Extremt stor grillkolssäck på K-Rauta för 99:- Räcker hela sommaren – lätt.
Soltorkade oliver på burk för 9.90:- i någon liten butik i Tyresö. Extremt goda.
Soda stream-patron. 60 liter kolsyrat vatten för 80 kronor är ganska svårslaget. Dessutom slipper man kånka och får inte heller högar med returflaskor.

Vad eller vem inspirerar dig?
Just nu blir jag inspirerad av kåken, och min fru.

Och så ett tips på nåt “lyxigt” som är värt varenda krona.
Ett piano i köket.

juni 14, 2006

Djupgående folksjälsanalys (nåja)

Här följer en snabb titt på Paraguay inför morgondagens match.
Vissa experter tittar på laguppställningen. Andra analyserar stjärnornas form. Jag tänkte gå djupare än så; här kommer min högst personliga folksjälsanalys.
Alltså vad vi kan förvänta oss av Paraguays landslag på planen imorgon är en direkt reflektion av det paraguayanska folkets själ.

Men hur når man folksjälen? Givetvis är det enklast att åka till Paraguay och bo i huvudstaden Asunción i femton år, frottera med invånarna och dricka märkliga lamamjölksdrinkar. Men det finns ett enklare sätt. Vad symboliserar ett lands själ mer än namnet på landet. Själva ordet.
Så låt oss analysera Paraguay.

Namnet kan, som alla gamla namn, ledas tillbaka till fornsvenskan. Och det är ganska klart uppdelat i tre led. Par-agu-ay.
Ett par är ju två stycken, eller flera. I detta fall menas hela landet Paraguay. Alltså Par betyder landets invånare.
Agu är den gamla fornsvenska formen av aga. Alltså att aga, att slå någon. Som i den gamla Allén-runstenens berömda futharkskrift: I skolen agu eder å tanden, skrattman*.
Det sista ledet i Paraguay är ay. Det betyder rätt och slätt "aj".

Denna snabba analys ger oss alltså meningen Par aga, aj. En utbroderad version lyder således: Bårkar du (aga) med det paraguayanska folket (par) så får du ont (aj). Med andra ord sätter de hårt mot hårt. Zlatan bör alltså passa smalbenen imorgon.

En snabbanalys av vårat eget landslag ger följande:
Sverige, ger Sver-ige. Sver-ige är givetvis en hopskrivning av "svär yeah". Vilket solklart speglas i den svenska folksjälens kämparanda: jävlaranamma.

Med denna enkla analys kan man lätt ge följande tips om morgondagens match:
Sverige kommer att kämpa till sista minuten, medan Paraguay svarar med att sätta hårt mot hårt.

Hur man tolkar Trinidad och Tobago skall vi inte ens gå in på.


* Betyder ungefär: Jag skall slå dig på truten, pajas.

juni 12, 2006

En helt vanlig middagsbordsdiskussion

–Här nu är det klart.
–Pappaj, dalknaj noppru kaaaaa.
–Absolut, men tänk nu på att käka lite. Här kommer första skeden.
–Neeeej.
–Vill du äta själv?
–Mmm...

–Pappaj, bu.
–Nej, inte bu – mat.
–Bu, pappaj.
–Nej, det blir ingen youghurt nu.
–Buuu...
–Nej men du måste ju ha riktigt käk. Kolla här lasagne, jättegott.

–Pappaj, näe... Pappaj – lut.
–Nej det är inte slut, du har ju ätit två tuggor. Max.
–Pappa, lut. Buu...
–Nej, det är inte slut och du får ingen yoghurt.
–Pappajanananananannnnnmkrf. Buuu!
– Men kolla. Jag öppnar kylen – det är slut. Det finns verkligen ingen yoghurt.
–Bu?
–Bu är slut. Så är det bara. Det är inget att göra åt det. Vill du inte ha maten? Hmm...vill du ha gröt istället då.
–jot?
–Ja gröt. Kolla här är paketet.
–Jaaa...(klappar händerna).
–Vänta då så skall jag slänga ihop lite gröt då.
–Mmm...ajajajaa dallladaaaa. Pappaj hahaha. Pappaj aaaaaaaaaalala...

(Det går några minuter.)

–Så nu är gröten klar. Här det är bara att käka på.

(Det går några minuter till.)

–Pappaj...?

–Mmmm?

–Buuuu....

Morr.

