september 02, 2006

Jag bad om det

I morse låg vi alla tre inne på grabbhalvans lekmadrass och myste. Jag retades lite med min fru för att hon för någon dag sedan hade gått rak in i en bokhylla och därigenom fått ett läskigt blåmärke vid tinningstrakten. Hon påpekade att hon aldrig hade kunnat avstyra det, då det vid tillfället var kolmörkt i rummet. Jag svarade att det hade hon visst; om hon bara hade haft samma typ av spindelmannen-radar som jag har, som varnar för annalkande faror.

Två sekunder senare traffades jag rätt i ansiktet av Bu och Bä får besök, som grabbhalvan hade slängt från andra sidan rummet.
Somliga straffar gud med detsamma, onekligen.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Haha...

SANDRA sa...

Och Storebror som fnös åt Lillebror som ville träna boxning (4 år gammal) :

- Du når ju inte ens upp!
- Jodå! sa Lillebror och hoppade upp och fick en 10poängare mitt på Storebrors hakspetts.
Som blev tyst. Ett tag.

smultronpaj sa...

Så går det... Man ska aldrig kasta sten...

Anonym sa...

Hahahaha.... hahaha... aj, jäklar!

Blåmärke?
/s