Jag hade planerat att gå på Popaganda-festivalen den här helgen. Jenny Wilson och Jens Lekman var mina mål framför allt. Jag hade bokat in några vänner som skulle sluta upp och vi hade planerat trevlig italiensk picknic och allt. Men livet som småbarnsfärälder är många gånger inte så bra anpassat till inplanerade picknicar med goda vänner och god musik. Natten mellan fredag och lördag spenderade vi således tillsammans med en av feber glödhet och gnällskrikande grabbhalva. Av picknicen blev det givetvis inget. Vi kunde kunde knappast släpa med unge Herr Feberfrossa på galej. Och det var inte ens uppe för diskussion om ifall vi skulle dela på oss. Att någon skulle stanna hemma med honom och den andre kunde åka med våra vänner på festival kändes aldrig aktuellt.
Och det känns med facit i hand riktigt bra, tycker jag. Att vi slöt oss som familj och det kändes inte ens som en uppoffring. Visst är jag trött nu, efter en helg med ganska lie sömn. (Hon är nog ännu tröttare.) Men det är smällar man får ta. Därav rubrikens Zappa-citat.
Det viktiga är att han frisknar till. Och det är på bättringsvägen, hoppas jag.
Febern var nere på 38.1 i morse.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar