januari 31, 2006

Äntligen hemma

Vi börjar så smått komma i ordning i radhuset nu. Det spikas upp tavlor, sätts upp barnsäkerhetsgrindar och grejas mest hela tiden. Idag var sotaren där och provtryckte skorstenen. Att den inte håller måttet visste vi redan, men vi var inte på det klara med exakt hur det stod till. Nu har vi fått det avklarat och i morgon kommer en offert med posten. Tycker vi att den är okej, kommer vi nog att kunna elda i öppna spisen innan februari är slut. Det skall bli jättemysigt!

Vad som skall göra annars är att vardagsrummet och musikrummet skall målas. Alla gitarrer skall hängas upp och vi skall köpa ett nytt piano. Och ett trumset! (Jäklar vad jag har längtat efter ett eget trumset efter alla år i lägenhet!)

Sedan har vi inplanerade projekt i hela huset. Badrummet skall göras om, helt. Lilla toan skall också fixas. Köket skall totalrenoveras och hallen skall få nytt golv. Men det är inget som det är någon brådska med. Det är inget som är panik och det är inget som behövs av annan anledning än att vi vill. Köket är fullt fungerande som det är nu, det är bara inte som vi vill ha det. Likaså badrummet och lilla toan.
Det där är projekt som vi kommer ha liggande i flera år säkert. Vi tar dem när det känns rätt. Men man kan ju inte låta bli att planera redan nu…

januari 30, 2006

Ner, ner, ner, ner för trappan, ner

Vi bor i ett hus med många trappor då vi har fyra våningar i vårat lilla radhus. Visserligen halvtrappor, då det är halvetage, men dock tre trappor. Igår spenderade min lilla son flera timmar med att klättra ner och upp för halltrappan, jätteduktigt. Halltrappan är bäst lämpad för trappklättringsövningar, då den har väggar på sidorna. De andra två trapporna har stringräcken på sidorna, och den översta trappan har till och med öppna trappsteg. Där får han verkligen inte klättra, än.
Hur som haver så klättrade han så duktigt där från hallen upp till köket och så ner igen. Om och om igen.

Sedan kom två av mina systrar på middag. Samt ena systerns lilla hund. Men många personer och lagom stojig miljö och en hund och en leksak i handen blev för mycket för min lilla son. I ett svagt ögonblick reste han sig från trappklättringen för att vinka till hunden, tappade balansen och föll ner för hela trappan. Helvete.
Han snurrade, sidledes, och studsade på varje trappsteg. Hela vägen ner. Fallet tog max två sekunder men det kändes som en hel evighet. Jag och frugan flög ner för trappan efter honom och tröstade honom direkt. Och kände oss som världens sämsta föräldrar.
Som tur var hade han inte gjort sig speciellt illa vad vi kunde se. Inga blåmärken, inget som verkade göra ont och ingen hjärnskakning. Även om betonggolvet i hallen verkligen skulle kunna ha ställt till med både det en och det andra. Usch.

Det dröjer nog ett par dagar till han får krypa i trappan igen.

januari 27, 2006

Widescreen

Fick just ett meddelande om att de kommer att stänga ner alla företagets Mac-servrar för någon uppdatering, med start klockan 16:00 idag. Med andra ord: pretty please, avsluta vad ni håller på med och ni kan inte jobba mer förrän på måndag.
Vilken uppoffring! Inget mer jobb för mig idag, således.
Strålande!

Nu skall jag hem till min son och vår nya teve som blir hemlevererad till oss någon gång klockan 17:00–21:00 ikväll.
Än mer strålande! I helgen blir det film.

Fredagsvardag

Fredag och första arbetsveckan är avklarad. Det börjar kännas ganska bra på jobbet nu, trots allt. Vi hade ett heldagsmöte igår och gick igenom riktinjerna och brainstormade för de stora kampanjer vi kommer att göra nu under vår och försommaren.
Det var skönt att ha ett sådant stormöte nu relativt snabbt efter att jag kommit tillbaka. Nu är jag mer tillbaka i matchen igen. Det känns skönt.

Hemma håller lillgrabben så smått på att återhämta sig från jet-lagen. Det gick lite snabbare för oss vuxna, onekligen. Han har varit mer eller mindre tagen hela veckan och vaknat okristligt tidigt. Men nu imorse sov han fortfarande när jag gick upp vid sju. Det känns lovande.

