Kulturrecensioner

Jag har hunnit med att besöka lite event och lite biografer under tiden jag varit snål med blogginläggen.

Här följer lite kortare recensioner:

BIO: Två dagar i Paris
(Deux jours à Paris)

En fransk/tysk film om ett par – en fransyska och en amerikan – som spenderar två dagar i Paris. Mitt bestående intryck är att det är som en riktigt bra Woody Allen-film, för 2000-talet. Det är väldigt mycket dialog och det är väldigt enkelt filmat – utan att för den skull bli en dogmarulle.
Efter jag hade sett filmen läste jag mig till att Julie Delpy inte bara har regisserat och spelar ena huvudrollen. Hon har även skrivit manus. Och hennes föräldrar i filmen – är hennes föräldrar i verkliga livet. Det gjorde att filmen sjönk in än mer tycker jag.
Adam Goldberg spelar den andra huvudrollen.

En mycket bra film. Gillar du Woody Allen, kommer du att gilla denna film

Mitt betyg: RRRR

---------------------------------------

MUSIKAL: Singing in the rain

Jag var och såg denna föreställning i trevligt sällskap. Det var den stora behållningen. Visst fanns det ljusglimtar på scenen. Sång- och dansnumren var bra. Men de talade partierna var för långa. Eller så klarade inte skådespelarna av att leverera vad som krävdes för att det skulle hålla. Det skreks för mycket. Det var för mycket känsla av (och ibland till och med helt ohämmad) buskis. Men scendekoren var snygg. Vissa skådisar var bra. Vattenscenerna var maffiga. Men nej.

Mitt betyg: RR

---------------------------------------

BIO: Sweeny Todd

Aldrig har man sett en film med så lite våld och så mycket blod. Bra musikalfilm med spännande handling. Gillar du snygg, genomtänkt dekor kommer du inte heller bli besviken. Tim Burton i sitt esse.

Mitt betyg: RRRR

---------------------------------------

TEATER: En Vintersaga
Uppsala Stadsteater

En fin tolkning av Shakespeares pjäs. Mycket tack vare de två musiker som dels satt miljön med sin arabiskinspirerade musik – dels agerade statister och ibland även samtalspartners. De två var nog mest på scen av alla.
Scenografin var väldigt genomtänkt och väldigt tilltalande. Den är gjord av Youlian Tabakov som jag sett fina senografier av i bland annant Sorelle och Älskade på Teater Giljotin i Stockholm. Formspråket går på något vis igen i dessa tre uppsättningars dekorer. I mitten en stor gedigen kub. Som vrids och förändras vid varje scenbyte – men är ändå alltid kvar i mitten som ett slags Kaba som hela uppsättningen roterar kring.

Tyvärr föll lite av pjäsen då vi var och såg den. En av skådespelarna blev hastigt sjuk – och en i ensamblen gjorde ett helt okej panikinhopp. Det hade inte gjort så mycket tycker jag. Man måste ju få bli sjuk, och inhopparen spelade rollen bra – trots manus i handen. Dock fick han dålig uppbackning av de andra skådespelarna som flera gånger tappade scenansiktet helt. Dessutom var det en väldigt dålig idé då det blev en kort paus i och med att inhopparen skulle sminkas om till sin "riktiga" roll, att låta två av de andra skådisarna stå och dra roliga vitsar från scenkanten. Som om det var roliga timmen. Man gled som helt ur pjäsen. Vi förstod att det blev en paus för omsminkning. Han blev till och med omsminkad i ett hörn av scenen – för att vi skulle förstå dröjsmålet. Och det hade verkligen räckt. Ibland är tystnad att föredra.

Mitt betyg: RRR+ (utan roliga timmen RRRR).