september 06, 2006

Lost and found

I förrgår skrev jag om nyckeln till vår balkong som mystiskt har försvunnit. Och då vi inte har någon reservnyckel blev det tack och hej för balkongen på ett tag.
Jag och frun har vänt upp och ner på hela översta våningen och även letat igenom de kläder vi använt de senaste dagarna, ifall nyckeln skulle hamnat i någon byxficka eller så. Men utfallet har varit noll. Ingen nyckel.

Igår när min son började knorra för att Bolibompa körde program för lite äldre barn, som han inte riktigt kunde hänga med i, kom jag på en sak. Tänk om det nu är så att det är han som har slarvat bort nyckeln – det är väl egentligen ganska troligt. Jag provade att helt enkelt fråga honom: du, har du sett nyckeln? Grabbhalvan svarade med ett raskt: Mmmm...och hoppade ner från soffan. Väl nere på golvet gick han runt soffan och in bakom den (den står på sniskan en bit ut från väggen). Därbakom har vi gömt den sista flyttkartongen samt vår stora stereo (vi har två). Den stora stereon har vi inte riktigt kommit oss för att plocka ihop än, så den står i en trave där. Hur som haver så klämde sig grabben in bakom soffan, klättrade över flyttkartongen, kilade ner handen mellan förstärkaren och vinylspelaren, pekade och sa högt och tydligt: Där!

Och mycket riktigt, där mellan stereodelarna låg nyckeln. Är det inte fantastiskt!

Denna lilla händelse ger oss två insikter:

1. Dags att byta förvaringsställe för balkongnyckeln då han uppenbarligen når upp till hyllan där den hittills legat.
2. Grabben har betydligt mycket bättre koll på saker och ting än vad vi tror. Det var ändå två dagar sedan han "gömde" nyckeln där bakom soffan.

Oj vad han börjar bli stor!

9 kommentarer:

Tvillingmamman sa...

Förlåt, man jag är tvungen...
Vad var det jag sa...
Jag anade att det var en liten pojke som "lånat" nyckeln.
Förvisso sa jag leta i soffan inte bakom, men det var nära.

Jo, det brukar ha betydligt bättre koll än men ger dem cred för.
De är så ruggigt observanta och ser verkligen välden med helt andra och nyare ögon än vi invanda föräldrakufar.

Anonym sa...

Wow, snacka om stor. :)
/s

R Skriverier sa...

Tvillingmamman ->

Jo du sa det. Men vi letade redan i förrgår i soffan. Rev ut alla kuddar och allting. Vi kollade till och med bakom soffan och under den. Men han var finurligre än så, tydligen :)

Onekligen är han ruggigt observant och medveten om vad han företar sig.

/Herr R

ps. det går inte att kommentera på din blogg. Jag försökte berömma dina blommiga falukorvar - men det blev bara error.

Tvillingmamman sa...

Genast poppar en rad upp i huvudet
"Thank you for competing, please try again..."

Hmmm går det inte...
Varför inte...

Jag är ingen mästare på att hantera min blogg än, kilar dit och försöker själv.

Du är mer än välkommen att försöka igen.

Tvillingmamman sa...

Prova nu då, för nu tror jag det funkar
WV har varit lite skum ibland...

Jag är så nyfiken på din kommentar nämligen...

R Skriverier sa...

Provade igen och fick samma meddelande:
"We're sorry, but we were unable to complete your request."

Det jag skrev var att jag tänkte sno din idé - för att den var så bra!

Tvillingmamman sa...

Å... skumt då, för andra har lyckats lämna kommentar...
Hmmm...

Självklart får du sno blommig falukorv idén (inte min idé från början) MEN när korven tillagas måste man sjunga blommig falukorv sången för annars funkar det inte...

smultronpaj sa...

Japp så är det. Barnen är nästan alltid de som vet bäst. Delvis för att de oftast är de skyldiga också. Min son erkänner allting han har gjort om man bara lovar att inte bli arg. Det får man ju givetvis hålla också, annars kommer han ju aldrig att göra om det.

SANDRA sa...

SÅ.
Då ska jag fråga Lillebror var pappas bankfacksnyckel är.
Inte för att jag behöver den längre, men ändå.