Vi köpte en skohylla på Åhléns igår. Deras eget märke. Det var lite förvånande att se, Åhléns är kanske inte där man förväntar sig att hitta möbler. Men vi har faktiskt köpt både en skohylla och en tvättkorg där, av deras eget märke. Och de är jättefina.

januari 25, 2006

Gott im Himmel: vi bor i ett hus! del II

För en månad sedan bodde jag i en lägenhet med fjärrvärme. Var det kallt drog jag upp termostaten på elementen, var det varmt drog jag ner dem.
Jag funderade aldrig på temperaturer eller värmekostnader. Uppvärmning tog överhuvudtaget väldigt lite tankekraft i anspråk från mig.

Nu känns det som att hela dagen blir festlig bara för att jag kommit underfund med hur vår värmepanna fungerar rent tekniskt. (Något som förra ägaren av huset inte hade en aning om.)

Här går jag och är glad för en värmepannas skull. Saker och ting förändras.

Gott im Himmel: vi bor i ett hus!

Visserligen har vi ägt huset i en månad nu. Men vi har fortfarande bott där mindre än 50% av de dagarna vi har ägt huset. Julresan och semesterresan såg till att det blev så.
Med andra ord har vi i praktiken inte bott i huset mer än 14 dagar. Med andra ord finns det en hel del kartonger kvar att packa upp.
Med andra ord är det en hel tavlor kvar att hänga upp.
Med andra ord är det en hel del utrymmen kvar att möblera.
Med andra ord är det dags att sätta fart.

Hur som haver så trivs vi strålande i huset. Det är inte bara att vi nu bor större: vi bor i ett hus. Varken jag eller frugan har bott i kåk sedan vi var yngre. Jag flyttade till lägenhet när jag var 17 år. Hon blev lägenhetsboende när hon var 18. Sedan dess har vi alltså vant oss med hur det är att bo i lägenhet.
När vi nu bor i hus blir vi slagna av skillnaderna nästan varje dag. Allt känns roligt märkligt. Att få gå ut i morgonrocken och hämta en iskall DN från postlådan istället för att plocka upp en rumsvarm dito från hallgolvet. Att ha en rejäl tvättstuga/hobbyrum med tvättpelare och tvättlinor i taket samt bra bänkar att vika tvätt på, tillgänglig dygnet runt. Istället för att boka tid i tvättstugan två veckor i förväg och spendera en hel kväll där nere. Att ha en källare som det kan bli översvämmning i (vilket det givetvis blev när vi var i Thailand och min syster fick leka rörmokare/strömdoktor/slammdykare med livet som insats).
Men också att golven på marknivån blir svinkalla nu på vintern. Att saker som värme, varmvatten, bredband och så vidare inte bara finns där för oss att stänga av eller på. Utan att allt måste fixas och donas med.

Det är mycket nytt nu helt enkelt. Men det är ju bara roligt. Sedan i vår kommer vi kunna upptäcka fördelarna med att ha en tomt. Just nu agerar tomten bara fint vinterlandskap framför köksfönstret. (Och det är ju inte så illa i och för sig.)

januari 24, 2006

Anpassningssvårigheter

Det är svårt att hitta tillbaka till jobbrytmen, nästan fem månaders ledighet börjar sätta sina spår. Det känns mest som jag vimsar omkring här på jobbet. Går på lite möten och krafsar lite framför datorn. Men något direkt kreerande kan jag inte påstå att jag ägnar mig åt.
Det känns väldigt märkligt.

januari 23, 2006

Här har jag varit


Jag har spenderat mina senaste två veckor på sydlig ort. Det var palmer. Det var sand. Det var varmt.

Det blev tyvärr lite upp och ner med roligheterna. Somligt var sol, dans och glädje medan annat var mer av karaktären smolk i bägaren.
Vi åkte ganska många. Det var 60-årskalas och celebreringar till höger och vänster. (Totalt fyra födelsedagar firades.)
Men det var också en storfamiljsresa. En semster med föräldrar och plastföräldrar, syskon och plastsyskon, vänner till vänner, avlägsna släktingar och så vidare.
Det gör att man onekligen kommer varandra in på livet. I vissa fall lika nära som när man var liten och bodde hemma. Och det var ju ett tag sedan och saker och ting förändras och en massa andra ursäkter.
Andra saker och ting förändras inte alls.
Ömsom strålande tider och levande hjortar, ömsom riktigt, riktigt eländigt faktiskt.

