En svag doft av parfym - och svartmålade ögonfransar

Ibland kan jag verkligen känna att jag lever fel liv. Jag sitter framför datorn mest hela dagen. Som någon ursäkt för att rättfärdiga mitt sätt att finansiera mitt liv, jobbar jag med reklam. Skapandet av reklam är kreativt och inverkar positivt på min småartistiska ambition - och dito självbild. Iallafall intalar jag mig det. Men det kommer dagar av tvivel. Vem blir gladare för den reklam jag åstadkommer. Vem kommer mina kreationer till godo? Jag kan lägga ner timmar på en annons, som faktiskt blir ganska fin. Men gör jag det för att jag vill det - eller gör jag det för att jag inte kan eller vågar göra något som inte står i direkt relation till pengar. Om jag vann en stor peng på något lotteri, ja, då skulle jag säga upp mig på en gång. Gå och aldrig komma tillbaka.
Bryderier blir ofrånkomliga efter ett sådant konstaterande: varför säger jag inte upp mig då? Varför vara kvar i reklamvärlden när jag bevisligen egentligen skulle vilja göra något annat.

Visst är det lätt att erkänna att jag är slav under penningen. Det är det många som är. Men det stora svarta i det här är att alla mina drömmar går åt ett annat håll. Jag drömmer inte om pengar. Aldrig. Jag drömmer om en värld utan pengar. Det är i och för sig självklart endast när man är snorrik som man kan strunta helt i pengar. Men det är faktiskt inte snorrikhet det handlar om. Jag vill kunna handla vad jag behöver - kläder, konstnärsmateriel, mat och vin. Betala utan att behöva oroa mig för att det inte skall finnas pengar så det räcker. That's it.
Jag har aldrig haft några Ferrari-drömmar. Jag drömmer om konstnärskollektiv. Jag drömmer om att skriva en bok, på skrivmaskin. Jag drömmer om sällskap som är intelligent. Samtal om nätterna. Att sitta i en hammock och föra intressanta diskussioner över ett glas portvin. I en vit linnekostym och en halmhatt. Romantiseringar, ja visst. Men det är väl ändå det allt handlar om. Att promnera genom ett ganska folktomt Paris, hållandes en dam under ena armen - och en baugette under den andra. En svag doft av parfym - och svartmålade ögonfransar.
Blir det bättre än så, egentligen.


Så säg mig: vad gör jag på en reklambyrå?