En bra och hyvens pappa

Min son är inte speciellt förtjust i nappar. Alltså han vill gärna ha en när han skall sova. Men det är egentligen bara då. Annars har han inget speciellt behov av dem.
Men iförrgår kväll. Vi var på landet och grabbhalvan hade precis fått på sig pyjamasen. Jag skulle bara hämta nappen, som jag hade sett låg i köket. Men det var fel napp. Det var en sedan länge på landet kvarglömd napp. Den var ganska muggig. Så jag slängde den och gick för att hämta en ny och fräsch. När jag vände mig om, så står pyjamaskillen där. Han bara skakar. Han har just bevittnat en horribel scen: PAPPA SLÄNGDE NAPPEN I SOPTUNNAN! Han skakar och skakar men ger inte ifrån sig ett endaste ljud. Jag vet att han samlar luft och försöker blixttrösta. (Jag har sett det förr och vet vad som kommer.) Han drar in och drar in till man tror att han inte kan bli rödare i ansiktet, då briserar han i ett avgrundsvrål.
Efter en stund älgade jag iväg efter en ny napp. När jag kom tillbaka till köket, hade han givetvis den gamla nappen i munnen. Som han hade fiskat upp från soptunnan, där den låg bland gammalt kycklingrens och annat trevligt...och jag kände mig åter igen som en bra och hyvens pappa.
Verkligen.

Nu har vi en son som inte vågar släppa nappen på kvällen. Inte ens för att dricka välling. Han vill, men ångrar sig i sista sekunden. Tänk om pappajäveln slänger den här nappen också. Bäst att hålla i den för glatta livet.

juni 09, 2006

Varför är jag så konstig ibland?

Jag är så rädd att jag inte skall klara det. Att jag skall misslyckas. Virra bort mig i mina stora konstiga tankebanor och inte klara av att ta mig ut. Jag är så rädd att förlora er, göra bort mig och spolas bort. Försvinna och bli utraderad, frysa till is eller smälta bort.
Mina känslor är så stora och så starka – jag känner mig plötsligt så sårbar just på grund av detta faktum.
Jag söker mig omedvetet inåt för att hitta någon slags feg livlina att dra i. Nödtampen att greppa om hela havet nu stormar. Men livlinan som är pilar in i mig. Taggar som river händerna hela vägen ner. För linan är inte min vän. Den är min feghet. Min ängslan. Och min önskan att bära hela skulden själv.

Men jag är långt från något stormande hav. Allt är precis perfekt. Och just därför blir jag livrädd att det skall ändras. Och söker instinktivt efter eventuella möjligheter att se det som mina egna fel. Hellre harakiri än arkebusering. Men det är ju inte alls så det är i verkligheten. Jag står inte inför något val.

Vad är det för fel på att bara få ha det trevligt och vara glad?

juni 02, 2006

Bruna tunnor åt folket!

Inte för att på något sätt slå oss för bröstet – men vi har just blivit med sopsortering i vårat hus. Från och med igår har vi två soptunnor i stället för en, utanför vårat hus.
Vi fick en folder från Renhållningsverket. Jag och min fru skummade igenom den lite snabbt och fastnade för samma sak. Man kan få en extrasoptunna. En brun. Där i slänger man allt matavfall. Sedan kommer matavfallssopbilen och tömmer den. Maten hamnar på en komposthög i stället för i en förbränningsugn. Maten blir jord i stället för föroreningar. Det är ju strålande!

En bra sak är att det faktiskt blir billigare också. Jo, du läste rätt. För när du komposterar maten, blir de vanliga soporna mycket färre. Så du kan med lätthet ta en mindre soptunna till dem. Och är tunnan mindre, så blir den billigare. Stockholms Stad är dessutom så pass vettiga att de premierar matkomposteringen genom att bjuda på avgiften för den bruna matavfallstunnan. Med andra ord betalar vi bara hämtningsafgift för cirka femtio procent av våra sopor.
Vi gör alltså en bra insats för miljön, samtidigt som vi får lite mer pengar över i plånboken.

Så vad väntar du på? Ge mig ett gott skäl till att du inte skall skaffa en brun soptunna redan idag!

Gäller endast villa- och radhusägare i Stockholm Stad. Andra intressenter kan kontakta sin egen kommuns renhållningsavdelning. Bor du i lägenhet kan du prata med din hyresvärd, alternativt styrelsen i bostadsrättsföreningen.

Här kan du få mer info om Stockholms matavfallskompostering samt beställa din egen bruna soptunna:

Renhållninsförvaltningen
08-508 465 40
E-post
Webb

juni 01, 2006

Var kom kinesen ifrån?

Vi har en liten kines som har flyttat in i vårat hus. Han är förvillande lik vår son. Nästan helt på pricken faktiskt. Förutom att han pratar kinesiska då förstås. Eller det är nog inte kinesiska egentligen, men det är betydligt mer kinesiska ljud än det är svenska.

Vår son har med andra ord börjat prata låssasspråk. På svenska kan han säga små korta tvåordsmeningar. »Mamma titta.« »Där är tuut-tuut« (dvs leksakståget). Och så vidare. Men när han byter till sin grabbhalvekinesiska kan han ha långa, välformulerade utläggningar om både det ena och det andra.
Jag kan fråga: »vill du ha en macka?« Och han svarar: »Dajj tje tjiamo, haj dill moo hack luene makooo.«
Helt underbart roligt!

Det är nästan ännu roligare när han ställer frågor:
»Pappa...mu tjidno da tuumbloo jajkal?«
»Ehh...absolut!?«.