Förförra sommaren åkte vi på en liknande resa med min frus släkt, den här gången med min. Tyvärr var det lite som natt och dag, till min släkts nackdel.

Som lök på laxen blev lillgrabben sjuk i två omgångar. Efter tredje dagen med fyrtio graders feber börjar man verkligen önska att man var hemma i trygga Sverige och inte på en liten ö i Thailandska bukten.
Men han är frisk nu, och det är ju bra.

Tillbaka!

Nu skall jag inte försvinna på ett tag. Nu skall jag vara hemma och bo in mig i mitt nya hus. Samt jobba in mig på mitt gamla jobb.

Återkommer under dagen.

januari 05, 2006

The stage is yours

Nu drar jag igen. Jag skall åka bort en stund. Det blir glest mellan bloggarna. Troligen inte en enda fram till den 23 januari.
Men då lovar jag att återkomma.

Fram tills dess är scenen din, berätta vem du är som läser här.
Skriv en rad i kommetarfältet här nedan.

Vi hörs senast den 23 januari!

/Herr R

Jag leker kontor

Jag är på jobbet idag. För att jag måste. Jag har inte något speciellt att göra. Eller inte någonting alls, snarare. Men vi har halvdag idag och då måste jag vara här, annars får jag inga pengar.
Det är ganska löjligt egentligen. Jag har precis kommit tillbaka från föräldraledighet, så det är inte speciellt konstigt att jag inte är så insatt i de mer akuta jobben här. Men ändå måste jag vara här.
Jag dricker kaffe och leker kontor således.

januari 04, 2006

Jobbiga funderingar

Tredje dagen på jobbet och det känns alltjämt konstigt.
Jag börjar bli mer och mer insatt i arbetet och jag börjar få mer att göra. Men jag har ändå en överhängande känsla av att jag inte bryr mig. Detta är inte speceiellt intressant, så känns det. Vi pratar om varumärken och om hur de skall utvecklas under våren. Vi pratar grafiska profiler. Men det känns ändå som att det kvittar. Visst har jag mitt gamla jobbhuvud kvar och jag tänker och tycker ungefär som jag brukar. Men det känns också relativt ointressant.
– Tycker du att vi skall dra i en aning mer magenta i den här gula tonen?
I couldn't care less, på sätt och vis.

Men det är ändå så att det här är mitt jobb. Det är det här jag är bra på. Jag kan det här.
Känslan av att det jag kan är relativt oviktigt, är ganska märklig. Vad jobbar jag med egentligen? Vad tillför jag med mitt arbete? Egentligen?
Det här har jag i och för sig funderat på tidigare, men det är mer slående nu. Här på jobbet lever vi i den här lilla form- och färgbubblan utan att egentligen ifrågasätta det.

Egentligen borde man väl säga upp sig och börja jobba ideellt för Cancerfonden, eller liknande.
Men det gör man ju inte.

januari 03, 2006

Trängsel eller inte, det är frågan

Visserligen är det inte riktigt normal vardag än, eftersom en del personer självklart är jullediga denna vecka också. Men jag åkte tunnelbanan i morse. Med barnvagnen dessutom. Jag åkte 13 stationer. Det gick hur bra som helst. Ingen vidare trängsel alls i vagnarna. Enligt rapporterna från bilburna arbetskamrater flöt även biltrafiken på riktigt bra.
Tanken slog mig att alla kanske har stirrat sig blinda på Stockholmsförsöket som en ny skattesmäll. Tanken med det hela är väl att trafiksituationen skall bli mycket bättre. Och även om olyckskorpar har kraxat om igenkorkade Essingeleder och sardinburkstunnelbanor kan det ju faktist vara så att försöket faller väl ut. Alltså att trafiken flyter smidigt, dygnet runt.
Frågan är hur folk ställer sig till avgiften då. Nu har det bara talats om hur dyrt allt blir.
Är det nu kanske dags att börja fundera på vad man får för pengarna. För ser det ut på vägarna och i kollektivtrafiken som det gjorde i morse. Så tror jag faktiskt att det här med trängselavgifter är en riktigt bra idé.

januari 02, 2006

2005 års frågor

Författare: Jag har knappt läst en bok sedan grabben föddes, jag har inte hunnit. Och när jag väl har hunnit har jag bara somnat. Jag säger Pinter, for obvious reasons.

