juli 21, 2008

Nobla lässtunder

Jag har en bit in i semestern nu betat av ytterligare två och en halv nobelprisförfattare.

John Steinbecks Månen har gått ned var en solig bok om en sorglig händelse. Skickligt att skriva det så. Orden föll så på plats och jag fick direkt en så bra känsla för de här personerna att man inte kunde mer än att småle åt dem. Trots att de onekligen dör som flugor och hux flux hamnat i en jättekrånglig och jobbig och hemsk situation. En bra bok. Onekligen.

Sedan betade jag även av Samuel Becketts I väntan på Godot. Inget man skall läsa egentligen, då det är en pjäs. Men en fin text. Jag skall tvivelstutan gå och se den nästa gång den sätts upp i Stockholm. Oavsett i vilken regi det blir.

Den tredje, som jag är mitt uppe i just nu heter Krönika om ett förebådat dödsfall och är skriven av Gabriel Garcia Marquez. Jag kan inte säga något, eftersom den inte är färdigläst än. Men hittills är den fantastisk. Vilket läsäventyr. Den är skriven nästan som ett experiment i skrivkonst. Hittills helt strålande!

Återkommer i ärendet.

3 kommentarer:

Anonym sa...

I väntan på Godot = Da shit. Klart man skall läsa den.
/s

Herr R sa...

Ja, visst är den bra. Men den är ju inte tänkt att läsas, utan att ses. Så visserligen är det en härlig text -- men texten känns inte komplett innan man hör den från en scen.
När man läser ett manus blir det onekligen lite -- halvt.

Anonym sa...

...jag tycker texten är underbar. Läst den massor av gånger. Fungerar ypperligt för mig.
/s