Sjukdom: Jag personligen har klarat mig ganska bra 2005. Lillgrabbens krupp i somras var mindre rolig.

Dödsfall: Monkan Zetterlund.

Litterära prestation: Se författarfrågan ovan.

Dröm: Jag drömde att jag insåg att jag drömde. Det var en ganska märklig känsla. Jag gjorde höga hopp.

Gadget: Digitalkameran som jag köpte i maj har ju gått varm. Jäveldatorn som jag köpte i juni har ju fungerat jättebra när den väl började fungera. Så att säga.

Plagg: Min täckjacka. Svinvarm onekligen. Men det är ju bra om det är svinkallt ute. Eller om någon behöver eld.

Fegisar: De som snodde vår barnvagn i våras.

Låt: Inca Roads.

Renovering: Vår tippex-renovering av lägenheten innan den såldes.

Vänner: E och K har ställt upp med det mesta.

Årets mys: Gotland i höstas.

Årets pryl: Lennart Johanssons pokal.

Årets smycke: Vigselringen, still going strong.

Årets julklapp: Tigerfillingar från frugan.

Årets inställning: Blanda och ge.

Årets mat: Fårfilén på G:a Masters, Visby.

Årets händelse: Det har ju hänt mycket i världen, men hösten i Stockholm har mest handlat om trängselskatter.

Årets fest: M:s födelsedagsfest, tror jag.

Årets bok: Se frågan om årets litterära prestation ovan.

Årets flopp: Ibrahim Ba.

Årets snacks: Dig-ins.

Årets outfit: Svart långärmad t-shirt och Nudie-jeans.

Årets semester: Det blev ingen semester 2005.

Årets godis: Pistagenötter.

Årets festival: Popaganda, som jag missade på grund av att grabben hade tredagarsfeber.

Årets omställning: Att inte jobba under hösten.

Årets bad: Att äntligen nå midjedjupt vatten efter tre minuters promenad i långgrunda Lidköping.

Årets nykomling: Laleh?

Årets antiklimax: Augusti. En pausfågel till månad i år.

Årets affär: cdon.com

Årets problem: Dagissituationen i Stockholms Stad.

Årets meningslösaste: Snus.

Årets drink: Öl.

Listan är stulen från Moa.

Hej verkligheten

Nu är jag på jobbet igen. För första gången sedan den 31 augusti. Det känns – inte helt otippat – märkligt och ganska ovant.
Det är inte mycket som har ändrats här. Det är samma folk som jobbar. Det är ungefär samma möblering. Det är några som blivit gravida och det är några som kommit tillbaka från föräldraledighet. Det är någon som slutat och någon annan som börjat. Det är samma stress och samma tempo.
Men det känns på något sätt märkligt annorlunda. Det är inte riktigt samma jag som kommer tillbaka. Jag har förändrats de här månaderna jag har varit borta, tror jag. Jag har lärt mig att prioritera annorlunda och jag har kanske en lite annorlunda självbild nu.
Allt är till det bättre hoppas jag, men man kan aldrig så noga veta.
Jag hörde av någon som varit pappaledig ett halvår att han var bättre än någonsin, på jobbet, när han kom tillbaka. Han var mycket mer fokuserad på uppgifterna och hade mycket enklare för att hålla stressen i schack.
Jag hoppas att det kommer att stämma för mig också.

Just nu gör jag inga direkt världshistoriska framsteg. Jag hade lite över 300 mail att ta itu med i morse. Nu i eftermiddag väntar ett par möten.
Det är bara att hugga in.

Tillbaka!

Hej och gott nytt år.
Jag är tillbaka i verkligheten efter fyra månader som pappaledig. Jag är också tillbaka i verkligheten efter två veckors flyttkaos. (Men det börjar ta sig.)
Jag är också tillbaka i verkligheten på jobbet. Det känns både bra och tråkigt. Bra att sätta igång och motionera geniknölarna lite. Men givetvis tråkigt att inte få umgås med grabben. Skittråkigt.

Jag skriver detta från jobbet nu och jag borde kanske inte spendera min tid med att blogga. Så jag slutar nu.

(...återkommer efter lunch eller så.)